Jaktapportering

Apportering är en viktig del av en fågelhunds arbete, inte minst om du har en retriever, men även en spaniel och en stående fågelhund behöver kunna apportera. Apportering förekommer i flera olika hundsporter men här fokuserar vi på jaktapporteringen och beskriver de olika delar som ingår i jaktprov för spaniel och retriever. De tillhör rasgrupp 8, apporterande och stötande fågelhundar, och används främst vid jakt på småvilt så som kanin, hare, duva, and, mås, rapphöna, kråka och fasan.

De delar som ingår i jaktapporteringen är markering, dirigering och sök. Utöver det behöver hunden även kunna gå vid förarens sida, kunna stanna på stoppsignal (och för spaniel även när den stött upp vilt, vid uppflog) och kunna sitta stilla vid förarens sida. Dessutom behöver hunden kunna utföra så kallat vattenarbete, det vill säga vattenapportering, vattenmarkering, vattendirigering och sök vid vattenkanten.

Markering

Vid en markering ser både du och hunden viltet (eller dummyn) falla och hunden ska på ditt kommando springa ut, hämta det och leverera det till dig. En hund som är bra på att markera – en duktig markör – får alla markeringar att se enkla ut. Hunden springer bara raka vägen ut, apporterar föremålet och kommer in igen utan att behöva springa runt och leta. Markeringar förekommer både på land (landmarkeringar) och på vatten (vattenmarkeringar). Dessutom förekommer enkelmarkeringar, dubbelmarkeringar och ibland trippelmarkeringar. Dubbelmarkeringar och trippelmarkeringar innebär att hunden ser två eller tre föremål falla och sedan skickas ut för att hämta ett, lämnar av det och skickas sedan för att hämta nästa osv.

Här visar vi markeringar i olika terräng:

https://

Dirigering

I jaktapporteringen är det viktig att du kan styra hunden dit du vill – det kallas att hunden är dirigerbar. Vid en dirigering får du som förare veta var viltet eller dummyn finns och du ska då dirigera din hund dit, men hunden har alltså inte sett något falla och vet inte var apporten är. Hunden behöver kunna springa rakt fram (kallas även linjetag), åt höger och vänster samt kunna stanna på din stoppsignal. Den behöver även kunna springa vidare ut (kallas även push back) om du av någon anledning har stoppat den en bit ut i marken och vill att den ska fortsätta springa på linjen, bakåt. Dessutom behöver hunden kunna en närsöksignal, det vill säga på din visselsignal slå på näsan och börja leta efter vilt eller dummyer i ett avgränsat område. Även dirigeringar förekommer på vatten; de kallas vattendirigeringar. I vatten är det ofta svårare att dirigera hunden eftersom det tar längre tid för den att vända och det kan vara svårare att stoppa hunden om den går åt fel håll.

Här visar Elsa och Keen hur ett linjetag kan gå till:

https://

Och här visar Elsa och Keen hur en inkallning, stopp och dirigering åt vänster kan gå till:

https://

Här visar Lena och Flippa hur en stoppsignal kan se ut:

https://

Här visar Lena och Flippa hur en push back/dirigering vidare ut kan gå till/tränas:

https://

Sök

Spanielsök och retrieversök skiljer sig åt ganska mycket. Spanieln arbetar i nära samarbete med sin förare genom att  söka av marken framför hen (det kallas även att den jagar “under bössan” eftersom hunden inte får stöta vilt längre bort än vad en hagelbössa når). Spanieln anpassar sitt sök efter vind och terräng. Den jagar alltid i motvind vilket innebär att den “söker upp motvind” även när det exempelvis är medvind (då springer hunden ut en bit i marken och jagar i slag från sida till sida mot dig). I ett motvindssök jagar hunden i slag strax framför dig, i något som kan likna åttor, eller ett zickzack-mönster. Stilen på söken kan skilja sig lite åt, vissa hundar vispar mer runt i sina slag, men det viktiga är att all mark blir avsökt. När spanieln hittar ett vilt stöter den upp det (så att djuret flyger upp eller springer iväg) varpå skytten kan skjuta det. När viltet stötts upp (uppflog) ska spanieln stanna och bli kvar på platsen – stadga är alltså väldigt viktigt för spanieln. När viltet skjutits kan spanieln på förarens kommando hämta hem viltet. På prov bedöms apporteringen alltid och därför ska hunden alltid apportera men på vissa jakter kan spanielns uppgift vara att endast söka, finna och stöta vilt och en retriever hämtar viltet efter skott. Retrievern arbetar enbart efter skottet med att hämta hem vilt till föraren. Till skillnad från spanieln ska retrievern självständigt kunna söka av ett stort område och apportera hem skjutet vilt till föraren.

När hunden söker efter dummys kallar man ibland söket för ett “apportsök”. På officiella jaktprov för retrievers är det alltid varmvilt (skjutet under jakten) eller kallvilt (skjutet innan jaktprovet) som används förutom i elitklass på B-prov för retriever (där används dummys).

Här visar Elsa och Keen hur ett retrieversök kan gå till:

https://

Och här är en film på hur spanieljakt kan gå till:

https://

Närsök

Förutom det “vanliga” söket ska hunden även kunna söka i ett litet avgränsat område på signal. Närsöket är en del av dirigeringen och hunden söker då långt bort ifrån dig, ofta efter att den först stoppats eller så får den signalen när den kommer springande in i området som ska sökas av. Din signal betyder “sök där du är” och då vill du att hunden saktar ner och “intensivjobbar” med nosen. Alla spanielförare lär inte sin hund närsök men vi tycker det är användbart även på spaniel.

Här visar Lars och Bix hur ett närsök kan gå till:

https://

Stadga, passivitet och jaktfot i jaktapporteringen

Mellan momenten, och ibland även under momenten, ska hunden vara vid förarens sida. Retriever går en ganska strikt jaktfot på förarens vänstra sida, medan spanieln antingen går vid förarens vänstra eller högra sida eller bara håller sig runt fötterna på föraren. Hunden måste vara stadig, det vill säga inte lämna föraren utan tillåtelse. När hunden inte jobbar, måste den också vara lugn och tyst. På retrieverns B-prov finns ett moment där passivitet bedöms; att hunden klarar av att vara lugn när en annan hund jobbar. I spanielns fältprov i högsta klassen – segrarklass – kan hunden också behöva sitta länge och vänta medan parhunden hämtar in en skjuten fågel.  En spaniel måste också, som tidigare nämnts, vara helt stadig i uppfloget. Det ställs med andra ord stora krav på hunden under jakt, jaktprov och jaktträning!

Handtecken, kommandon och visselpipa i jaktapporteringen

Under jakten och på jaktprov ska hunden föras så tyst och diskret som möjligt. Handtecken, visselsignaler och röstkommandon får dock kombineras hur som helst och det finns inga regler som säger att du måste använda en viss signal eller att de måste se ut på ett visst sätt. Till skillnad från exempelvis tävlingslydnaden får du röra på dig och göra stora handtecken. Är hunden långt borta kan det till exempel vara bra att du flyttar hela dig åt höger när du ska skicka hunden åt höger, så att hunden tydligt ser tecknet.

Med hjälp av visselpipan är det bra att kunna få hunden att:

  • Stanna (stoppsignal) – oftast en kort eller en lång visselpipssignal. Du väljer själv om hunden ska stå eller sitta efter stoppsignalen.
  • Komma (inkallning) – oftast flera korta visselpipssignaler efter varandra.
  • Söka i ett litet område (närsök) – oftast en rullande visselpipssignal.
  • Vända/jaga mot mig (används mest för spaniel) – vanligtvis en eller två korta signaler.

Som en backup är det även bra att ha ovanstående signaler med visselpipa även som röstkommando, till exempel “stanna”, “kom” och “leta” eller “sööök”.

Hur folk använder handtecken skiljer sig lite åt men de handtecken som används är oftast:

Stoppsignal – En arm rakt upp i luften när hunden ska stanna (tillsammans med stoppsignalen). Vi gör lite olika här; Elsa har alltid armen uppe när hon stoppar så hunden ser den när den vänder sig om, och om hon ska dirigera vidare efter stoppet lyfter hon den arm som sedan ska skicka. Lena lyfter oftast inte handen vid stoppsignal, utan väntar till hon ska dirigera med att lyfta den. Hon kan även använda den som en signal för “sitt kvar” om många fåglar lyfter när hunden satt sig.

Så här kan stoppsignalen låta (stoppsignalkonsert med våra instruktörselever):
https://

 

 

 

 

 

 

 

 

Inkallning – Båda armarna rakt ut från kroppen (tillsammans med inkallningssignalen). Ha gärna ljusa kläder så hunden ser dina armar.

 

 

 

 

 

 

 

 

Så här kan inkallningssignalen låta:

https://

Retrieversök – En hand i nivå med hundens ögon för att “peka ut” sökområdet.
Jaktapportering - Retrieversök

Spanielsök – Oftast en hand som pekar och/eller kroppsvridning åt det håll som hunden ska söka.

 

 

 

 

 

Dirigering höger/vänster- Höger arm och hand åt höger respektive vänster arm och hand åt vänster för att dirigera hunden åt höger eller vänster (tillsammans med ett röstkommando till exempel “höger”/”vänster”, “däråt”/”ditåt”, “ja”)

 

 

 

 

 

Dirigering rakt ut (linjetag) – en hand i nivå med hundens ögon eller ovanför hundens huvud då hunden sitter vid förarens sida kombinerat med ett röstkommando när hunden ska springa iväg, till exempel “ut” eller “ja”.

 

 

 

 

 

Dirigering vidare ut eller “push back” – en eller två händer ovanför huvudet som förs rakt upp i luften eller lite mot hunden samtidigt som föraren säger röstkommandot, till exempel “ut”, för att hunden ska vända bakåt och springa längre bort från föraren. Vi använder båda en hand; den hand åt vilket håll vi vill att hunden ska svänga när den går vidare ut.

 

 

 

 

 

 

Närsök åt olika håll. När vi har stannat hunden på avstånd och den tittar på oss är det smidigt att kunna visa hunden på vilken sida den ska leta på. Om vi blåser närsökssignal och pekar till höger om oss ska hunden söka till vänster om sig. Om vi blåser närsök och pekar till vänster om oss ska hunden söka till höger om sig. Om vi bara blåser vår signal utan att peka så vill vi att hunden vänder sig om och söker bakom sig. Tänk på att närsökssignalen inte börjar likadant som en inkallning – många hundar förväxlar då signalerna och kommer mot föraren istället.

Så här kan olika närsökssignaler låta:

https://

 

Jaktprovsregler
På SSRK:s hemsida finns deras jaktprovsregler för spaniel och retriever. Där finns även ”RoA”:n, råd och anvisningar för jaktprov. Läs igenom både reglerna och RoA:n för att få koll på vilka regler som gäller. För att veta vad du ska träna mot är det viktigt att veta vad som bedöms på provet.

Andra klubbar som anordnar jaktprov är Jaktspanielklubben, Jaktretrieverklubben och Swedish Gun Dog League (SGL). Deras regler hittar du på deras hemsidor.

Varukorg