Jaktapportering

Apportering förekommer både som lydnadsmoment och i jakten. Här fokuserar vi på jaktapporteringen och beskriver de olika delar som ingår i jaktprov för spaniel och retriever. De tillhör rasgrupp 8, apporterande och stötande fågelhundar, och används främst vid jakt på småvilt så som kanin, duva, and, mås, rapphöna, kråka och fasan.

De delar som ingår i jaktapporteringen är markering, dirigering och sök. Utöver det behöver hunden även kunna gå vid förarens sida, kunna stanna på stoppsignal (och för spaniel även när den stött upp vilt, vid uppflog) och kunna sitta stilla vid förarens sida. Dessutom behöver hunden kunna utföra så kallat vattenarbete, det vill säga vattenapportering, vattenmarkering, vattendirigering och sök vid vattenkanten.

Markering

Vid en markering ser både du och hunden viltet (eller dummyn) falla och hunden ska på ditt kommando springa ut, hämta det och leverera det till dig. En hund som är bra på att markera – en duktig markör – får alla markeringar att se enkla ut. Hunden springer bara raka vägen ut, apporterar föremålet och kommer in igen utan att behöva springa runt och leta. Markeringar förekommer både på land (landmarkeringar) och på vatten (vattenmarkeringar) när det gäller jaktapportering. Dessutom förekommer enkelmarkeringar, dubbelmarkeringar och ibland trippelmarkeringar. Dubbelmarkeringar och trippelmarkeringar innebär att hunden ser två eller tre föremål falla och sedan skickas ut för att hämta ett, lämnar av det och skickas sedan för att hämta nästa osv.

Här visar Elsa och Diesel hur en markering går till:

Dirigering

I jaktapporteringen är det viktig att du kan styra hunden dit du vill – det kallas att hunden är dirigerbar. Vid en dirigering får du som förare veta var viltet eller dummyn finns och du ska då dirigera din hund dit. Den behöver kunna springa rakt fram (kallas även linjetag), åt höger och vänster samt kunna stanna på din stoppsignal. Dessutom behöver hunden kunna närsöksignalen, det vill säga på din visselsignal slå på näsan och börja leta efter vilt eller dummyer. Även dirigeringar förekommer på vatten, vattendirigeringar. I vatten är det ofta svårare att dirigera hunden eftersom det tar längre tid för den att vända och det är svårare att stoppa hunden om den går åt fel håll.

Här visar Elsa och Diesel hur ett linjetag kan gå till:

Och här visar Elsa och Diesel hur en dirigering åt vänster kan gå till:

Här visar Elsa och Diesel hur dirigering vidare ut kan gå till:

Här visar Elsa och Diesel hur närsöket kan gå till:

Sök

Spanielsök och retrieversök skiljer sig åt ganska mycket. Spanieln arbetar i nära samarbete med sin förare genom att i ett zickzackmönster eller cirklar söka av marken framför föraren. Spanieln anpassar sitt sök efter vind och terräng. Zickzackmönstret är alltså inget självändamål utan det viktiga är att all mark blir avsökt. När spanieln hittar ett vilt stöter den upp det (så att djuret flyger upp eller springer iväg) varpå skytten kan skjuta det. När viltet stötts upp (uppflog) ska spanieln stanna och bli kvar på platsen – stadga är alltså livsviktigt för spanieln. När viltet skjutits kan spanieln på förarens kommando hämta hem viltet. Retrievern arbetar enbart efter skottet med att hämta hem vilt till föraren. Till skillnad från spanieln ska retrievern självständigt kunna söka av ett stort område och apportera hem skjutet vilt till föraren.

När hunden söker efter dummys kallar man ibland söket för ett ”apportsök”. På officiella jaktprov är det alltid varmvilt (skjutet under jakten) eller kallvilt (skjutet innan jaktprovet) som används förutom i elitklass på B-prov för retriever.

Här visar Elsa och Diesel hur ett retrieversök kan gå till:

Och här är en film på hur spanieljakt kan gå till:

Stadga, passivitet och jaktfot i jaktapporteringen

Mellan momenten, och ibland även under momenten, ska hunden vara vid förarens sida. Retriever går jaktfot på förarens vänstra sida, medan spanieln antingen går vid förarens vänstra sida eller bara håller sig runt fötterna på föraren. Hunden måste vara stadig, det vill säga inte lämna föraren utan tillåtelse. När hunden inte jobbar, i passiviteten, måste den också vara lugn och tyst. En spaniel måste också, som tidigare nämnts, vara helt stadig i uppfloget. Det ställs med andra ord stora krav på hunden under jakt, jaktprov och jaktträning!

Handtecken,  kommandon och visselpipa i jaktapporteringen

Under jakten och på jaktprov ska hunden föras så tyst och diskret som möjligt. Handtecken, visselsignaler och röstkommandon får dock kombineras hur som helst och det finns inga regler som säger att du måste använda en viss signal eller att de måste se ut på ett visst sätt. Till skillnad från lydnaden får du röra på dig och göra stora handtecken. Är hunden långt borta kan det till exempel vara bra att du flyttar hela dig åt höger när du ska skicka hunden åt höger, så att hunden tydligt ser tecknet.

Med hjälp av visselpipan är det bra att kunna få hunden att:

  • Stanna (stoppsignal) – oftast en kort eller en lång visselpipssignal. Du väljer själv om hunden ska stå eller sitta efter stoppsignalen.
  • Komma (inkallning) – oftast flera korta visselpipssignaler efter varandra.
  • Söka i ett litet område (närsök) – oftast en rullande visselpipssignal ”duduuuu. duduuuu”.

Som en backup är det även bra att ha ovanstående signaler med visselpipa även som röstkommando, till exempel ”stanna”, ”kom” och ”leta”.

De handtecken som används är oftast

  • Stoppsignal – En arm rakt upp i luften när hunden ska stanna (tillsammans med stoppsignalen).
    Jaktapportering - Stoppsignal med handtecken
  • Inkallning – Båda armarna rakt ut från kroppen (tillsammans med inkallningssignalen).
    Jaktapportering - Inkallning med handtecken
  • Retrieversök – En hand i nivå med hundens ögon för att ”peka ut” sökområdet.
    Jaktapportering - Retrieversök
  • Spanielsök – En hand som pekar och kroppsvridning åt det håll som hunden ska söka.
    Jaktapportering - Spanielsök
  • Dirigering höger/vänster- Höger hand åt höger respektive vänster hand åt vänster för att dirigera hunden åt höger eller vänster (tillsammans med ett röstkommando t ex ”höger”/”vänster”, ”däråt”/”ditåt”, ”ja”)
    Jaktapportering - dirigering höger med handteckenJaktapportering - dirigering vänster med handtecken
  • Dirigering rakt ut (linjetag) – en hand i nivå med hundens ögon då hunden sitter vid förarens sida kombinerat med ett röstkommando när hunden ska springa iväg, t ex ”ut” eller ”ja”.
    Jaktapportering - Linjetag med handtecken
  • Dirigering längre ut/vidare ut (eller ”push back” som det kallas på engelska) – en eller två händer ovanför huvudet som förs mot hunden samtidigt som föraren säger röstkommandot, t ex ”ut”, för att hunden ska vända bakåt och springa längre bort från föraren.
    Jaktapportering - dirigering vidare ut med handtecken
  • Närsök åt olika håll. När du har stannat hunden på avstånd och den tittar på dig är det smidigt att kunna visa hunden på vilken sida den ska leta på. Om du blåser närsökssignal och pekar till höger om dig ska hunden söka till vänster om sig. Om du blåser närsök och pekar till vänster om dig ska hunden söka till höger om sig
    Jaktapportering - Närsöksignal med handtecken

Jaktprovsregler
På SSRK:s hemsida finns jaktprovsregler för spaniel och retriever för alla typer av jaktprov. Där finns även ”RoA”:n, råd och anvisningar för jaktprov. Läs igenom både reglerna och RoA:n för att få koll på vilka regler som gäller. För att veta vad du ska träna mot är det viktigt att veta vad som bedöms på provet.