Den absolut största utmaningen i min träning är att hitta en balans mellan aktiv träning och lugnt ”häng”.

Jag har, sedan Tassa varit valp, ägnat mig åt det som vi kallar fikaträning. Det  betyder att jag sitter o fikar 😉 med hunden i koppel parkerad bredvid mig. Innan, efter, mitt i aktiv träning och ibland bara mitt i en promenad. Sablar vad jag har fikat med den hunden när hon var ung! Det har också funkat bra. Hon har vetat vad som gäller, lagt sig bredvid mig och varit – lite beroende på miljö – hyfsat lugn.IMG_7654

Sedan har jag lärt in ”häng och slappa” i även andra situationer. När jag står och glor på andra som tränar och Tassla står bredvid, har jag lärt att om jag står med händerna i fickan och liksom hänger lite avslappnat så ska hon också chilla. Hon får gärna lägga sig men det är inte ett måste, hon kan sitta och glo – bara hon inte låter eller är liksom galen i blicken 😉 .

Den absolut största utmaningen i den här träningen är jaktsituationer. Jag kan räkna antalet träningar, prov och jakter som jag var med på förra året och det är INTE tillräckligt många för att detta ska bli något normalt och en del av vardagen. Tyvärr. Det är detta som är så sabla svårt! Att inte ha egen mark eller tillgång till viltrik mark där vi kan träna som en del av vardagen. Istället blir de situationerna lite av party, full fest och cirkus på en och samma
gång … Inte riktigt så jag vill ha det.

Men jag tror jag har slarvat lite med den här träningen i vinter … Det är så kallt att sitta o fika 😉 och jag har varit mycket sjuk och även lat – gått ut och låter henne jobba som en tok med långa dirigeringar och sedan gått hem igen, hm … fy på mig!

IMG_7649För några helger sedan var jag på Jaktspaniel i Sveriges (JiS) årsmöte och firande av 10-årsjubileum. (Ni som har jaktavlade spaniels och inte är medlemmar rekommenderas bums att bli det och då till exempel få tillgång till olika arrangemang som träningsjaktprov och kurser). Det var en väldigt trevlig helg med en skojtävling, en mock trail, ena dagen och kurs andra.

Tassla är just nu skendräktig och mår nog inte helt på topp. Hon blir väldigt bitchig mot andra hundar, hon vill
samtidigt gärna sitta innanför min tröja och gosa som en galning och hon verkar också vara extra stresskänslig. Jag har inte varit i en sådan här miljö med så stor ”jaktkänsla” när hon varit skendräktig förut och det var snudd på chockartat vad hon verkade stressad. (Ska nog inte utsätta henne för det igen under skendräktighet, lite för tufft onekligen). Första dagen stressmjällade hon och lät nästan hela tiden om vi stod still (aldrig i arbete, hon är alltid tyst då och då försvann även mjällandet). Detta med ljud när hon står och väntar, till exempel på ett prov, har jag jobbat jättemycket med hela förra året och jag har hittat flera bra strategier OCH fått bort ljuden nästan helt.

Men nu blev jag jättestörd och själv stressad av hennes beteende – det är kanske det allra svåraste av allt att inte själv bli påverkad av hundens stress. Ska ta med mig hörselkåpor nästa gång ;).

IMG_7640Jag blev också lite orolig för att jag tränat för dåligt och för lite på att kunna vara hyfsat lugn i ”cirkusmiljöer” så den senaste veckan har jag varit på ett ställe där jag vet att det finns massor kaniner. Jag promenerar runt och låter henne nosa och hon har varit väldigt ”på” och sugen på kaninjakt. Emellanåt sätter jag mig ner på en sten och fikatränar, till hennes stora förtret inledningsvis. Första gången tog det tre pauser innan hon verkade tänka ”ok det är den där gamla leken du vill göra, jaja, jag lägger mig väl då”. Jag passade på att busa upp henne lite emellanåt så hon verkligen fick gå från aktivitet in i vila. Och så fort hon började slappa belönade jag med att gå vidare.

Det funkade väldigt bra. Andra tillfället var hon med på noterna direkt. Först försökte hon ”låtsasslappa” och la sig väldigt aktivt ner med huvudet i backen men den går jag inte på! Man kan se i hennes ögon och i hennes kropp att hon inte slappar för fem öre. Istället inväntar jag en suck eller att hon blir lite mjuk i kroppen och kanske blinkar lite långsammare. Sedan går jag vi vidare.

Jag ska återta den här genomtänkta ”av- och på-träningen” och göra den mycket, mycket mer fram till nästa jaktsäsong. Hon får bara inte jobba när hon har fel känsla och hon måste få många fler chanser att vara i en utmanande miljö utan att hela tiden vara galet aktiv – så det blir en normalitet. Mycket fika i sommar alltså! 🙂

 


Apportering till vardag och fest - Aktivering och grundträning inför jaktprov med klicker
Apportering till vardag och fest - Aktivering och grundträning inför jaktprov med klicker