Jag brukar säga att man klarar ett nybörjarklassprov genom att träna avlämningar, stadga och fotgående (förutsatt att hunden har söklust och tar vilt naturligtvis). Dessa grunder återkommer jag till gång på gång, både i min egen träning och på kurser. Slarvar vi här kommer vi alltid få lida för det. Jag har även sett många ekipage som kommit en bit på vägen och redan tagit pris på jaktprov som genom att gå tillbaka och träna på dessa grunder på nära håll löst problem på avstånd och fått hundar som verkat tänka ”aha, var det så du menade” – och helt plötsligt fungerar söket utan problem; hunden kommer raka vägen in utan att byta vilt eller kolla in kastaren.

Efterhand måste vi naturligtvis träna på fler saker; stoppsignal, närsök, dirigering mm men även när vi gör det är det viktigt att fortsätta belöna hunden för dessa grunder.

Avlämningarna: Belöna hunden när den lämnar av. Kanske inte varje gång, men tillräckligt ofta för att den ska veta att det verkligen lönar sig. Ibland blir det en godis, ibland lek, ibland att få hämta en markering till och så vidare. Ser du att hunden gjort ett svårt val på vägen – t ex valt bort en störning, sprungit förbi en annan dummy utan att byta eller kommit raka vägen in trots att det helt plötsligt dök upp en bärplockare mitt i apportsöket – så var extra generös med belöningarna.

Jaktfotgåendet: Träna på fotgåendet fram till och mellan varje övning så att det blir en naturlig del. Först går man fint vid sidan, sedan får man jobba. Var noga med att inte låta hunden jobba om den till exempel går för långt fram eller inte är ”kontaktbar” i fotgåendet.

Stadgan: När hundarna lärt sig hur kul det är att jobba är något av det svåraste vi kan be dem göra att sitta stilla och titta på, framförallt när andra hundar jobba. Belöna hunden för att den gör det, både från handen och med att den får jobba när den behärskat sig.

DieselI höstas var jag och Diesel på andjakt – och vet ni vad? Det var grunderna som var det viktiga där också! Då fick jag verkligen ett kvitto på att träningen fungerat. Avlämningarna: första gången hon tog varmvilt, men direkt raka vägen in till mig – har man något i munnen ska det till matte. Stadgan: Det sköts inte jättemycket fåglar, men på sista såten blev det riktigt många som regnade ner från himlen. Jag hade koppel på henne en del, men hon satt också lös ganska mycket. Här fokuserade jag mycket på att belöna henne för att hon satt kvar och var väldigt noga med att hon var stadig när jag skickade henne. Fotgåendet: om hon gillar apporteringsarbetet i vanliga fall så blev det ännu roligare när det var varmvilt. I alla transporter mellan såtarna och fram till platsen där jag skulle skicka henne var jag noga med att hon gick bra innan jag skickade henne. Jag passade också på att belöna henne ganska ofta i svåra transporter, till exempel när vi skulle förflytta oss till en plats där vi sett änder falla och sedan skicka hundarna en och en. Då belönade jag henne både för transporten och för att sitta kvar vid min sida när de andra hundarna arbetade.

Långa dirigeringar blir viktigare ju längre upp i jaktprovsklasserna man kommer och de är även bra att ha på jakt. Här blev det uppenbart att vi tränat ganska bra på linjetag och vidare ut (raka linjer) samt att vi har en riktigt bra stoppsignal – men höger och vänster måste vi träna mer på. Eftersom jag såg att det inte fungerade undvek jag att använda det på avstånd (där jag visste att det skulle misslyckas), men om jag kunde flytta mig så att jag kom lite närmre och visste att hon var medveten om att det fanns något åt höger/vänster kunde jag göra det (när det passade utan att störa) och då skicka henne istället.

Så sammanfattningsvis vill jag säga: back to basics! Glöm aldrig bort grunderna, men kom också ihåg att utmana dig själv och din hund i träningen.


Apportering till vardag och fest - Aktivering och grundläggande jaktprovsträning med klicker
Apportering till vardag och fest - Aktivering och grundläggande jaktprovsträning med klicker