Häromdagen skulle jag ta ut Vide för lite träning, på en plats där jag just tränat Stomp en timme. Han hade alltså suttit i bilen en timme, men innan dess fått en kort rastningspromenad. När jag tog ut honom ur bilen så var jag inte helt klar med vad jag skulle ta med mig ut, och hade fått på honom fel koppel. Så det började med att jag öppnade och stängde bildörrar, grävde i västen, letade efter rätt dummy, hittade kopplet, bytte koppel osv. Hade det varit vem som helst av våra andra hundar hade det inte varit något konstigt eller svårt – jag hade sagt sitt och sedan hade de väntat medan jag grejat. Men för Vide är det en helt annan sak. Han skulle nog kunna sitta och vänta en stund men den där nosen letar ibland iväg honom på äventyr eller ännu hellre; han får syn på något som fladdrar en meter bort och måste bara kolla in det. “Han kan det hemma” (här föreställer du dig alla skrattsmileys som går att uppbåda) men borta är det än så länge lite för svårt.

Vide är helt klart en FOMO-hund. 🙂 Begreppet myntades av en av mina elever på Galenpanna kursen online, när jag beskrev fenomenet med hundar som tar in allt hela tiden – som om de liksom inte har något filter. FOMO (fear of missing out) är såklart ett lite tröttande tillstånd och ja, Vide tar rätt så fort slut även om han klarar allt mer i takt med att han blir lite äldre. Han är 16 månader nu.

Dessa hundar har ofta hög energinivå och stor arbetsvilja. Vide är briljant! Han är snabb, smart och lär sig otroligt fort – så fort han bara kommit in i vår gemensamma bubbla. Han kommer bli en hårt gående cocker i jakten och det ska bli otroligt roligt att fortsätta hans träning. Han markerar bra, älskar att springa så linjetagen är i 100 kilometer i timmen och han har inga problem med varken långa eller dolda. Han har en fin stoppsignal osv osv – så där kan jag hålla på. 😉 <3

Och han gör mig även till en ännu bättre tränare. Den där dagen då jag fipplade med alla prylar, som jag inledde den här texten med att beskriva, började alltså med mitt fipplande och en otålig Vide som när vi väl började gå ifrån bilen typ slog volter i kopplet. Jag insåg omedelbart att jag gjort en miss och lyckades anropa min inre snigel (den ligger rätt så djupt begravd, haha) och började röra mig väldigt långsamt. Jag började prata med honom och började belöna för att han hade tassarna i marken och såklart om han tog kontakt eller bara gick utan att dra i kopplet. Sedan gick vi ut några varv på “vår elips” så han kunde landa hyfsat på platsen innan vi gick ut på ängen där vi skulle träna. (“Inställningsövningen” finns i text och på film i nya versionen av Apportering till vardag och fest)

Där gjorde vi några enkla “kontakt och samarbetsövningar” och lektet lite i kombination med övningar som får honom att växla ner från hög aktivitet. SEDAN kunde vi börja jobba.

Ni som känner mig vet att jag nästan är BESATT av att få till bra uppvärmning. 😉 Och det är ännu viktigare om det känns som att man har en bomb i snöret. Bra uppvärmning är skillnaden mellan ett bra och dåligt träningspass, för de allra flesta hundar och människor, anser jag. Jo, jag har haft hundar på hela skalan; från Tassla som bara kunde gå rakt ut från bilen och inte kasta en blick på omgivningen och göra vad som helst direkt jag bad henne, Flippa som behöver några minuter av att kolla in omgivningen och sedan kan börja jobba utan att vi egentligen gör så mycket annat innan, Stomp som behöver en hel del uppvärmning både för att landa i miljön och komma in i bubblan och så Vide som det är stört omöjligt att få ett bra pass med om jag inte värmer upp mycket medvetet.

Hur värmer du upp din hund inför ett träningspass? Nu menar jag inte fysiskt alltså utan mentalt, men såklart tänker jag på det fysiska också. Är du rättvis mot din hund? Gör du allt för att din hund ska kunna prestera så bra som möjligt, genom din uppvärmning? För mig har detta blivit viktigare och viktigare med åren, och i takt med att jag träffar allt fler Galenpannor (heta hundar med mycket enregi, ibland lite för höga i stress, svåra att hitta avknappen på mm). OCH! Dagens viktigaste tips är försök INTE tjata in din hund i bubblan! Det kommer inte hålla. Någonstans kommer det pysa ut att hunden inte var klar med uppvärmningen och något i utförandet kommer spricka.

Detta och massor annat ska jag nu ägna lite extra mycket energi åt de närmaste två månaderna – för idag startar min nästa omgång av favoritkursen Galenappa online. 🙂 Det ska bli SÅ kul och jag är så nyfiken på deltagarna som strömmar in i gruppen idag och har börjat presentera sig. Och JA det går att hoppa på fortfarande om du har en hund med lite extra allt eller en hund som du ibland eller ofta har svårt att hitta avknappen på. Här hittar du Galenpannakursen. Ligger den uppe betyder det att du kan anmäla dig fortfarande. 🙂

Du missade väl inte gratiswebinaret om Galenpannor som jag höll för en vecka sedan? Om du gjorde det kan du fortfarande se det – till och med nu på söndag den 3 september. Här hittar du det.

PS: Jag kommer till Danmark och Ulstrup Hundecenter den 12-13 september för att hålla Galenpanna kurs IRL – det finns en plats kvar för dig som är intresserad: https://www.facebook.com/events/949629706303878?ref=newsfeed