Lisa Winbo som är det senaste tillskottet i Klickerförlagets “intruktörsstall”. Lisa har haft anledning att fundera en del på det här med när hundarna belönar sig själva – för beteenden som vi inte alls vill att de ska belönas för. Med två jakthundar i huset gäller det att vara steget före, hela tiden 😉.


Att hundar – och andra djur också för den delen – upprepar beteenden som de tjänar på vet vi. Vi använder oss
av detta när vi tränar hunden genom att ge den belöning för rätt beteende. Men hunden lär ju sig inte bara saker när vi aktivt tränar utan hela tiden. I det dagliga umgänget med hunden utsätter vi den ständigt för saker som hunden upplever som positiva. Vi går promenader, leker, kelar, ger mat osv. Olika hundindivider tycker olika mycket om olika saker. Hur många har inte upplevt att hunden som älskar att kela plötsligt krafsar med tassen eller gnäller om man slutar klia? Ofta resulterar det i att man börjar klappa hunden igen. Och har då lärt den hur den ska göra (krafsa) för att komma åt en åtråvärd belöning (klia). Hunden har med andra ord tränat dig 😉.

Ibland kan detta ställa till problem och motverka den inlärning du egentligen vill ha. Förutom att belöna önskvärda beteenden kan vi nog vara överens om att det är en fördel i hundträning att vara konsekvent: att belöning för “sitt” alltid kommer efter att hunden satt sig och inte ibland även när hunden lagt sig ner. En av de tydligaste vardagliga situationerna när detta kan uppstå är när du vill lära hunden att gå i koppel utan att dra. Hunden drar oftast för att den har bråttom framåt, mot nya doftfläckar, mot andra hundar eller människor. Då blir att komma framåt en belöning för hunden. Det som gör inlärningen (och bevarandet) av beteendet “gå fint i koppel” svårt är oftast att vi har svårt att vara konsekventa. När du går ut på gräsmattan för att träna något är du 100 procent fokuserad och inställd på hundträning men så är inte alltid fallet när du tar hunden på promenad, eller? Vi har bråttom till jobbet eller skolan, vi tänker på annat, vi pratar i telefonen och hunden ges ofta möjlighet att dra. “Sitt” betyder helt plötsligt “ligg” och belöning utdelas. Ett sätt att komma runt detta kan vara att bara gå ut med hunden i koppel och halsband när vi har tid, tålamod och träningsfokus och vid alla andra tillfällen använda sele och då tillåta hunden att dra. Halsband och koppel blir då en signal för hunden som den kopplar till träningen att gå utan att dra. När hunden blivit duktig på att gå fint i kopplet brukar det vara lätt att överföra även till när hunden går i sele.

På samma sätt kan du förstärka hundens beteenden i en rad vardagliga situationer. Om hunden är ivrig inför promenaden, steppar runt, gnäller och går upp i varv är det detta du belönar i samma stund du går ut genom dörren. Har du en het hund som lätt går upp i varv och dessutom vill syssla med något som kräver lugn och fokus hos hunden även i heta situationer kan det vara bra att tänka på detta. Har du till exempel en retriever eller spaniel som du vill använda i jakt och på jaktprov vill du ju inte lära hunden att steppande och ljudande är ett bra sätt att att få den efterlängtade aktiviteten (att gå ut genom dörren/få apportera viltet). Här har du istället alla möjligheter att träna hunden i att vara lugn och stilla även i förväntan – på ett kontrollerat sätt – även i vardagen.

Så ta ett steg tillbaka och observera din hund. Vilka tillfällen i vardagen tycker din hund utgör belöningar? Ofta kan du använda dessa situationer till din fördel eller åtminstone undvika att de orsakar problem genom att vara medveten om dem. En insikt om vad hunden belönar sig med kan också ge en större förståelse för varför hunden beter sig som den gör.


Apportering till vardag och fest - Aktivering och grundläggande jaktprovsträning med klicker
Apportering till vardag och fest - Aktivering och grundläggande jaktprovsträning med klicker