Om att ha en jaktgalen hund

Våra fågelhundar är ju jakthundar så de ska förstås vara intresserade av jakt 😉 men i min värld ingår då inte att jaga rådjur och annat vilt. Om olyckan varit framme och de har blivit förstärkta av att få sätta efter ett djur som flyr; hare, rådjur, katt, fågel innan man har lärt hunden vad man VILL att de ska göra när de ser ett springande djur, ja då får man jobba med reperationsträning.

Den otroligt tråkiga reperationsträningen, skulle jag kunna tillägga … Jag förebygger 1000 gånger hellre men ibland blir det inte som man tänkt sig. 😉

Igår la jag upp en film på sociala medier om hur jag arbetat med Stomp, som är mer jaktgalen än någon av våra cockrar. Jag tror hon hade haft mycket jakt i sig oavsett och det har jag inga problem med: hon kommer bli en vass jakthund. Men. Hon ska INTE jaga rådjur och harar eller ens fåglar som springer iväg. Det ingår liksom inte i uppgiften (mer än skadeskjutna fåglar förstås). Tyvärr fick hon helt fel erfarenhet när hon endast var fem månader gammal då hon satte efter två rådjur.

Så här skrev jag igår på Insta och FB:

Stomp var fem månader gammal när hon olyckligtvis fick chansen att springa efter ett rådjur. Det hände efter en superbra träning, vi var på väg in på vår tomt och Stomp gick fot bredvid sin matte som var så nöjd med sin unga hund. Vi vände upp på infarten och 30 meter bort stod två rådjur. Jag hann känna hennes päls under fingrarna men sedan var hon väck. Tack o lov var det riktigt tät och risig skog så hon tappade nog dem fort ur åsyn men det tog säkert en minut innan jag fick in henne. Detta gjorde att Stomp utvecklade en fenomenal blick för vad som händer längre bort – där framme.

Vi har jobbat som dårar för att ”få tillbaka” denna jaktgalna hund in i bubblan och lyckats rätt bra. Men en grej har varit otroligt svår för henne och det är när något sker långt bort och hon inte riktigt kan bedöma vad det är. För någon månad sedan tog jag tag i det och började rigga störningar i skogen, i slutet av ett fält osv. Oftast var det husse och en cocker som gjorde något; någon av dem bara dök upp ur skogen, eller så kom en dummy flygande. I början hade jag långlina eller ett kortkoppel som jag höll i men så fort hon började fatta vad den här leken gick ut på så kopplade jag loss. För bakom oss, åt andra hållet från det roliga där framme, ställde jag ner en matskål med blöt kattmat eller köttfärs. Klarade hon motstå impulsen att springa framåt när något rörde sig fick hon springa bakåt och äta köttfärs istället. 😎💪🏼

Idag tog jag den träningen till nya höjder då vi inte var i hemmiljö, och med ett helt litet gäng av hundar och människor som tränade sök i skogen. Stomp och jag närmade oss dem på flera hundra meters avstånd vilket oftast är jättesvårt för henne. Hon kan inte riktigt bedöma vad som rör sig då. Jag jobbade på med att varva att gå fot mot störningarna och sända bakåt som belöning. Inte en enda gång var hon på väg framåt! Visst hon är alert och ”på” men det ska hon ju vara.

Film på ovanstående träning:

https://

Denna träning var dock bara toppen på ett isberg!

Det som gjort att vi återigen kan gå med Stomp lös i skog och mark och kan jobba med henne utan någon större oro för vilt är ett helt annat arbete. Och det har mest av allt min man Lars ägnat sig åt. Han är nämligen en väldigt kreativ och lekfull person som har huvudet på skaft och han gick morgonpromenader i nästan åtta månader där han oavbrutet tränade Stomp i samarbete och kontakt genom lekfulla övningar. Samtidigt hade han långlina och sele på Stomp så han kunde förhindra henne från att göra fel och vi båda jobbade mycket med både inkallning och stoppsignal som kunde avbryta henne när det höll på att bli tokfel. Jag lärde henne också skvallerträning på viltdoft direkt efter att hon dragit på rådjuren, och det är hon också helt suverän på nu. Hon följer ett spår max tio meter och kallar sedan in sig själv – tvärvänder och rusar in till oss.

Övningarna Lars gjorde är en salig blandning av övningar som på olika sätt stärker hundens vilja att hålla reda på oss, följa vår minsta vink och hålla sig i närheten av oss. Vi satte ihop dem till en av våra mest populära kurser: Boosta kontakt och samarbete. För intensivtränar du något så kommer hunden blir bra på det! OCH det smittar! Både våra och våra elevers hundar blir bättre även i annan träning. De blir mer hörsamma och uppmärksamma i jaktträningen för de har kommit på att det lönar sig att lyssna.

På fredag drar vi igång en ny omgång av Boosta kontakt och samarbete och det finns fortfarande möjlighet att köpa kursen med rabatt (second bird). Alla raser är välkomna. Läs mer och anmäl:

2 reaktioner på ”Om att ha en jaktgalen hund”

  1. Birgitta Larsson

    Tänk om man vore så träningsduktig😉😢.
    Jag har gått er Boosta…-kurs och köper alla träningstips med aD-lekar på promenaden, kör visselpipa, hon kommer direkt in för godis. MEN…ser hon nåt på håll långt bort…vad är det👀måste springa o kolla🙉, visslar 1g, ropar 1g, ropar hejdå(känns som det ger bränsle). Kör fortfarande ‘du kan inte ta mig’ när jag närmar mig henne där intresset finns – suck!
    Kattmat bakom🤔får vänta tills det blir barmark👍
    Tack för påminnelsen, tror vi har lite Stomp-problem
    Hälsningar Birgitta & Enya 🦊

    1. Heja dig! Ja det ÄR svårt när de väl fått fel förväntan. Man måste ju jobba SÅ mycket med FÖRHINDRA och även ha möjlighet att avbryta (lina på) så de inte får självbelöna sig igen och igen. Och stan ge sig f-n på det. Vi kom få jobb med det hela Stomps liv tror jag, men det går otroligt mycket bättre. Skvallerträningen har varit superviktig också i detta. Lycka till!

Vad tycker du om inlägget? Vi uppskattar kommentarer!

Varukorg