Himmel vilken dag. Jag är känslomässigt helt slut. Att det kan vara så ansträngande att föra en spaniel. Men Tassla och jag har gjort vårt bästa jaktprov hitintills!

Vi gjorde två släpp varav det första kanske 20 minuter, en lång bit i medvind. Där låter jag henne gå lite väl stort ibland – min stora utmaning som förare – men hon lyssnar klockrent på VARJE signal och hon jobbar på i fin stil. På slutet stöter hon en fågel långt ut vänd bort från mig – alltså svårt – och sitter fint. Tyvärr inget skottläge. Domaren ger order om att kalla in, Tassla kommer direkt. När hon kommer in till mig får hon ett av sina ”nära-döden-upplevelse-ryck” som hon har fått några gånger förut när hon haft närkontakt med vilt och skriker nästan och lägger sig platt vid mina fötter. Det låter och ser verkligen illa ut – ungerfär som att jag misshandlat henne. Men jag tar upp henne och domaren verkar bedöma att det skedde utanför mitt släpp för han vill ha in mig igen senare för att få se apportering och klappar bara henne lite förstrött på huvudet.

Jag måste säga att det var lite jobbigt att återvända till gruppen av startande som gått bakom mig precis då. De såg väldigt skeptiska ut. De hade hört Tassla skrika och en av dem undrade om jag hade slagit henne men sa samtidigt “det är ju inte riktigt du så det verkade konstigt”. Nä, det är inte jag! Tassla är fem år och jag har aldrig tagit hårt i henne någonsin. En gång har jag blivit riktigt arg (inte på träning) och skällt på henne. Men det var två år sedan. Men det kan ju inte de som inte känner mig veta. Jag hade nog också tänkt “usch vad hemskt, undrar vilka träningsmetoder hon använder” om jag hört det där. Tack och lov var Lisa med och kunde intyga att Tassla gjort så här förut. Hon var med den första gången detta hände – då Tassla för första gången stötte en kanin och fick närkontakt med den. Vi trodde hon hade skadat sig och rusade fram och tog upp henne och vände och klämde på henne. Men två minuter senare var hon sitt vanliga jag. Jag vet faktiskt inte vad som händer när det händer, men hon blir på något vis helt överväldigad.

Hur som helst: Andra släppet någon timme senare är i ett bönfält. Det enda jag tänker är ”håll i henne nu för fan”. Hon stöter ganska snart och fasanen skjuts. Jag skickar henne på apport och minsann – där satt hela kommunens fasaner för det lyfter fågel på fågel på fågel. Tassla uppför sig helt exemplariskt. Hon sätter sig spontant, jag skickar igen, hon sätter sig på pipan – det flög säkert 20 fåglar och hon respekterar alla. Jag vet inte hur många gånger jag skickar och hon sätter sig. Sedan – jag är lite stressad vid det här laget – så skickar jag henne på en helt klockren vänsterdirigering (fast domaren sa att jag skulle vänta tills allt flaxande upphört men jag hade liksom inte tid att lyssna …). Hon tar fågeln och tröskar sig genom bönfältet och lämnar av (kass avlämning, jag handbollsräddar). Jag ser att hon är orolig i munnen. Domaren låter dessutom en av skyttarna känna på fågeln så det verkar ju inte så bra. Men ingen säger något utan vi skämtar lite om den galna situationen. Jag är så stolt och glad! Hon skötte den situationen värdigt som en segrarklasshund, härliga Tassla. Hon tog alla mina signaler (och det var lite för många, haha) trots infernot!

Och jag tänker att vi gått till pris, vilket känns kul. Men se så var inte fallet. Utan förklaring får vi en nolla. Jag fattar verkligen inte. Läste jag situationen så fel? Tack och lov var det ju en person till som stod och tittade med sin hund, redo för sitt släpp och hon fattade inte heller. Efter den offentliga kritiken går jag fram till domaren och frågar. Jag beskriver hur jag uppfattade hur hon jobbade och han håller med! Men … varför en nolla? Han blir osäker, måste gå till anteckningarna och pratar med skytten igen. Jo: Tassla hade knäckt viltet.  Han bad så mycket om ursäkt för att han inte sagt något ute på fältet. I den offentliga kritiken ville han inte säga det för vissa tycker det är känsligt när hundarna knäcker, så det var omtanke. Så bra, nu fick jag förklaringen jag behövde! Ska säga att detta var en supertrevlig och hjälpsam domare. Inte kul att hon knäckte det MEN jag är återigen inte förvånad. Varmvilt i sig är upphetsande och Tassla låg lite väl högt i stress hela dagen. Hon har sedan hon var valp haft ett löst och oroligt grepp. Jag tränade bort det på kallvilt förra året, men har inte upprätthållit det. Varmvilt kommer bli sjukt svårt att mängdträna greppet på. Men jag SKA lyckas. Just watch me.

Over and out.