Skotträning med Yarrow

Ändå sedan Yarrow var liten har han hängt med på träningar och väntat i bilen medan Keen varit på prov, träning eller jakter och därmed hört skott lite då och då på avstånd utan att reagera. Vi har även skjutit ett par skott hemma utan att han reagerat negativt så när vi gjorde FBR (funktionsbeskrivning retriever) för ett par veckor sedan blev jag överraskad över att han tyckte skotten var lite läskiga. Allt annat under funktionsbeskrivningen var lattjolajban, men när skotten kom gick han och ställde sig bakom mig och blev lite låg.

Som jakthund är det ju ingen höjdare att tycka illa om skott och självklart vill jag att han ska vara trygg med skott även i vardagen så jag satte förstås igång och träna på det. Diesel var också lite skottberörd som ung, och Lena har jobbat med skottberördhet hos både Tassla och Quling, plus att vi hjälpt flera elever med deras skottberörda hundar så vi har både goda erfarenheter av att det går att vända skott från något läskigt till något positivt. (Du kan läsa mer om den träningen i kategorin Skott här på hemsidan) Mot den bakgrunden var skottberördheten inget som gjorde mig bekymrad, men jag hade anmält honom till BPH (beteende- och personlighetsbeskrivning hund) några veckor senare och då är det också skott med. Det går förstås att avstå skotten – vilket jag självklart hade gjort om han fortfarande var berörd – men jag tänkte att jag testar och intensivtränar under de kommande veckorna för att se om det går att vända tills dess.

Det jag gjorde var helt enkelt att dra ett knallsnöre en bra bit bort och därefter ge honom något riktigt gott att äta. De flesta gångerna var även Keen med, och han gillar ju skott – det vill säga reagerar så som jag vill: nyfiket och positivt, utan att gå upp i varv för mycket eller bli rädd, så det var ett bra moraliskt stöd.

De första gångerna jag gjorde det så ville Yarrow helst gå in eller gå till andra sidan huset direkte efter skottet, men åt glatt godisen så fort jag gav honom den. Jag försökte öka avståndet så mycket som möjligt – vilket var lite svårt eftersom jag gjorde träningen själv. Det bästa hade varit att ha en medhjälpare som sköt så att jag kunde belöna direkt, nu blev det en liten fördröjning eftersom jag gick iväg och sköt för att sedan gå tillbaka och belöna. Oftast sköt jag ett skott, belönade, gick iväg och sköt ett till, belönade och sedan blev det en paus på några timmar eller till nästa dag.

Redan efter 3-4 sådana pass syntes det att han började förvänta sig belöning efter skottet, även om han fortfarande tyckte att själva skottet var lite läskigt. Eftersom det kändes som att vi var på rätt väg så fortsatte jag på samma sätt och till slut kunde jag dra skottet några meter bort medan han satt kvar och tittade förväntansfullt. Sedan testade jag ett par gånger på promenaden och på andra ställen än i trädgården och fick inte heller där någon negativ reaktion så då vågade jag göra BPH med skott. På BPH:t fick han jättefint omdöme på skotten (ett i rörelse och ett när han satt ner), men på det i rörelse ser jag att han tycker det är lite obehagligt så vi ska jobba vidare på att få honom att tycka att även skott som kommer helt plötsligt är trevliga. Han reagerade som sagt lite på skottet i rörelse, men efter skottet när han satt stilla var han bara förväntansfull och han visade ingen kvarvarande rädsla efteråt vilket var väldigt skönt.

Så sammanfattningsvis känns det väldigt bra med skotträningen just nu. Det kan förstås komma bakslag och det återstår en del i träningen, men jag tror det kommer fortsätta gå bra och att han snart kommer se skott som något väldigt spännande. (men förstås inte för spännande, då får vi jobba på det istället 😉 )

I filmen nedan syns reaktionen på FBR:en, ett träningspass hemma (eftersom jag som sagt tränade själv hela tiden var det klurigt att filma, skjuta och belöna…) och allra sist reaktionen på skotten på BPH:t

https://

Varukorg