Löst och oroligt grepp

jakt_01_litenJust nu kör jag en kampanj med Tassla som går ut på att förbättra hennes grepp. Hon har alltid haft en fallenhet för att hålla lite löst och framför allt för att tugga på föremålen som hon apporterar.

För att få ett fast och bra grepp har jag lekt en del med henne. Kamplek tycker jag är ett bra verktyg när en vill öva in ett fast grepp. Det är nämligen fysisk omöjligt att tugga och hålla löst om man (det vill säga hunden) drar bakåt. Jag har lekt, Tassla har fått dra, jag har hållit emot men också följt efter och så har jag släppt efter lite emellanåt och precis då – när jag släpper efter – så kommer det gärna ett tugg. Då har jag försökt att blixtsnabbt sno leksaken. Tugg = det roliga försvinner. Det är en bra och rolig lek som kan göras även i vardagen. När Tassla kommer till mig med föremål i vardagen så måste hon hålla ordentligt innan jag låter henne släppa på tack. Håller hon inte ordentligt så snor jag grejen och retas.

Ur kampleken har jag sedan gått vidare till att så småningom släppa leksaken helt – och då har jag påmint Tassla om att hålla ordentligt med hjälp av ett omvänt lockande (bästa hjälpen i världshistorien!) eller som innan genom att sno leksaken. I samma stund lugnar jag också ner leken och den blir mer stillsam. Jag kan till exempel backa med leksaken framför mig, hålla den med båda mina händer och låta Tassla komma efter och gripa den.jakttraning_35

När vi har passerat det första stadiet av tugg och hon kan hålla lite fastare så har jag alltså gått över från lek till mer stillsam aktivitet. Men en fördel med att lära in det i leken är att i apporteringssituationen så är hon ju allt annat än lugn. Det är kanske under en jakt med fullt adrenalinpåslag där hon precis ska apportera nystött och nyskjutet vilt. Hon måste alltså kunna hålla lugnt även när hon inte är lugn.

Så, lekt har jag alltså gjort, men mest av allt har jag använt omvänt lockande – med eller utan lek. Jag har i perioder fått jobba rätt hårt även i lydnadsträningen med att Tassla ska hålla utan att tugga. Det roliga och svåra med all apportering har för oss varit kombinationen av fart och att kunna hålla utan tugg. När farten och upphetsningen stiger så kommer tugget lätt.

NU har turen kommit till att hålla med ett fast och lugnt grepp när hon håller vilt. Jag har tränat alldeles för lite med vilt, av ren lathet. I år har jag dock skärpt till mig och fyllt frysen. Den senaste månaden har jag kampanjat apportering med vilt och som vanligt så funkar det där med träning – det man tränar på blir bättre, är det inte fantastiskt? 😉

Vilt har väldigt högt värde för Tassla, hon blir tokintresserad och vill gärna tugga lite innan hon lyfter och om hon jakt_63_litenförst ska springa ut och hämta viltet och sedan komma in med det i full fart så är det som att det blir lite för mycket av det goda. Hon bara måste buffa lite på det, nypa lite i det och kanske tugga till en gång innan hon tar ordentligt och kommer in med det. Det tror jag handlar om oerfarenhet och att jag alltså inte tränat tillräckligt mycket med vilt.

Så ska vi inte ha det förstås. Jag vill att hon griper utan tvekan och kommer in hela vägen och håller tills jag säger “tack”. På sistone har jag därför tränat lite nästan varje dag och lagt upp det lite, lite svårare för varje pass. Så här har jag bland annat gjort:

Först har Tassla fått gripa viltet ut mina händer. Jag backar, hon följer efter och när hon griper får hon bära några steg samtidig som jag gör ett omvänt lockande med en stor korvbit i öppen hand. Håller hon fint säger jag “tack” och så får hon korven. Sedan har jag successivt sänkt ner viltet på marken, satt Tassla framför det och kallat in henne på kort avstånd. Då är hon lugn när hon griper eftersom hon är väldigt nära och inte fått upp någon fart. Men hon har samtidigt en inkallningstanke och vill komma in till mig.

Därefter har jag steg för steg längt avståndet antingen mellan Tassla och viltet eller Tassla och mig. Sedan har jag börjat sätta henne med nosen mot viltet men ryggen mot mig. Det innebär att hon fortfarande är nära när hon startar men jag har lagt till svårigheten att hon ska vända upp mot mig efter gripandet. När hon gör det utan tvekan och med ett fast grepp så har jag flyttat henne närmare och närmare mig så att hon alltså får mer och mer fart och avstånd innan hon griper. Till slut har hon fått göra en hel apportering. Då har hon fått belöning för att göra rätt (hålla utan tugg) så många gånger att hon har klarat det. Så här har den träningen ungefär sett ut:

https://

Som du ser i filmen tränar jag inte primärt varken gripande eller avlämningar utan just att hålla utan tugg. Jag försöker dock underlätta för henne att göra bra gripanden, till exempel genom att förstärka med en visselsignal om jag märker att hon börjar plocka med viltet. Jag gör det dock lite väl ängsligt – flera gånger tror jag att hon bara försöker hitta ett bra grepp men jag är lite nervös att hon ska börjar greja med viltet och visslar lite i onödan. Jag hjälper henne också att göra bra avslut genom att göra ett omvänt lockande emellanåt när hon kommer ända fram till mig, min tanke är att hon ska ha en lugn “hållatanke” hela vägen in ända tills jag säger tack – inte kasta viltet över mig i full fart. De där hjälperna är hur som helst rätt viktiga. Hade jag inte gjort dem hade hon ju fått träna på att gripa och lämna av på fel sätt.

En annan sak som du kanske noterar är att jag hela tiden går tillbaks till enklare uppgifter när jag tycker hon börjar slarva. Hon är lite för högt uppe i varv under det här träningspasset (vilket hon vanligtvis inte är men hon lider fortfarande av lite skendräktighet tror jag) och det blev också lite för långt. Men trots det fick jag en progression i det stora hela. Att jag kunde gå så fort fram som jag ändå gjorde handlar förstås om att vi tränat så här förut – ingen av övningarna var helt nya. Men jag börjar oftast enkelt i varje pass – och som du såg så behövdes det. I början släppte hon ju viltet och det var ett fasligt tuggande. På slutet kom det inget tugg alls.

Som med all annan träning är det bara att hålla i nu. Om jag inte tränar det här förrän om några månader igen så kommer vi återigen hamna i att det blir för svårt och hon kommer återgå till tuggandet.

1 reaktion på ”Löst och oroligt grepp”

  1. Pingback: Den roliga konsten att hålla ihop sig själv - Apportering till vardag och fest

Vad tycker du om inlägget? Vi uppskattar kommentarer!

Varukorg