Häromdagen gjorde jag min debut i segraklassprov för spaniel. Med mig hade jag min läromästare, cockern Kat, som är min bonushund denna höst. Hennes husse har lite för många hundar 😉 och hennes fosterfamilj bor nära mig och eftersom de inte jagar eller tränar hund så får jag låna henne emellanåt. Väldans bra deal för alla inblandade!

Det var inte Kats debut i segrarklass med parsläpp men väl min. Spännande, nervöst och väldigt kul. Jag är sällan nervös – mest förväntansfull – när jag startar men den här dagen var jag lite extra på tårna. Ny hund, nytt sammanhang och en stooor lust att få vara med längre än 15 sekunder, haha, som var tiden för min förra start – då med Tassla.

Jag har tränat ihop med Kat de senaste två månaderna, först sporadiskt men sedan några veckor tillbaks bor hon hos mig då fosterföräldrarna är ute och reser. Det har varit utvecklande att lära känna henne och också att hitta en kommunikation och ett förtroende mellan oss. I början var vi inte alls samspelta, jag tyckte hon sökte alldeles för mesigt och tveksamt och hon tyckte nog jag var otydlig. Men så förstod jag att med denna dam behöver man vara lite offensiv som förare och då började jag släppa på ganska ordentligt och vi har tränat mycket i fågelrika marker. Vi hade en svacka ett tag då hon inte lyssnade på mina signaler men jag gick tillbaks till grundträningen och så var hon på banan igen. Detta är en mycket seriös hund som inte skojar till det minsann. Hon är noga med att inte göra fel och hon har många fina grunder eftersom hennes husse är en väldigt duktigt tränare. Sedan gör vi lite olika, även om vi i grunden är belöningstränare och har många likheter i vår träning. Träningspasset då jag skulle komma på hur hennes dirgeringssignaler såg ut var lite komiskt, men till slut löste det sig. 🙂

Viktigast för mig denna första start ihop med Katten var att jag ville känna att vi gjorde saker och ting ihop. Jag önskade väldigt hett att få gå för båda domarna, det i sig hade varit spännande. Men då måste man göra ett släpp utan diskvalificerande fel för första domaren. Annars åker man ut.

Det kändes som att vi jobbade ihop hela första släppet som varade i ungefär 30 minuter. Vi hade ingen närkontakt med några fåglar men det kom en flygande förbi (jag tror den lättade av ljudet från oss när vi rasslade runt i solrosfältet, men den var tio meter ifrån oss så det var ingen stöt). En av skyttarna vara alert och sköt. Vi fick därför apportera den, och det gick i stort sett bra. Kat blev lite hängande över viltet, jag kunde inte se om hon höll på att packa ihop fågeln men domaren sa sedan att hon stått och tittat lite på fågeln. Jag fann mig tack och lov och blåste inkallning och då tog hon den så fint och kom in med den. Vi gick alltså vidare och skulle i nästa släpp behöva en stöt för att alla delar skulle vara bedömda.

Det var bar sex eller möjligen sju ekipage som gick vidare till runda två, av de 18 startande (om jag inte minns helt fel). Det i sig kändes jättebra – att vi i vår första start ihop kommit så långt. 🙂

För nästa domare var vi inne i två minuter sedan uppstod en situation som just där och då blev för svår för oss båda. Även här kom det en fågel flygande – denna tror jag kom från parhundens marker – och återigen sköt en av mina skyttar. Han råkade stå en meter från Kat. Hon satte sig givakt vid hans sida och stirrade åt hållet geväret pekade. Dock var det en bom, så ingen fågel föll. Detta såg inte jag för jag var helt fokuserad på att nagla fast Kat med blicken. Så när domaren, som var engelsk, sa “Go on” så blev jag väldigt tveksam. Jag trodde inte det fallit något egentligen men vad menade han? “Go on” som att apportera eller som att fortsätta söka? Istället för att formulera en fråga drog jag slutsatsen att det var fortsätta söka han menade.

Men jag var lite tveksam och antagligen otydlig när jag satte igång Kat igen. Dessutom borde jag ha kallat henne till mig och inte satt igång henne från den plats hon var på, jag var kanske fem meter ifrån henne. Kat gjorde någon slags halv ansats att söka men med stor dragning utåt. Jag vände henne två gånger men så var hon plötsligt ur hand. Hon var väldigt säker på att hon hade rätt och jag hade fel. 😉 Det bara MÅSTE finnas ett vilt att hämta när skott gått av så där fint, tycktes hon tänka. Hon ignorerade två inkallningssignaler och då blev jag tillsagd att springa och hämta henne. Så det gjorde jag. Hennes min när jag kom stövlande var obetalbar. Hade hon kunnat prata tror jag hon hade sagt “Men vad gör DU här?!? Kom inte här och stör när jag jobbar!”.

Jag var ändå nöjd med dagen – det viktigaste för mig var att förstå hur parsläpp går till, vilka svårigheter som kan dyka upp och vad vi behöver träna mer på för att verkligen kunna prestera. Det fick jag svar på! Jag tog med mig flera insikter som jag ska transformera i träningen av Tassla som förr eller senare ska starta segrarklass. Och jag fick ju svar på vad Kat och jag ska träna. Bland annat att skott INTE automatiskt betyder apport. Jag har bara fått skjutit en gång för Kat i träning, och då fick hon hämta, men det är något jag helst undviker. Jag ska också lära in en tydlig “lämna-signal” som betyder “släpp den tanken du kommer inte få hämta det där ändå”. Både Tassla och Quling har en sådan och särskilt på Quling, som tycker att han ska lösa det mesta på egen tass, är den väldigt användbar och viktig.

Jag måste tänka på att veta vad jag gör – hela tiden. Om jag börjar tveka så är det inte konstigt att hunden börjar tveka eller försöker ta saken i egen tass. Och jag måste finna mig mycket snabbare i de olika situationerna som uppstår. Men detta handlar ju om erfarenhet – och det håller jag på att skaffa mig. Sedan tror jag inte man kan förbereda sig för allt :). Men man kan åtminstone försöka så mycket det bara går.

Nu är det några veckor till nästa prov och till dess fortsätter vi att bygga relation, komma överens om vilka signaler som betyder vad samt slipar på lite grejer som jag tycker behöver förbättras i Kattens sök. Hur det än går så har jag fått lov att starta henne på SM vilket är helt fantastiskt roligt och spännande. Men jag ska först göra ett prov till så jag får ännu lite mer kläm på hur vi funkar ihop – jag har en idé om hur jag vill att det ska se ut och kännas och tränar för att få till den. Och sedan spanar vi vidare mot SM i november. 🙂 Attans kul!