Nio jaktprov och minst lika många lärdomar

Förra hösten (2016) kunde jag delta i två ynka jaktprov, varav ett där vi dessutom blev helt utan fågel trots tre släpp, och det kändes verkligen bedrövligt tråkigt. Så i höstas kompenserade jag. 😉 Tack vare bonushunden Kat har jag dessutom kunnat starta fyra segrarklassprov, varav det ena var SM. Med Tassla blev det fem öppenklasstarter.

Varje prov har jag lärt mig något nytt. De flesta har jag dessutom UPPLEVT något nytt och hamnat i situationer som jag aldrig varit i tidigare. Jag har lärt mig mer om jakten denna höst än vad jag gjort sammanlagt de senaste fyra åren.

Ett lärande är hur otroligt svår spanieljakten kan vara. Jag har varit på två prov där SAMTLIGA ekipage nollade(!). Flera andra är det två eller tre hundar som går till pris av mellan 12 och 17 starter. Ja, man måste vara skicklig. Ja, man måste ha en bra tränad hund. Och ja – man måste faktiskt ha lite tur också, eller åtminstone inte direkt otur. Mina nollor har varit en blandning av ”för dåligt tränad hund/oerfaren förare” och lite ”otur” också skulle jag nog säga. För tur tycker jag inte jag har haft. Jag har fått lära mig den hårda vägen. Fast så himla hårt har det i och för sig inte varit, jag har haft väldigt roligt. Med det sagt tror jag ändå på uttrycket ”ju mer jag tränar desto mer tur har jag”. 😉

Jag tänkte att jag skulle dela med mig av mina lärdomar, genom att helt sonika gå igenom dem och hur jag tacklat dem, en efter en, när de dykt upp.

PROV NR 1, MED TASSLA: Ett test för regnkläder

Detta prov som var det första för säsongen var som ett test för regnkläder. Det inte bara ösregnade KONSTANT utan blåste faktiskt kuling också. Alla fasanerna sprang till skogs och det blev väldigt svårt att överhuvudtaget hitta dem. Tassla fick starta provet med att gå rakt in för att apportera en skjuten fågel (vi hade inte sett vare sig stöt eller nedslag). Hon gjorde ett fint linjetag, tog upp fågeln, sprang in med den och … släppte den två meter ifrån mig. Jag blev så häpen att jag sa ”ta den” och backade – så som jag hade gjort i träning. Och så var vi ute. På 15 sekunder. Rekord!
Vi var i gott sällskap denna dag: alla ekipage nollade. Till slut stod vi bara och skrattade, dyblöta och genomblåsta.

LÄRDOM: Man får inte uppmana hunden att ta en nedlagd apport. (Ett allmänt råd är faktiskt att HÅLLA KÄFTEN 😉 så mycket som möjligt och använda pipan bara när det behövs.) Domaren sa: ”Du hade kommit undan om du hade gjort en handbollsräddning”.

Ytterligare en lärdom: Det är bra om hunden tagit varmvilt någon gång sedan förra hösten, annars kan oväntade beteenden som typ annars aldrig dyker upp visa sig … Det hade åtminstone varit bra om jag hade varit noggrannare med att hålla kallviltsträningen vid liv. Jag åkte hem och TOKTRÄNADE avlämningar med (kall)vilt. Ända in i handen ska fågeln!

PROV NR 2, MED TASSLA: Fasaninfernot och den perfekta stadgan

Ett långt första sök, mest i medvind, slutade i en stöt lite långt ut bort från mig men Tassla satt stadigt. Tyvärr inget skottläge. Vid det andra släppet uppstod en helt galen situation där Tassla skötte sig exemplariskt, trots att jag blev rätt stressad. Stöt, fällning och jag skickade henne på apport i det täta bönfältet. Och där satt visst kommunens alla fasaner för det lättade minst 20–30 fåglar (det kändes som 100 😉 ) en efter en. Tassla respekterade alla, satte sig både på signal och spontant, jag dirigerade om henne, fler fåglar flög upp, jag dirigerad igen, ännu fler fåglar flög upp. Till slut gjorde jag en vänsterdirigering som hon tog perfekt, hon hittade den skjutna fågeln och levererade den NÄSTAN hela vägen in i hand men denna gång hade jag lärt min läxa och gjorde en handbollsräddning. Dock hade hon lite tugg på slutet när hon plöjde genom bönfältet mot mig. Och där var vi ute: Tassla hade knäckt viltet …

LÄRDOM: För lite viltträning det senaste halvåret gör att hennes tendenser till tugg återuppstår när situationen blir väl stressig. Jag åkte hem och tränade att hålla, bära och apportera vilt nästan varje dag i några veckor. Inte slarva med kontinuteten i viltträningen!

Ytterligare en lärdom: I en månad innan provet hade jag tränat i extremt viltrika marker och Tassla hade fått massor förstärkning av att sitta i ett inferno av fåglar som lyfter runt henne. Det hade gett resultat!

PROV NR 3, MED TASSLA: Den perfekta stöten

Tassla öppnar superfint i halvhög rörflen och jagar på med god fart och stil. Efter en stund stöter hon två fasaner samtidigt, stadig som en stenstod i uppfloget. Båda fasanerna skjuts och Tassla har en perfekt markering på den ena. Hon sitter HELT stilla med blicken fäst på området där den fallit, med ena tassen uppe, under en lång, lång stund medan domaren diskuterar med skyttarna om var fåglarna fallit osv. Till slut får jag skicka. Hon spikar apporten och kommer i full fart in och HURRA tryckte fågeln i handen på mig. Sedan ska vi bara söka av ett kort område till, fram till en väg. Jag försöker hålla henne kort men hon får vittring på en fasan till direkt, stöter den och gör tre känguruhopp innan hon sitter fint och stadigt medan den skjuts. Så var vi ute. Känguruhopp är ej tillåtna.

LÄRDOM: Stadgan vid uppflog är fortfarande lite skör. Den heta situationen med att stöta två fåglar och sedan sitta och vänta så länge (självkontroll kostar!) för att sedan få apportera gjorde troligen nästa situation lite för svår. Då kommer hennes skutt innan hon sätter sig, fram igen. Det är bara mängdträning som gäller, som jag ser det. Hon behöver mer erfarenhet så att hon inte blir överväldigad. Och jag behöver var noga med kriterierna vid uppflog.

Ytterligare en lärdom: Jag visste det ju redan innan men hon är en asgrym markör den där hunden. Och när hon väl sitter så sitter hon som gjuten. Och himla nice att min reperationsträning av avlämningarna hade hjälpt: inget tugg och hela vägen in i handen! Hon har ju fler bara grunder, jag måste bara komma ihåg att alltid återvända till dem och att vissa behöver stärkas lite mer och oftare.

PROV NR 4, MED KAT: Vi går vidare till andra släppet

Fantastiskt roliga marker att jaga på med omväxlande, härlig terräng. Vi får dock börja i två meter höga solrosor. I medvind. En otroligt läskig start – jag såg inte Kat, hörde henne inte heller för det prasslade så när jag rörde mig. Jag såg inte ens skyttarna. Jag såg bara en vägg av solrosor. Men lilla Katten jobbar på som en iller och orienterar sig efter mina vändsignaler så gott hon kan. Det blir lite sticksök i raderna av solrosor men vi tar oss ut ur dem med hedern i behåll. Första släppet är långt och vi söker av både skog, snår och diken innan vi till slut får en apport. Knappt halva startfältet har gått vidare till andra släppet och jag är överlycklig över att fortfarande vara med i leken. Här åker vi dock ut på en rejäl utmaning. En av skyttarna skjuter plötsligt efter en förbiflygande fågel, precis när Kat är vid hans fötter. Han missar men Kat är väldigt övertygad om att det måste finnas fågel åt det hållet geväret pekade. Hon sätter dock motvilligt igång med ett sök på min uppmaning och slår några slag innan hon går ur hand och sticker för att leta upp fågeln (som alltså inte finns där). Jag får springa ut och hämta henne.

LÄRDOM: Lärdomarna är så många och på så många plan. Jag blev otydlig och tveksam i situationen där vi åkte ut. Domaren var engelsk och jag var inte säker på vad han sagt – sa han jaga vidare eller menade han att jag skulle skicka henne på apport? Jag hade inte markerat fågeln. (Viktigt att göra det även om fågeln inte skjuts!) Jag måste FRÅGA om jag är osäker och sedan måste jag ge min hund TYDLIGA anvisningar om vad som gäller. Nästkommande jakt tränade jag Kat på att lämna markerade fåglar och söka vidare med mig och hon löste det briljant.

Ytterligare lärdom: Jag lärde mig otroligt mycket bara på att titta på de andra ekipagen. De som åkte ut var erfarna och kompetenta hundförare med erfarna hundar. En åkte ut på att ha kallat in hunden efter stöt utan att domaren bett hen att göra det. Och jag fattade verkligen under dagen hur mycket väntande det kan vara på ett spanielprov. Mitt i full jakt ska du pausa hunden utan att ta på kopplet medan parhunden till exempel apporterar eller bara söker klart sin del av marken. Sedan ska du rivstarta igen bara för att efter en minut tvärnita och vänta på att de till exempel byter hund i det andra paret. Några åkte ut på att hundarna ljudade i de situationerna. Någon knäckte vilt och någon gick ur hand och sprang efter i stöt eller fällning. Med andra ord: Allt kan hända alla!

PROV NR 5, MED KAT: Dålig dag, trött hund och sur förare

Tillbaks i bönfältet men nu med Kat. Ett långt medvindssök – som Kat har lite svårt att ta för sig i – och där hon får slita väldigt hårt med sina korta ben i trög och tung terräng. Hon mattas av i söket och till slut går det upp en fågel vid sidan om oss som domaren anser att hon hade missat. (Hon var framför, vid sidan av den).

LÄRDOM: För första gången var jag inte helt med på domarens bedömning men det får man förstås bara svälja även om jag surade i två minuter (jag försökte dölja det och tackade förstås artigt och tog i hand). 😉 Som förare ser man ju inte heller allt som domaren ser och kan såklart missbedöma situationen. Jag blev anvisad att gå till vänster vilket gjorde att det blev ett ganska stort gap mellan Kat och parhunden till höger (det hade nästan fått plats en hund till däremellan) och där sprang det fågel. Hade jag varit mer erfaren hade jag kanske insett risken med det direkt och frågat om jag skulle täcka den marken också eller bara försökt göra det. Jag hade dock fullt sjå med att försöka få Kat gå ut ordentligt i medvinden. Svårt!

Ytterligare lärdom: Ibland passar kombon av mark och vind inte för den hund man har eller för hur hunden just den dagen går och ibland passar den jättebra. That´s life.

PROV NR 6, MED KAT: SM! Briljant cocker i stor dramatik

Mitt första SM och Kats andra – och vi har lyckats toppa formen. Vårt samspel är riktigt bra och Kat söker på ett sätt som hon aldrig förr gjort med mig; frimodigt med tryck och fart och en härlig stil. Hon är superföljsam och tar alla mina signaler bra. Jag är också lite offensiv och känner att jag har rätt bra koll på vad jag håller på med. När Kat stöter är jag dock lite väl snabb på pipan och eftersom det inte är en kontaktstöt är det som att jag ser fågeln lyfta innan Kat sett den och hon vänder upp lite mot mig. Jag är inte helt säker på hur bra hon markerat men skickar henne till området där jag markerat nedslaget. Jag får dirigera massor, det lyfter flera fåglar när Kat är utom synhåll, jag har en irländsk domare som väser anvisningar till mig i ena örat ”left, left, call her back, left agian” osv. Himmel vilket DRAMA! 😉 Men hon hittar inte fågeln. Till slut tar de in parhunden för att se om han kan hitta fågeln. Men tyvärr. Domarna går ut och hittar den 15 meter ifrån det område vi blivit anvisat, på andra sidan tre låga eltrådar (ingen el i) och så att säga ”fel” i vind (vinden blåste bort från oss). Båda våra hundar hade uppfattat det halvmeterhöga elstaketet (som var för att hålla räven ute ur fasanernas matplats) som en mur de inte gick över. Jag såg tyvärr inte staketet och trodde att anledningen till att hon inte gick åt höger vara att fågeln sprungit bakåt åt vänster.

LÄRDOM: Hem och träna att hunden går över alla sorters staket och barriärer utan och med uppmaning.

Ytterligare lärdom: Hade jag varit mer erfaren hade jag kanske tänkt ”hon har varit överallt utom till höger. Kanske borde jag skicka henne dit då?” Även om domaren insisterade på ”left” – där hon varit flera gånger – hade jag kunnat be om att få skicka åt höger.

Men oj vad kul detta var!!!


PROV NR 7, MED TASSLA: Ett skånskt jävla avgrundsdike

På det här provet är Tassla i för hög stressnivå direkt jag tar ut henne ur bilen. Känslan är inte bra och jag har dessutom huvudvärk. Även om jag stannat den 30 mil långa resan till provet och låtit henne springa av sig lite så är hon som en tryckkokare. Vi har startnummer två och tyvärr ser hon den andra hunden jobba och har ljud när det stöts och fälls … Hade det inte varit för att vi kört 30 mil hade jag packat in henne i bilen redan då och sagt tack och hej. Vi får börja i ett dike som är tre meter djupt och mer som ett stup, längst ner är det en liten bäck. Tassla sliter som en galning, hon kasar ner i den där bäcken, plumsar i, har svårt för att komma upp, och efter några vändor så visar hon väldigt tydligt att hon inte vill gå ner igen, hon vill söka framåt istället. Jag förstår henne. Allt flyt i söket försvinner och jag får arbeta mot henne istället för med. Till slut tittar hon på mig och säger ett argt “MOFF”. Och det får man ju inte. Så då var vi ute.

LÄRDOM: Tassla är inte en hund som har ljud i arbete. Hon har skällt två gånger i hela sitt liv i söket och båda var när jag insisterade på att hon skulle göra något som tog bort hennes fria, fina sök på platser där hon tyckte att det inte fanns fågel. Om jag jobbar MOT henne kan hon bli frustrerad. Hon är en känslig individ och jag behöver hitta balansen mellan att jobba MED henne men ändå kunna be henne om saker som jag vill. Det brukar inte var några problem alls att be henne om att gå in i olika snår osv. Men om jag gör det igen och igen fast att hon säger ”det finns inget här matte” så ser jag att det blir motstånd i hela henne.

Ytterligare lärdom: Den här marken var för svår för oss. När hunden ska klättra snarare än att springa i ett flytigt sök så tappar vi intresset för uppgiften. Så är det bara!

PROV NR 8, MED TASSLA: Vildsvinsfrossa

Vi har varit med om både det ena och det andra under säsongen men detta var det konstigaste. Tassla är i otroligt fin form och jag har lyckats arbeta med hennes stressnivå på ett bra sätt under hela tiden vi väntat på vår tur. Hon sätter igång söket i superfin stil och vi går nästan omedelbart in i två meter hög vass av något slag (Vad är det med mig och två meter höga växter?!? Jag tycks alltid hamna i dem 😉 ). Vi ska runda två stora buskage och jag mister så klart synkontakt med Tassla hela tiden. Men hon kommer fint på mina signaler, går lydigt in i buskagen när jag ber henne. Så kommer vi ut ur vassen och Tassla kommer lite efter mig, KRYPANDES ut ur en buske. Jag och domaren stannar omedelbart och jag tar in Tassla intill mig. Hon är otroligt ynklig. Vi hittar inget fel på henne men jag säger direkt att jag bryter. Vi fattar inget. Då säger en av skyttarna. ”Men hon är inte rädd för vildsvin då? Det stinker ju gris här”. Jag tar ett djupt andetag. Det STINKER verkligen gris! Men jag har inte sett henne bete sig så här förut och tar det säkra före det osäkra. Tillbaks i klungan får jag flera historier om hur hundar betett sig jättekonstigt och blivit just låga och rädda av områden med mycket grisdoft. Hur de slutat jobba, vänt på klacken osv. Det hade jag ingen aning om. Tassla är sig själv efter fem minuter.

LÄRDOM: Vildsvin är läskiga om man frågar Tassla (och det är ju en bra instinkt tänker jag). Vad vet jag – hon kanske till och med stötte på ett vildsvin i busken ;)? Vi såg ju INGENTING genom tvåmetersvassen.

Ytterligare lärdom: Jag hade en uttänkt plan för att hålla Tasslas stressnivå nere när vi gick och väntade på vår tur. Väldigt nöjd med att den funkade så bra! Hon var tyst och gick inte upp i sådan stor stress som hon gjort förut ibland.

PROV NR 9, MED KAT: Diplomet

En liten tid efter SM laddar Kat och jag om för ett nytt segrarklassprov. Det är en magisk frostnupen dag och jakt när det är som bäst; vackert, lagom med vilt, trevligt sällskap, och fina hundar. Kat gör det hon ska, hon börjar storstilat med bra tryck och stöter nästan direkt. På väg ut för att apportera stöter hon ännu en fågel och sätter sig spontant. Kommer in fint med otuggad fågel. Därefter mattas hon lite, lite i söket (jag har fokuserat på att få ett frejdigt och lössläppt sök med Kat men inte knäckt koden helt) men vi går vidare en bit innan vi får gå över till nästa domare. Släpp två blir väldigt långt och innehåller förutom ett långt och arbetskrävande sök (jag är så rädd för att missa mark att även jag håller igång rätt friskt 😉 ). När hon stöter igen så blir det en halvmiss från skytten och fågeln flyger över en tre meter bred bäck och in på ett litet fält med buskar och snår. Kat får simma och sedan söka massor och jättelänge men hittar inte fågeln. Till slut får jag kalla henne åter, hon simmar tillbaks, hon får sedan sitta i TIO minuter medan en person går runt halva fältet för att komma över bäcken och försöker leta upp fågeln (vi är sist så det finns inga andra hundar att ta in som kan jobba). Men den hittas inte (så det blir ett jobb för eftersökshunden) och vi får äntligen fortsätta. Jag tycket väldigt synd om Kat som fick sitta helt blöt i kylan och vänta men hon klarade det väldigt fint (lilla tappra hund!) och sökte på efter det fast det var rätt svårt för henne – ängen var vattensjuk och frusen och hon har verkligen korta ben … Hon sökte så gott hon kunde i den gropiga terrängen. Stöter igen vid bäcken men nu blir ingen fågel fälld. Vi söker några meter till sedan är det slut för idag. Vi var ett av två ekipage som klarade oss runt och Kat fick diplom för sitt arbete och jag var väldigt, väldigt glad. Jag slet som ett DJUR hela provet och hade alla mina tidigare erfarenheter i huvudet hela tiden. Det här kräver otroligt mycket fokus av mig! Jag var helt slut efteråt – åkte hem och sov, haha. En väldigt rolig erfarenhet att bestå ett helt prov och jobba så mycket med hunden. Det var en arbetsseger.

LÄRDOM: Jag lärde mig mycket om bedömning idag. Domarna sa att Kat gjorde vad hon skulle men att de hade velat att hon tog för sig lite mer och de tyckte också att det belastade hennes insats att hon inte hittade runnern. Jag tyckte deras bedömning lät klok och begriplig. Vinnaren denna dag gjorde typ allt perfekt och jag kunde också se skillnaden i våra prestationer. 🙂

Ytterligare lärdom: Det här provet var verkligen ett resultat av det jag lärt mig under hösten. Jag hade I PRINCIP koll på vad jag höll på med. 😉 Detta är något av det svåraste jag gjort men också det roligaste.

Det var en otroligt lärorik höst. Jag har haft VÄLDIGT roligt på vägen! Även om jag har massor nollor med mig i bagaget så har jag varit glad nästan alla gånger efter proven – för jag kan verkligen se guldkornen. Det är så otroligt mycket som ska stämma på ett prov. Jag har begränsade möjligheter till den träning vi behöver allra mest (på marker med vilt) och det är en väldigt stor utmaning, måste jag säga. Och jag har också förstått att nollar det gör alla, ibland bokstavligen ALLA, in emellan. Jag är väldigt nöjd med att de grejer som uppstått som jag INTE är nöjd med – de har jag kunnat förbättra till nästa gång. Jag har ju inte haft EN utmaning eller ETT problem som vi åker ut på igen och igen – det hade jag nog tyckt varit lite jobbigt. Jag avslutade säsongen med att gå några jakter med både Kat och Tassla och är nöjd med dem även där. Nu blir det till att fila på detaljer till nästa säsong. Kanske klarar vi av att ta fler pris då. 🙂

Jag gick också som skytt några gånger och lyckades fälla min första fågel, som jag sedan tillagade och åt upp. Det var första gången jag åt fågel på 34 år men det var gott så jag hoppas kunna fälla fler i höst. Mitt mål med skyttet för 2018 är att börja jaga över Tassla och redan i januari gjorde jag det för första gången, under handledning. Himmel och pannkaka det var svååårt – men väldigt roligt. Jag fick ju helt släppa kontrollen över Tassla för att FÖRSÖKA göra mitt jobb som skytt. Hon skötte sig bra men hennes reaktion på att det var jag som sköt var obeskrivligt rolig. Hon såg nästan chockad ut. (Tassla hänger alltid med skyttarna på jakterna om hon får ;)).

Nu blir det detaljpill av apportering och dirigering och så ska vi gå en massa roliga kurser. Och så ska jag fortsätta med skytte-träningen. Sedan hopppas vi på ännu en händelserik höst! 🙂

Avslutningsvis en liten film på när Tassla söktränar i april (jo man får söktträna med icke efterföljande jakthundar fram till den 15 april). Vi har först motvind och sedan blir det både medvind och motvind och lite sidvind då vinden sveper när vi kommer in bland träden.  Jag är så nöjd med hur hon har utvecklats i söket. <3 I mina ögon är hon bäst i världen. 🙂

https://

 

1 reaktion på ”Nio jaktprov och minst lika många lärdomar”

  1. Pingback: Andas! Räkna till tre! - Apportering till vardag och fest

Vad tycker du om inlägget? Vi uppskattar kommentarer!

Varukorg