KlickerträningVi startade Klickerförlaget för fyra år sedan för att vi ville ge ut vår egen bok – men ganska snabbt utvecklades förlaget till något mer. Vi vill sprida kunskap om positiv hundträning – gärna klickerträning – genom det skrivna ordet, film och kurser. Men alltså detta med klickerträning. Vad är det egentligen?

Både Elsa och jag är klickertränare sedan många år och en gång i tiden utbildade instruktörer på Canis hundskola – en hundskola som vi har mycket att tacka för när det gäller att sprida kunskap om klickerträning i Norden.

Som alla filosofier eller ”skolor” när det gäller till exempel träning så har vårt sätt att träna utvecklats genom åren och det tycker vi är rätt viktigt. Om en metod eller ett arbetssätt inte utvecklas med sina användare riskerar den att bli begränsande istället för en hjälp och en möjliggörare.

Vi har valt det här träningssättet av framför allt tre skäl. Det är:

  • Lustfyllt
  • Effektivt
  • Etiskt försvarbart

Som klickertränare letar vi efter det som är bra – och förstärker det. Jag lovar! Det synsättet gör en på gott humör. 🙂

Vi är också klickertränare för att vi tycker att det oftast är ett väldigt effektivt sätt att träna hund på. Det går ofta rasande fort att lära hunden saker på det här viset. Och lärdomarna verkar fastna rätt hårt dessutom.

Och vi är klickertränare för att det känns bra ur en etisk synvinkel. Vi undviker att medvetet träna med en typ av straff där hunden känner obehag. Vårt hårdaste straff är att vi inte låter hunden få sin belöning. (Vilket för övrigt också kan betyda att vi avbryter hunden i att belöna sig själv med till exempel arbete – som till exempel söket i jakten – men det är en annan artikel 😉 .)

De senaste åren har vi mer och mer börjat kalla oss klickertänkare. Vad menar vi då med det? För oss är klickertänket ett sätt att leva. Faktiskt. Det är ett sätt att förhålla sig till livet – och hundträning. Grundbulten är det jag tidigare nämnt – att leta efter det som är bra för att kunna belöna det. Eftersom hundar gör saker av två anledningar – för att få det de vill ha eller för att undvika något de inte ”vill ha” (obehag) behöver vi bara tänka till lite kring våra belöningar och voilá: så har vi världens chans att lära våra hundar nästan vad som helst.

Det här utmärker vårt sätt att träna – och tänka:

  • Vi letar efter bra grejer och belönar det. Det vill säga; vi arbetar med positiv förstärkning.
  • Vi börjar i det frivilliga. Vi leker ofta fram beteenden – som till exempel att gripa – och belönar det vi vill ha – då får vi ju mer av det. Vi kan också ”fånga” de beteenden hunden gör och som vi vill att den ska fortsätta göra genom att belöna det. Får hunden vara med och tänka själv när den ska lära sig något så går inlärningen oftast väldigt fort och blir säker. (Hundar skiljer sig med andra ord inte från andra arter när det gäller inlärning.)
  • Vi delar upp all vår träning i små delar. Och tränar varje del för sig. När vi tycker varje del är bra nog sätter vi ihop dem till en kedja, som till exempel en hel apportering – som ju består av en mängd olika delar.
  • Vi skyller aldrig på hunden. Om hunden inte klarar uppgiften vi ber den att utföra så är det vi som tränat den för dåligt.
  • Vi förhindrar hunden att belöna sig själv. Detta tror vi är en viktig framgångsfaktor i träningen. Om hunden får träna på att göra fel saker, till exempel springa i full fart mot en människa den älskar – fast jag blåst inkallning och sedan når fram till nämnda människa och där får överösa den med pussar, ja då är självbelöningen ett faktum.
  • Ibland använder vi en klicker. Det är särskilt när vi ska lära in detaljer i en kedja eller när det är smart att ha en tydlig markör för att tala om för hunden att EXAKT det du gjorde nu var rätt. Det går så mycket fortare att lära hunden något om vi kan markera exakt. Det går såklart bra att använda ett ljud eller ord som belöningsmarkör men klickern är fantastiskt exakt om man bara övat upp sig lite.

Jag tycker den här träningen ger mycket ”waow-känsla”. Den är kul och häftig och går snabbt och ger aha-upplevelser. Vi har ofta ”cross over-tränare” på kurs (alltså tränare som tidigare varit mer fokuserade på att leta efter felen hunden gör och straffa dem men sedan övergått till att leta bra saker och belöna det). Vi har hört flera varianter från elever som sagt något i stil med ”tidigare när jag tränade hund så var jag nästan alltid irriterad under träningen och småsur på min hund som jag tyckte gjorde mycket fel. Nu är jag nästan alltid glad och jag ser hur många bra saker hunden gör.” Skön känsla!

Ibland hör vi folk som påstår att klickerträning är skadligt och stressande för hunden. Men klickerträning i sig är inte stressande eller skadlig för hunden. DÅLIG träning däremot, kan vara stressande och skadlig för hunden. Och träna dåligt, det kan alla göra – oavsett om du är klicketränare eller ej. Läs din hund. Gör det som funkar för er båda – och inte stressar någon av er.

I samma anda hör vi ibland att klickerträning är gränslöst. Men det är samma sak där; du kan träna gränslöst och utan ramar med vilket träningssätt som helst.

Har du den minsta fallenhet för att vara strukturfacist så kan du verkligen leva ut den böjelsen som klickertränare. Du kan räkna, mäta, föra dagbok i Excel och göra små fina grafer på din träning. Du kan göra träningen extremt uppstyrd om du gillar det.

Men om du är lite mer intuitiv som person kan du leva ut det också. Ofta går det fort och du behöver kunna läsa hund och ta snabba beslut för att ta träningen vidare i stunden.

Det finns många olika sätt att vara klickertränare på. Ibland kan vi höra resonemang som handlar om hur man är ”rätt” eller “fel” som klickertränare. Detta ägnar vi oss dock inte åt utan vi lägger vår energi på att träna hund och låta tusen blommor blomma. 🙂


Apportering till vardag och fest - Aktivering och grundträning inför jaktprov med klicker
Apportering till vardag och fest - Aktivering och grundträning inför jaktprov med klicker