En av det gångna årets bästa upplevelser var när vi (Elsa, Lena och Lars samt Rowan, Keen, Stomp, Flippa och Vide) åkte till England för att träna och jaga hos https://clickergundog.co.uk. Under resan hem hade vi tid att fundera över vad vi och hundarna lärt oss under veckan – så här kommer en beskrivning av varje hunds Englandsupplevelse (ja alltså ur mattar och husses synvinkel förstås ;)) .

Vide

En sak som är tydlig med Vide är hur vi liksom kommit närmare varandra den här veckan. Det blir ju en rätt intensiv samvaro, och för Vide var ju detta något nytt. Jag är så nöjd med att jag har kunnat jobba med att reglera hans upphetsningsnivå, alla våra övningar för detta har funkat i skarpt läge. Det är också väldigt roligt att jobba med honom. Jag har aldrig haft en hund som VILL så mycket som Vide. Han är också makalöst snabblärd. Det betyder ju dock att han också lär sig fel saker fort så det är hela tiden en balansgång. Ska jag våga testa att växla upp och göra det svårare eller brister det då? I veckan har han gjort saker som han aldrig gjort förut. Han har fortfarande mycket kvar att lära och vi är inte på något vis i hamn, men efter denna vecka kommer jag ha mer tillit till processen.

Rowan

Rowan, den lille skrutten med huvudet fullt av fluff och hormoner när vi åkte hemifrån, har vuxit under veckan. Tanken var inte att han skulle göra så mycket utan att det skulle vara mer avancerad träning och fokus på Keen, men det blev flera tillfällen att ta ut Rowan istället och det var väldigt kul.

Första lärdomen för Rowan blev att åka bil med två tjejer som luktade fantastiskt 🤣 – först kunde han inte låta bli dem men nu är han riktigt duktig.

Under veckan har han lyft på benet för första gången och också landat lite i sina hormoner – när han kommer ut ur bilen och det är dags för träning är det fullt fokus. Han tar inte alltid godis, framförallt inte när det är för mycket spännande dofter i närheten men han tar nu godis i många fler lägen än tidigare. Varje morgon har vi till exempel gått förbi floden och tittar på svanarna – mot slutet av veckan kunde han gå förbi dem och istället för att kasta sig mot dem bara fortsätta nosa på andra sidan vägen. Bara det att bo inne i en stad har varit lärorikt – gå runt stolpar, gå på rätt sida om dem, gå på trottoaren, massor med hundmaten och sova på nya ställen. Det har funkat jättebra, men han tycker hissar och hala golv är läskiga så där får jag ta det lugnt och belöna mycket.

Under träningstillfällena har han fått lyssna på skott och jobba bakåt – istället för att kasta sig mot skytten 🤣🙈, fått börja söka i terräng med mycket vittring och hämta både kallvilt och en stor gåsapport. Sista dagen fick han komma ut på jakten och gå omkring med mig i utkanten, titta på fåglarna i luften, höra skotten och söka efter sin tennisboll åt andra hållet. När han var hyfsat lugn och stadig fick han hämta en markering. Sedan var jag lite för långsam med att få på kopplet igen så då bubblade det över och han sprang iväg för att kolla in de andra hundarna, men så fort jag hade fått tillbaka honom var det fullt fokus igen. Vi avslutade med vad jag trodde skulle bli en fördröjd markering men den hade han glömt bort så jag gick närmre och skickade på ett dolt linjetag på ca 30 meter istället – det löste han kalasbra. Sedan tackade vi för oss och jobbade vidare på fotgåendet tillbaka till bilen.

Han behöver bli ännu lugnare och stadigare runt skott och kast, men jag är jättenöjd med hur han höll ihop sig och kunde jobba i den svåra situationen och med hans superfina avlämningar – det är full fart tillbaka in så fort han har något.

Stomp

En sak som blev nästan övertydligt med Stomp under veckan i England är hennes behov av att få jobba (och på så vis blåsa ur sig lite upphetsning) tidigt när situationen är het. Hon har varit på två andjakter tidigare, och nu blev det tre drivna fasanjakter där den andra blev särskilt bra. Stomp och Lars stod lite på ena kanten och fick en apport ganska snabbt. Hon ljudmarkerade den i lite vatten för varken hon eller Lars såg den dimpa ner. Lars tog med Stomp runt ett staket för att komma i läge för att hämta och skickade henne på ett sök. Först sökte hon i lite fel område – hon sprang upp i det område där skyttarna och spanielarna (drevet) jobbade och Lars kallade in. Efter några sekunder utan hund i sikte med lite förhöjd puls hos husse 😎 så kom Stomp och de vände sig mot vattnet (en översvämmad bäck) och Stomp simmade ut 5-6 meter, fick fågeln i vind och hämtade in den och gjorde en perfekt avlämning. Därefter var det mycket lättare att föra Stomp resten av dagen. Vi jobbade hela veckan med att hålla henne i rörelse (tex gå i en åtta eller ellips) eftersom hon annars byggde upp frustration och det ledde till att vi kunde stå mer och mer stilla sedan. Hon svarar bra på att gå i en ellips eftersom hon är otroligt van vid den övningen. Sista dagen hamnade jag (Lena) och Stomp mitt i stridens hetta och ja, det blev svårt för Stomp men hon fick några riktigt bra lärsituationer. Och det gick att reglera henne. 💪🏼 Den stora utmaningen nu är att hon egentligen skulle behöva ett par jakter i veckan. 😎 Men vi kan faktiskt få igång henne ganska bra bara genom att simulera jakt så det ska vi göra och fortsätta reglera hennes upphetsningsnivå och träna på att stretcha självkontrollen. 🙏😎💪🏼 Det är ingen tvekan om att hon kan bli en fantastisk jakthund. Hon missar inte en enda fågel i skyn, hon är snabb och fokuserad. Lite mer styr på galenskapen så kommer detta blir fin-fint. 🙂 Fotot på Stomp som är i kameran är taget av Alice Loder Photography Alice var med oss hela veckan och fotade och vi ser fram emot häftiga bilder senare – hon är en fantastisk fotograf (kolla hennes Insta). <3

Keen

Keen har inte fått så mycket träning som jag hade tänkt den här veckan, men han har gjort flera fina saker.

Veckans bästa apport var inne i en bred björnbärshäck där Keen sökte i flera minuter och till slut kom ut med en fasantupp. Han är lite försiktig av sig när det gäller björnbär (av förståeliga skäl), men det var kul att se hur han växte av att lyckas hitta tuppen.

På träningsdagarna har vi jobbat på markeringar och stoppsignal i svår terräng – ”cover crops”/halvhöga grödor odlade till skydd för fasanerna, det vill säga massor med spännande vittring och dessutom låter det när de springer igenom dem så de har svårt att höra signalerna. Första dagen tappade han huvudet helt i det fältet och först när jag bara var fem meter bort funkade stoppsignalen 🙈 sedan jobbade vi gradvis upp det till vårt vanliga avstånd på 100-150 meter 🤣.

Markeringarna jobbade vi på att han verkligen skulle markera och springa vidare genom fältet, över gamla markeringsområden, och det blev han riktigt bra på. Dessutom kombinerade vi det med dolda linjer till olika områden åt samma håll – så pass samma att han tyckte han skulle gå till gamla området så jag fick övertyga honom om att det var det nya som gällde.

Under jakterna är han stabil och pålitlig – tar runners och långa markeringar utan problem. Det var bara sådana apporter vi fick på jakterna, men jag passade på att träna lite dirigering och stoppsignal på utlagda fåglar i den miljön också.

Sammanfattningsvis blev det ändå flera bra träningstillfällen och jag vet vilka svårigheter vi ska träna vidare på.

Flippa

Målet med Flippa under veckan var egentligen att lära om de felaktiga saker hon lärt sig tidigare denna jaktsäsong; att knalla och att tro att alla fasaner nog är skammade så man ska försöka ta dem i uppfloget. 🙈🙄 Det gick sådär. Jakten var driven, men jag hade en skytt med mig när jag och Flippa sökte av diken – så vi hade en egen liten rough shooting i ytterkanten av drevkedjan. 😃 I den situationen var Flippa helt stadig men jag tror faktiskt det berodde mest på att hon stötte i 1-1,5 meter höga ärtor där hon inte kunde synmarkera nedslaget. 😉😅 Såt nummer tre första dagen gick jag därför över till apportörerna och DET var betydligt svårare. De stod i en nedbetad kohage där varenda fällning syntes och hördes från början till slut. 🙈 Jag var smart nog att ha koppel på först och det var tur – (eller kanske skicklighet 😅) annars hade vi sett en liten brun cocker sno fåglar framför näsan på retrieverna. 😅😎 Senare tog jag av kopplet för jag tänkte att hon skulle få apportera som belöning för att hon var stadig. Och så blev matte lite ofokuserad och Flippa drog när en fasan damp ner 75 meter bort, jag lyckades stoppa henne efter några meter men fasanen sprattlade och Flippa kunde bara inte låta bli … jag insåg i samma sekund som hon drog att slaget var förlorat så jag ropade ”apport”. Well, well. 🙄 Även om jag bestämmer mig för att skita i prov i framtiden så vill jag ha en stadig hund så vi kan gå rough shooting utan att skämmas. Så det är bara att fortsätta träningen. 🤷‍♀️