I det första inlägget om Qulings skottberördhet beskrev jag hur jag först inte visste vad det han blev tryckt av – var det att det var en grupp med människor i närheten (som han alltid haft svårt för) eller var det skottet? När jag blev förvissad om att det var skott började jag träna så här:

Jag var 50 meter bort från en kompis och hennes hund som Quling gillar jättemycket. Hon sköt ett skott ibland under tiden som jag lät Quling göra olika roliga saker. Till exempel älskar han att springa. Många hundar kommer över sina rädslor när blodet rusar och hjärtat pumpar – och självförtroendet är högt. Att göra linjetag är något av det roligaste Quling vet – han älskar att rivstarta och springa som en dåre. Jag jobbade hela tiden bort från skottet och gjorde halvdolda linjetag på kanske 30 meters avstånd. När han inte brydde sig om skott på det avståndet – det vill säga kunde jobba med mig trots att det kom skott ibland – började jag göra arbete med honom närmare skottet. Han fick även springa och hälsa på min kompis och hennes hund som belöning.

Stegvis började arbetet hänga ihop med skottet. Min kompis sköt och kastade – Quling fick hämta ibland.

Denna träning gjorde jag med några olika personer under några månader. Vissa pass kom vi inte så långt som att närma oss skytten men andra kunde vi gå vidare.

Till slut kändes han glad och trygg och klarade att lösa de uppgifter jag gav honom efter skott utan att de började strula. Någonstans i det läget var jag med på en kombinerad jakt och träning med Tassla, och Quling fick när det passade gå med i drevet på en harjakt. Jag tänkte att han skulle tycka det var kul och häftigt att se hararna och att skotten skulle förknippas med spänning. Det var ett stort misstag. Jag hade oturen att hamna fem meter från den skytt som sköt allra mest och Quling reagerade häftigt på de skarpa skotten från hagelbössan. Tidigare hade vi bara tränat med apportkastare (som ändå lät jättemycket). Först hoppade han till, blundade och sänkte sig mot marken – sedan började han kravla upp i famnen på mig och då gick jag ur drevet och gick till bilarna istället. Men innan jag fann mig hade skytten närmast mig bränt av tre skott.

Efter det började han bli rädd när han såg att någon pekade med apportkastaren, även på långt avstånd, redan innan skottet gick av … Han blev också påverkad av att jag tog ut min bössa ur vapenskåpet när jag skulle på skytteträning.

Så då var det bara att kavla upp ärmarna och komma på nya sätt att träna, fortsättning följer om två dagar. 🙂


Apportering till vardag och fest - Aktivering och grundträning inför jaktprov med klicker
Apportering till vardag och fest - Aktivering och grundträning inför jaktprov med klicker

%d bloggare gillar detta: