Mycket fungerade bra på förra provet, men dessvärre tror jag att självkontrollen som krävdes i fotgåendet gjorde att han inte klarade av att hålla ihop sig i vilthanteringen då. Den här gången var planen att testa hur vilthanteringen fungerade om jag släppte lite på fotgåendet – ett moment där Seeker verkligen får anstränga sig för att klara av att hålla ihop sig. Det innebar att fotgåendet återigen var luftigt (om än bättre än första gången) men vilthanteringen blev bra. (Sedan valde Seeker att byta bort sitt pris mot en trut – så hem och träna på det istället 😉 )

Den här gången värmde jag inte upp lika mycket (sist värmde jag upp med minst 20-30 min fotgående) utan han fick som vanligt springa av sig och därefter fick han gå fem minuter fotgående. Vi hade också startnummer tre den här gången – och hunden innan oss bröt så vi kom in väldigt snabbt. Sist hade vi startnummer 14 och han hade legat i bilen och hunnit ladda upp sig väldigt mycket mer.

Han var återigen helt stadig och satt fint när jag tog av kopplet. Koppel av är en signal för att sitta vid sidan/gå fot för honom, men den har tidigare inte varit tillräckligt stark i provsituationer så då har jag behövt hjälpa honom med ett sitt. Jag är nöjd med fotgåendet fram till markeringarna, och passade på att övertyga domaren om hur stadig han var genom att vänta lite extra med att skicka honom. Fotgåendet ner mot vattnet var svårt, notera min hand som klappar lite på låret. 😉 När jag tittar på filmen så ser det bättre ut än vad det kändes – och det är ju bra, men jag fick ett skutt på vägen ner mot vattnet och sedan ett skutt på vägen tillbaka från vattnet.

Vattenmarkeringarna löste han fint, även om han siktade lite till vänster om den första på vägen ut men sedan fick han den i vind och simmade direkt dit. Avlämningarna ur vatten snyggt i hand båda två. Jag måste faktiskt säga att jag är väldigt nöjd med hur vi har fått till dem. Sedan blev det fotgående igen, ett långt fotgående bort mot söket. Fotgående efter skytt och längre sträckor är fortfarande oerhört svårt – vi måste träna ännu mer på det.

Söket gjorde han jättefint – täckte marken bra och fick in allt. Jag prioriterade att han skulle gå långt ut först, eftersom det varit svårt för honom tidigare. Hade jag fått in den närmsta truten först hade jag sluppit problemet som sedan kom – att han när var på väg tillbaka med kråkan fick truten i vind och bytte till truten. Jag visslade också för sent, så ännu mer träning på att komma raka vägen in och ta första bästa – inte välja truten istället! Med Diesel kämpade jag för att hon skulle ta trut, det problemet har ju iaf inte Seeker. 😉 När jag sedan skickade ut honom igen gick han förbi kråkan, så då frågade jag domaren – som redan hade brutit oss eftersom vi var nollade – om jag fick få honom att ta kråkan. Det fick jag så då övergick vi till att träna på det. Superbra, jag är så glad att jag fick möjlighet till det så att han inte lärde sig att han slipper kråkan om han gör så – kråkor ska också in. 🙂

Sedan frågade jag om jag fick göra passiviteten ändå, som träning, och även det fick jag. Dessvärre hade både han och jag tappat lite då så först fokuserade han helt på båten, men efter andra markeringen vände han sig om och kom på hur orättvist det var att den andra hunden fick jobba istället för honom så då kom det två pip. Här är återigen en spännande avvägning med Seeker – när det gått en stund och han har hållt ihop sig mycket går det just nu ut över vilthanteringen, men då är han tyst. Det kan komma ett par pip i början av träningen, men sedan blir han helt tyst. Vi var till exempel på spanieljakt hela lördagen. Vi tränade fotgående hela dagen och spanielarna jobbade. I början – de första 10-15 minutrarna – kom det tre pip. Sedan var han tyst resten av dagen… Återstår bara att få bort de där sista pipen då 😉

https://

(Filmat med tillstånd från provledningen)


Apportering till vardag och fest - Aktivering och grundläggande jaktprovsträning med klicker
Apportering till vardag och fest - Aktivering och grundläggande jaktprovsträning med klicker