På den här bloggen har vi hitintills varit ganska bra på att beskriva den träning vi gör rent tekniskt (eller vi försöker vara bra på det i alla fall 🙂 ). Man kan nästan få intrycket av att vi tränar och tränar och liksom aldrig andas, som om vi aldrig låter våra hundar ta det lugnt i träningen.

Men det gör vi. Det är bara så tråkigt att göra en film om en hund som tränar passivitet. Lite som att se på när målarfärg torkar liksom…

Kanske är det så att något av de absolut viktigaste att träna med en hund som ska tävla eller arbeta i någon form – inte minst om den ska starta på jaktprov – är att den kan ta det lugnt i alla möjliga situationer och miljöer. Att den  har tillgång till sin ”avknapp”.

Vissa hundar verkar vara begåvade med en ”avknapp” helt naturligt från start men jag tror nog att det går bra att förstöra den om man inte underhåller den… Andra hundar verkar inte ha en susning om vad ”av” är och man får helt enkelt lära dem det från början. Vi skriver lite om av- och påknappar i Apportering till vardag och fest. Men jag tänkte beskriva lite hur Elsa och jag har tränat våra hundar att kunna vila och slappna av och hur vi tänker om det.

När Diesel var valp studerade Elsa. Det innebar att hon satt och läste många och långa stunder varje dag. När Diesel var rastad och fått annan stimulans som lek, träning och så vidare, och det var dags för Elsa att sitta vid skrivbordet så lade Elsa ibland en filt bredvid sitt skrivbord. Om valpen hade svårt att komma till ro och självmant lägga sig ner och vila kopplade Elsa valpen och band fast kopplet i bordsbenet. Diesel kunde hela tiden ha kroppskontakt med Elsa om hon ville och Elsa kunde lätt böja sig ner och klappa valpen eller lugnt smyga ner en godisbit.  Eftersom valpen var trött när Elsa började träningen så lärde sig Diesel snabbt att filten var en plats hon vilade på. Hon blev betingad på filten kan man säga.

Så småningom började Elsa ta med sig filten till olika ställen och hon började även träna samma sak i buren. Ibland hade hon varken filt eller bur men uppmuntrade Diesel att lägga sig ner och vila när Elsa satte sig på olika ställen i naturen och på stan. Hon började helt enkelt att fikaträna 🙂 Eftersom Elsa även åkte buss med hundarna flera gånger per vecka och även åkte tåg till Växjö med dem ganska ofta fanns det många naturliga träningstillfällen.

Ganska snart kunde Diesel slappna av lite överallt – med och utan filt. Som vuxen hund har hon en otroligt fin av- och påknapp, och det är faktiskt som att trycka på en knapp. Diesel kan ena minuten ligga lugnt och stilla på anvisad plats och i nästa vara i full gång med att apportera. För att sedan gå tillbaks till att vara lugn och stilla.

Jag har betingat Tassla på sin bur. Jag har försökt göra den till en mysig och lugn sovplats där jag stoppade in Tassla redan första natten. Jag hade den bredvid min säng och kunde sticka in händerna till valpen om hon var orolig. Men eftersom jag såg till att de första veckorna ”lägga henne” när hon var trött så verkade det aldrig vara besvärligt för henne att bli instoppad i buren – tvärtom. Nu är det nästan komiskt hur jag på kvällen kan ta en helt speedad valp – som beter sig som ett övertrött barn – och lugnt lägga in henne i buren och 30 sekunder senare stensover hon. Jag lägger in henne där någon gång varje dag på dagtid också och det går bra 99 gånger av 100 – hon somnar direkt. De få gånger det inte funkat är när jag har stoppat in henne då hon kanske inte är så trött men väldigt igång. Då har det hänt att hon satt igång att skälla men då har jag bara ignorerat henne, hållit mig inom synhåll och fikat eller pysslat. Efter en stund kommer hon till ro.

Jag bodde i stan när Totte var valp och då fikatränade vi då och då på uteserveringar och i parker. Sedan flyttade vi till landet och jag glömde bort att fikaträna. Då fick jag en Tott som så fort jag slog mig ner någonstans började pipa. Hans avknapp var obefintlig. Han kunde inte vara still, då kom det ljud direkt. I våras började jag och två träningskompisar därför ha fikaträffar. Det var fantastiskt trevlig att möta sommaren varje torsdagskväll, med en kopp te eller en glass och massor av hundsnack. Och tre hundar som väldigt fort vande sig vid vad som gällde. Redan efter två träffar hade Totte börjat tagga ner och blev i princip tyst.

När Tassla och jag går ut för att träna har jag alltid en liten stolryggsäck med mig. I varje träningspass vi gör ingår fikaträning och gärna också på våra promenader (som ju alltid innehåller en viss dos av träning). Det är dels min träningskompis och inspiratör Catta som har lärt mig detta (med henne fikar man alltid en stor del av träningspasset 🙂 ) men min erfarenhet av att ha en hund som inte har en så bra avknapp har även gjort att jag är väldigt intresserad av att träna just detta, på alla möjliga sätt.

 

Det där med fikaträning är dessutom bra, inte bara för hunden, det är fantastiskt bra för mig också. Att slå sig ner i naturen med en kopp te och en hund vid fötterna är ibland en snudd på magisk upplevelse. Jag blir alldeles lugn och harmonisk – en bättre människa tror jag. Och definitivt en bättre hundtränare.


Apportering till vardag och fest - Aktivering och grundträning inför jaktprov med klicker
Apportering till vardag och fest - Aktivering och grundträning inför jaktprov med klicker