På retrieverkurs med Seeker och Tassla


En gång i månaden packar jag, Elsa, Seeker och Elsas bebis Viola in oss i hennes bil för att åka på kurs i Skåne. Jag är med som barnvakt till världens sötaste bebis <3 och passar på att lära mig så mycket som möjligt genom att titta på deltagarna och lyssna på kursledaren, Jens Palmqvist på LineUp Gundogs.

Redan från första tillfället kliade det något otroligt i hundträningstarmen. Uppläggen Jens gör är nämligen väldigt jaktliga – och väldigt roliga – han simulerar så gott det går situationer som kan uppstå vid en jakt. Jag känner igen dem och har ofta varit med om ungefär det deltagarna fått träna på – eller i alla fall SETT det hända på jakt. För oftast har jag med min spaniel en annan uppgift än en retriever har när vi är på jakt. Vi söker och finner fåglarna och stöter dem, sedan tar skyttet vid och DÅ börjar retrievern jobba. Är jag på en liten jakt med bara några skyttar så får ofta min spaniel också jobba med apporteringen – det finns alltid med en ren apportör (som gör eftersöksarbete tex) men även det kan ofta spanieln lösa också. Och på prov gör spanieln ju hela jobbet.

En klok person, jag minns tyvärr inte vem, i spanielvärlden sa en gång: “Du vinner inte spanielprov för att du har en bra apportör, men det kan avgöra ett prov”. Så är det ju förstås. En spaniels viktigaste uppgift är att vara en god viltfinnare. Men det skadar inte att se till att du har en riktigt bra apportör som har fina dirigeringar. Det såg vi till exempel på det senaste spaniel-SM:et. Och för mig är det självklart att kunna dirigera mina cockrar i jakten om det behövs för att få in viltet extra snabbt och effektivt.

Eftersom jag älskar att träna hund, och det är en drivkraft i sig för mig att få lösa utmaningar och spännande och kluriga situationer, så “övertränar” jag mina cockrar när det gäller den biten. Med överträning menar jag att jag försöker träna svåra saker så att nästan allt annat blir lätt. Men jag måste säga att min begränsade fantasi är ett problem. Oftast handlar det ju om att variera störningar och avstånd – och det är lätt att fastna i sina gamla vanliga upplägg och så tränar man alldeles för lätt – på sådant som hunden redan kan rätt bra. Då är det bra att gå kurs för retrieverfolket – till exempel sådana som Jens med alla de roliga uppläggen han presenterar och med många års jaktlig erfarenhet.

När vi var i Skåne häromdagen så skulle Viola stanna hemma med sin pappa och dessutom var en av de andra deltagarna förhindrad att komma så då fick jag ta med mig Tassla istället. Jag var SJUKT förväntansfull. Det jag hade sett hitintills hade varit väldig roligt och ganska svårt – inte minst för en cocker som ju inte har de långa linjerna i sig naturligt så som retrievrarna har. Men jag blev inte besviken. Det blev väldigt roliga upplägg även denna gång. Jag tänker inte avslöja alla i detalj 😉 men plocka ut några insikter kring min egen träning.

Jag älskar kurser där uppläggen är nya för en, där jag tänker “åh himmel detta blir svårt hur ska det gå” och så får man hjälp att klura ut det och älskar ihjäl sin hund som löser det, och där jag upptäcker flera saker som förvånar mig – att “hoppsan det där kan hon ju inte för det har vi nästan aldrig tränat” eller “hoppsan det trodde jag hon kunde för det har vi ju tränat men hm, kanske inte i vatten utan bara på land och inte med den störningen men ändå” och så vidare.

Tassla är en svinsäker markör, jag skryter ofta om det 😉 att hon har “eyewhipat” många retriever i sina dar. Men plötsligt uppstod en situation där hon tappade markeringarna. Vi stod på en kulle och tre av hundarna fick tre markeringar, som vi skulle skicka på i tur och ordning. Den som skickade först fick välja vilken markering hon ville skicka på så jag visste inte förrän det var min tur att skicka vilken som var över till mig (om jag inte fick välja först förstås). Med lite störningar på det så tappade Tassla bort markeringarna helt. Det blev jättesvårt sa hon. Och hur ofta har jag tränat på det? Nästan inte alls. Jag tränar ofta själv, kastar tex fyra dummys åt olika håll och skickar sedan henne på “apport” på en i taget. Då minns hon dem klockrent. Men att minnas tre, i rätt svår terräng (öppet fält där man liksom inte kan “hänga fast markeringen” vid ett träd eller så) och sedan se två hundar springa och hämta de andra, det har vi ju nästan inte gjort. Så enkelt men ändå så svårt!

Andra insikter är ÅTERIGEN att jag MÅSTE ta det lugnare. Jag blir alldeles för stressad i dirigeringssituationer. Och minsann om jag inte blev lite irriterad också. Det är roligt när jag, som försöker vara så positiv i min träning, får höra av instruktören att jag låter irriterad och att jag istället ska berömma hunden. Haha, känn på den liksom. 😉 Han hade ju naturligtvis helt rätt. Situationen var i vattnet då Tassla skulle simma över en damm för att gå upp på andra sidan där instruktören tidigare skjutit en massa och kastat många dummies som nu skulle in. Tassla fick först hämta en som fallit mitt på vattnet – vilket i sig var svårt för det låg några “vettar” (konstgjorda fåglar) i vattnet och från det att vi närmade oss vattnet till hon fick gå i det efter en lång stund, satt hon som förhäxad och stirrade på dem. Så givetvis simmar hon och kollade på dem först och efter det hade hon glömt bort vad hon höll på med. Dummyn låg också rätt tungt i vattnet och hon verkade verkligen inte se den, även om jag ett par gånger lyckades dirigeras henne så hon bara var två meter ifrån. Då blev hon istället störd av flotten som låg alldeles intill – det var VÄRST vad mycket som störde lilla fröken plötsligt. Jag dirigerade och dirigerade och försökte också TRYCKA ut henne med “UT” och “JA” som är mina keep going-signaler. På land kan jag övertala Tassla att springa rakt fram öven om hon är supertveksam genom att trycka på (inte optimalt men som en extra grej att ta till om hon blir tveksam). Men det gick INTE i vattnet sa hon, hon vände flera gånger upp mot mig och litade inte på vad jag sa. Det var när jag sa mitt typ 10:e “UT” som jag började låta lite irriterad. Hur svårt kan det vara liksom? Jättesvårt uppenbarligen. 😉

Jag fick skicka om henne, när hon då simmat rakt på mitt kommando en bit kastade Jens en dummy över huvudet på henne på andra sidan dammen så hon fick en förstärkning av att lyssna på mitt “ut”.

Nästa gång skulle Tassla ÖVER vattnet och upp på land. Då var det som att det var omöjligt. Det verkade som att hon tänkte att den måste finnas i vattnet. (Och vad har vi tränat mest? Just det – att hämta I VATTEN. Note to self – låt hundarna simma över till andra sidan och hämta på land!). Vi upprepade samma procedur och då gick det upp ett ljus. Tredje gången fick jag över henne, med omvägen om ön, men den kunde jag dirigera henne vidare ifrån. Sedan gjorde hon ett fint sök på andra sidan, hittade och simmade åter. Bra erfarenheter med massor saker att träna på bara i den situationen.Och så ska jag försöka komma ihåg att berömma henne när hon är på rätt väg istället för att stressropa “ut”. 🙂

Dagens absolut roligaste övning var komplex men sammanfattningsvis så gjorde vi en aslång linje ner för en backe över ett fält, över ett djupt dike, genom några buskar, över ett litet gräsparti och upp i en backe med ekar. Man fick typ ha kikare för att se hunden där borta. Bara det var ju hisnande inte minst för en cocker. Men inte nog med det. För som störning hade tre andra hundar fått hämta markeringar på det första fältet innan man skulle skicka på sin linje. Så där hade de suttit och kikat på de andra hundarna som jobbade på knappt halva avståndet och det skulle hunden bara springa igenom och jobba sig igenom olika andra svårigheter i terrängen innan de var rätt. Ojojoj vad kul det var. Och ja, även Tassla lyckades med den supersvåra utmaningen till slut. “För en spaniel motsvarar det här 300 meter för en retriever” sa Jens efteråt. Själv tyckte jag att det kändes som en kilometer, haha. 😉 Här kommer filmen:

https://

Jag älskar min hund. Bäst i världen enligt mig. <3

NU har vi MASSOR träningsinspiration och massor att jobba vidare på och förbättra. Så kul! 🙂

Vad tycker du om inlägget? Vi uppskattar kommentarer!

Varukorg