Ganska ofta händer det att jag hemfaller åt att nördfördjupa mig i detaljer. Det är ju väldans kul förstås. Men de där detaljerna måste ju sättas ihop så det blir någonting av det till slut. 😉 (Läs: Ett jaktprov med flera olika moment).

Häromdagen var jag var ute med De tre musketörerna och tränade.

IMG_1658För att kvala in som musketör ska man vara en svart cocker i ettårsåldern. 🙂 Från vänster: Tassla, Jagger och Bonnie

Vi rivstartade med ett flera moment långt träningspass som såg ut så här:

  • Medhjälparen kastar en markering
  • Vänd åt motsatt håll och gå ett fotgående bort från markeringen ca tio meter
  • Lägg ut en dummy ihop med hunden
  • Gå sedan ungefär tjugo meter tillbaks från samma håll som du kom och skicka hunden på linjetag på den dummy som ni precis la ut
  • Under tiden tar medhjälparen upp den markering som kastades tidigare och lägger istället ut en liten dummy eller leksak lite gömd under gräset
  • Skicka sedan på hunden på ett linjetag mot det stället som den sett markeringen falla
  • Blås stopp när hunden kommer fram till platsen
  • Blås närsök när hunden satt sig på stoppsignal
  • Ta emot dummyn och belöna

Som vanligt så ger den här typen av långa kedjor bra svar på vad som fungerar fint och vad som behöver tränas mer på. Jag är nöjd med Tasslas markeringar, hon har bra koll. Hon kan släppa markeringen, lite motvilligt men ändå, och hänga med mig åt motsatt håll. Linjetagen behöver vi utveckla till att de blir helt dolda men så här med retning funkar de jättefint. Avlämningarna fungera godkänt. Men att skicka ut och stoppa på ett område som var så hett för Tassla (markeringen innan!) gick däremot inte. Hon lyssnade inte på stoppsignalen förrän jag hade sprungit nästan hela vägen fram till henne för att blåsa…

Så det var alltså det vi tränade på när vi fortsatte dagens träning. Vi fick backa till allra första grundövningen för att hon skulle förstå vad jag ville. Och det var inte alls konstigt för vi har inte gjort exakt det här förut. Jag vet att en del förare inte blåser stopp innan närsök utan man skickar hunden in i ett flygande närsök (om man ens använder närsökssignalen alls). Jag gillar dock att ha lite kontroll. Jag vill att vi jobbar ihop och att hon inte gör precis allt på egen tass. Om hon lär sig det från början så tänker jag att det blir enklare att få kontakt i situationer som är riktigt heta.

Så här trappade vi upp övningen:

1. Först tyckte jag att jag behövde påminna henne om stoppsignalen. Jag skickade skickade henne ut i tomma intet, blåste stopp och när hon satte sig så kastade träningskompisen Lisa en liten ”närsöksdummy” (kunde lika gärna varit en leksak) till henne som belöning.

2. Därefter vittrade Lisa marken med dummyn, men lade inte ut den. Jag skickade ut Tassla i området och blås stopp. Vi jobbade på kanske fem meters avstånd i den här övningen.

3. Därefter kastade Lisa dummyn som en markering, gick fram och smög upp dummyn i handen samtidigt som hon la ut lite vittring genom att ta i gräset på olika ställen. Sedan skickade jag Tassla, blåste stopp och när hon satte sig belönade Lisa med dummyn. Jag belönade med godis några gånger också.

4. Sista steget var att Lisa gömde dummyn och vittrade marken med händerna, jag skickade, blåste stopp, blåste närsök, hon letade upp dummyn, kom in med den och lämnade av.

Det gick väldigt bra att gå vidare från ett steg till ett annat när vi väl hade hittat rätt nivå att börja på. Först började vi på en för svår nivå (steg 3) och då var Tassla inte med på noterna. Efter att ha upprepat steg 1 och 2 gick det sedan väldigt lätt.

Därefter tog vi en paus.

Jag filmade lite när Lisa och Bonnie jobbade med karusellen med störning. Den här övningen gick ut på att Bonnie skulle välja den första dummyn och alltså inte ägna den andra dummyn som ligger lite längre bort en tanke. Den var lite frestande tyckte Bonnie men hon valde rätt och kom hela vägen in med den rätta dummyn:

 

Som vanligt blev det en del fikaträning också. Vi hade medvetet valt att träna precis intill en liten tjärn eftersom alla våra hundar älskar att bada. Sedan vårt gräsliga vattenprov har jag antitränat vatten, det vill säga inte låtit henne göra en endaste markering på vatten och endast ett fåtal linjetag men fram för allt har jag tränat vid vatten och bara använt vattnet som ett ställe där hon fått bada lite efter träningen eller svalka sig i mitt i.

IMG_1601

När vi hade en längre paus så satt vi allihopa och tittade på några änder om simmade förbi och vi kastade också väldigt oregelbundet i några stenar i vattnet så det ibland plumsade. Detta gjorde Tassla väldigt uppdragen inledningsvis och hon satt till och med och ljudade lite. Jag började då att strö ut lite godis kring hennes fötter varje gång en sten plumsat och efter bara ytterligare några stenar var hon helt tyst och kunde också släppa fokuset från vattnet ganska fort efter plumset.

Efter pausen bestämde jag mig för att göra ett linjetag i vatten. Jag gick därför utom synhåll och tränade lite för mig själv medan Lisa och Jonas lade ut en dummy bland näckrosorna i vattnet. Därefter fick Tassla gå fot fram till vattnet men det var sååå frestande att de sista metrarna släppte hon mig för att bada tassarna lite. Då kallade jag bara tillbaks henne och gick ifrån vattnet och gjorde ett närsök lite längre bort istället. Hon får inte jobba om hon tjuvstartar helt enkelt.

Därefter var jag bättre på att belöna henne i fotgåendet fram till vattnet och nu kunde vi gå utan problem till ett par decimeter från vattenlinjen där jag stannade. Sedan skickade jag henne på ett linjetag mot dummyn, som hon inte verkade ha sett. Och det hade hon nog inte för efter att bara ha simmat några meter vände hon mot mig som för att fråga om jag var säker. Det var jag. Så jag dirigerade henne ut med handtecken och utkommando och hon vände snällt och hann väl simma några simtag när hon plötslig såg dummyn. BINGO! Bättre erfarenhet på att lyssna på vad jag säger kunde hon inte fått.

Tassla simmade ut jättfint och grep fint och när hon kom upp med dummyn hade jag backat bak fem meter och hon kom utan minsta tvekan och lämnade av i min hand för att därefter skaka sig.

En liten stund senare fick Tassla också göra en lite längre simtur över blankt vatten och in över näckrosor och lite vass. En markering som hon klarade med kanonfin stadga och utan att var överdrivet uppdragen och därmed helt tyst. Det var dock som att skjuta henne ur en kanon när jag sa apport men det är ju faktiskt ingen nackdel. 🙂

 


Apportering till vardag och fest - Aktivering och grundträning inför jaktprov med klicker
Apportering till vardag och fest - Aktivering och grundträning inför jaktprov med klicker