+46 70-300 80 99 (vardagar kl 9-18, nås lättast via mail) info@apporteringtillvardagochfest.se
Hem » Stoppsignal » Stoppsignal med viltstörning

Ett av mina fokus under 2019 har varit att förbättra Keens stoppsignal och den har blivit väldigt mycket bättre! De två största svårigheterna under året har varit avstånd och viltdoft. Även på långt avstånd (100-200 meter) börjar vi nu få en riktigt bra stoppsignal, men viltdoft är fortfarande svårt så det jobbar vi vidare på.

Det jag gjort är förstås att belöna massor och gradvis öka svårigheterna. Om han inte lyssnar går jag lugnt och hämtar honom, tar på kopplet och leder honom lugnt tillbaka till där han skulle stannat. Där blåser jag en ny stoppsignal och gör sedan en ny repetition. Det har blivit en del traskande kan jag ju säga. 😉

När jag har haft möjlighet har jag även använt mig av en medhjälpare som levererat belöningen. Jag har skickat ut honom, antingen dolt eller till ett gammalt område, och blåst stopp. När han stannat har medhjälparen kastat en dummy till honom. På så sätt har jag kunnat se till att han inte lyckas hitta något att belöna sig själv med om han inte lyssnar på signalen.

Keen är så långt bort att han knappt syns, men när han var uppe på kullen precis innan trädgränsen så blåste jag stopp. På vägen dit passerade han två breda diken och ett träsk. Jag var med andra ord väldigt glad att jag hade en medhjälpare på andra sidan som kunde belöna honom så jag slapp gå. 😉

När jag var hos Lena för ett tag sedan passade jag på att träna där hennes fasaner brukar traska omkring – supersvårt sa Keen men det blev mycket bättre på bara några repetitioner. Först repeterade jag ett par stopp utan störning och sedan blåste jag när han var gradvis mer och mer upptagen. Jag fokuserade främst på att han skulle stanna och reagera på visselsignalen. När det var mycket störning glömde han bort att han även skulle sätta sig, så jag påminde honom med ett sitt. Han var också ganska nosig efter signalen så jag belönade lite extra för att han tittade på mig istället för att nosa vidare. Efter ytterligare några repetitioner satte han sig med en gång och satt som ett ljus – utan att vädra i luften efter stoppet.

https://

På samma sätt har jag passat på att göra så fort vi haft möjlighet i viltrika marker. Tyvärr har jag inget så spännande vilt där jag bor, bara tråkiga rådjur och älgar och dem bryr han sig inte om 😉 så jag kan inte träna på det så ofta som jag skulle vilja. Då har jag istället försökt rigga egna störningar med till exempel krutdoft, kallvilt som jag dragit runt på marken och andra dofter som jag märker att han är intresserad av och sedan gjort på samma sätt.

%d bloggare gillar detta: