Idag var det dags för Tassla att göra första jaktprovet för säsongen. Tassla går i öppen klass, vilket är den klass du kan starta i om du har ett godkänt vattenprov. Nästa klass är segrarklass, den högsta klassen, där du samlar till championatet om du har sådan ambitioner. SM går i segrarklass. I öppenklass ska hunden söka, stöta och apportera nyskjutet vilt.

Jag har haft problem med Tasslas stadga på sistone, hon har gått efter ungefär 50% av stötarna och det tog mig ett litet tag då jag vilset snurrade runt i vad det var som var problemet innan jag kom på att de gångerna hon var stadig var när hon var i hand. Att fokusera på stötarna var alltså fel väg att gå (och den väg jag försökt gå i några veckor). Istället fokuserar jag nu på att hon ska vara i hand i söket.

Jag åkte alltså på prov med en liten fjäril i magen för jag har inte fått ordning på “vara i hand-gejen” än, så jag behövde lite tur för att klara detta. Jag AVSKYR när det är för mycket tur inblandat. Jag menar – jag har gärna tur det är inte det – men jag vill inte att mina resultat primärt ska handla om det.

Denna dag var dagen då Kung Bore beslutade sig för att öppna himlen och stå och slänga ner bassängvis med vatten över den lilla plätt där provet skulle vara. Det var ett helt galet regnande. Sa jag att det också blåste kuling? ”Usch och fy” sa fasanerna och sprang till skogs. Några hundar fick ändå stött fågel men några hade oturen att fösa springande fasaner framför sig och det är inte det lättaste alltid.

Vi hade startnummer två och fick den roliga starten att göra ett dolt linjetag på en nyskjuten fasan. Det händer ibland att när hunden före åkt ut på grund av t ex ostadighet men det ändå fällts vilt att nästa hund får starta med en apport. Detta vilt fälldes helt utom vårt synhåll så det blev ett linjetag istället. Jag tyckte det var en rolig start och Tassla är ju en bra apportör så det oroade mig inte heller.

Domaren vas sjysst (det får de vara i det här läget 🙂 ) och flyttade fram oss så vi var en si så där 20 meter från fasanen. Tassa tog mitt ut-kommando bra och sprang rakt ut, grep fint och sprang i bra tempo in. Tills hon var en halv meter ifrån mig då hon la ner viltet (!). Jag blev så paff. Och min reaktion var att kasta mig bakåt, som man gör på träning, och sedan SA jag “ta den” och visslade. Och med det vara jag ute. 🙂 I ett spanielprov får du inte hålla på och prata med hunden (det blir du kanske inte diskad för i första taget iofs men du kan tex mista ett första pris) och du får inte peppa hunden att ta en apport – DET blir du diskad för. Jag gjorde det helt reflexmässigt.

Domaren sa “nästa gång gör du en handbollsräddning – det hade du kommit undan med”. Handbollsräddningar står inte på min lista över hur en avlämning ska gå till 😉 men GIVETVIS borde jag gjort det!! Jag MÅSTE tydligen lära mig den hårda vägen och tröska mig igenom alla jädra misstag man kan göra som förare. Puh! Nå, denna dag var jag i gott sällskap – alla sju hundar som startade åkte ut …

Jag testade omedelbart att låta Tassla apportera varmviltet och hon gjorde tre jättefina avlämningar i hand. Men jag tror att hon var lite överväldigad av varmviltet – vi har inte tränat det på ett år. Det plus ett litet väl högt stresspåslag i provmiljön kanske?

Hur som. Nu är provsäsongen igång och jag ska starta på alla prov jag kommer med på. Planen är dock att vara inne längre än 15 sekunder. 😉 (Vårt rekord på en minut slog vi här alltså!)

För att jag ska skaffa mig erfarenhet och bli en bättre provförare har jag förmånen att träna och starta en kompis hund under hösten. Han har för många hundar och Kat, som hon heter, bor numera hos sina fosterföräldrar som bor nära mig. De är ganska mycket på resande fot under hösten så då har Kat flyttat in här ett tag. Kat är en segraklasshund och jag ska starta mitt första segraklassprov på fredag. Det är inte hennes första dock, hon har varit med ett tag. Det känns som ett privilegium att få träna en hund som kommit lite längre och som jag kan starta prov med för att få mer proverfarenhet. Jag är ju gammal hästtjej och provat konceptet med läromästare förut – att lära sig på en gammal erfaren häst – det var väldigt bra.

Vi håller på att lära känna varandra nu och “teama ihop oss” så får vi se vad som dyker upp för utmaningar när
vi startar. Det känns hur som helst väldigt roligt att jag denna höst får starta inte bara en utan två hundar och jag kommer lära mig massor, det är ett som är helt säkert! Både på mina misstag och – förhoppningsvis – mina bra beslut. 🙂


Apportering till vardag och fest - Aktivering och grundträning inför jaktprov med klicker
Apportering till vardag och fest - Aktivering och grundträning inför jaktprov med klicker