Working test är som julafton med fem spännande paket

WorkingTest med retriever är lite som julafton. Du får fem paket som du full av förväntan sliter upp utan att ha en aning om vad som finns i dem. Eller en aning har du förstås men du kan inte veta exakt. Du bara hoppas att det ska vara ett spännande och härligt innehåll. Och det är det, för hur kan det inte vara det?

Jag skaffade min retriever Stomp för att jag träffar väldigt många elever som har retriever. Även om grunderna för apporteringen är samma för både spaniel och retriever så ville jag ha en egen praktisk erfarenhet av att handla en retriever och jag ville testa alla de olika saker man kan göra med den retriever. Alltså alla saker som var jaktrelaterade. Först och främst själva jakten förstås. Men också working test, B prov och Mock trial alltså walk up-träning. Så jag testar mig fram och har kul och lär mig nytt och vill mer. 

Jag tror dock att jag började lite i fel ända för jag började med att fokusera på B-prove, därefter Working test och sen Mock trail. Jag borde nog ha gjort tvärtom, i alla fall med en så het och jagande hund som Stomp. Det hade nog varit smartare att börja med joystick-träningen – det vill säga detaljstyrningen – som Mock trial innebär. Sedan hade jag kunnat släppa upp henne i B-provets mer fria arbete där egenskapsbedömning är i fokus. Working testen kan man säga är en slags mellanting mellan de två andra grenarna. Det vill säga det är inte helt fritt valt arbete men det är inte heller så styrt som Mock trail. Jag tycker alla tre har sin tjusning.

I år har jag äntligen lyckats få loss några helger då jag kan starta på prov, sommarhalvåret jobbar jag nästan alla helger annars. Jag har siktat in mig på working test och B prov (där vi är uppflyttade till öppen klass) även om jag nånstans hoppas att jag fortfarande ska klara av ett Mock trail eller till och med ett field trail i framtiden. Vi får se. Det känns väldigt utmanande!

Förra året startade vi ett inofficiellt WT (min enda provstart pga sjukdom) och placerade oss hyfsat trots att vi hade lite strul på någon ruta. Jag vet att Stomp har kapacitet att vara i toppen så tids nog kommer poängen vara stadigt höga, det är jag ganska säker på. Poängmässigt blev inte helgens prov så bra (167 med en nolla) men oj vad nöjd jag är med mycket!

  • Jag är nöjd med hur jag inte en enda gång blev en fiskpinne vilket är mitt största problem hundförare; jag hamnar lätt ”i huvudet” och börjar tänka istället för att agera.
  • Jag är också väldigt nöjd med att jag var i bubblan med Stomp hela tiden – förutom några sekunder vid vattenstationen.
  • Jag är väldigt nöjd med både hon och jag var på gott humör att mina belöningar efter varje ruta var väldigt bra.
  • Jag är väldigt nöjd med att de gånger jag behövde dirigera henne så tog hon stoppsignalen väldigt fint och även mina andra tecken.
  • Jag är nöjd med hennes fotgående som var helt perfekt och kändes väldigt balanserat.
  • Jag är nöjd med hennes avlämningar som också var väldigt bra (undantaget vattnet men det kommer jag till).
  • Jag är nöjd med hennes fart ut och fart in.
  • Jag är nöjd med hennes stadga (förutom vattnet som är dagens undantag).
  • Jag är nöjd med hur jag värmde upp.
  • Jag är nöjd med hur jag kunde balansera henne så när hon var lite för het så lyckades jag kanalisera hennes energi till att göra rätt saker och när hon var lite för lugn, alltså lite trött, lyckades jag få upp hennes energi och rikta den mot att göra rätt saker. 
  • Jag är nöjd med vår nya belöningsrutin som hon älskade på ett alldeles charmant sätt.

Två saker har jag på förbättringslistan. Min största lärdom det här provet var att vi verkar ha problem med markeringarna. Jag behöver rannsaka mig själv och tänka lite mer kring det här dock. Är Stomp en dålig markör? Njä. Skulle det vara en fågel som kastas eller faller så hade hon spikat markeringarna. Det är jag helt övertygad om. Men Stomp vill helst jaga, och gärna springa fort. Hon kan ibland springa upp markeringarna istället för att verkligen koppla på näsan. På träning händer det att hon blinkar en apport det vill säga hon ignorerar den, särskilt om det finns viltdoft i marken. Så jag tror problemet är lite större än bara ”dålig på att markera”.

På en av rutorna skulle hon hämta två markeringar. Den sist kastade först. Sedan vände man tillbaka till den först kastade och där var det som att hon lite hade glömt den eller hon hade glömt exakt vad den var så hon sprang lite fel, och började ringa lite stort så då valde jag att dirigera. Hennes stopp och sidodirigering var helt perfekt, närsök med. Vi fick 15 poäng.

På en av rutorna var det en markering som kastades medan det pågick en drive in i skogen till höger om  markeringen. Kul upplägg! Stomp verkade helt ignorerar störningar av driven men när hon kom ut till markering området så var det som att hon inte litade på att den var där, utan hon sprang vidare ut alldeles för långt. Hon cirklade sedan åter och jag trodde att nu tar hon den men istället sprang hon förbi. Den låg förvisso i en grop och det var vindstilla men ändå, jag var lite förvånad över att den var så svår. Hon började cirklar runt i markeringsområdet men det var för mycket stort spring och för lite näsa och då tänkte jag att det var dags att rädda poängen så vi undvek nollan, så då började jag vissla. Domaren avbröt mig omedelbart och sa att jag absolut inte fick vissla. Jag blev så oerhört förvånad. WT är ju en tävling inte ett B-prov där man vill att hunden löser det mesta själv men jag kunde ju inte stå där och argumentera mot domaren 😉 det gör man ju bara inte. Tyst stod jag och såg på hur hon cirklade och cirklade och sedan blev hon osäker och kom in. Det har aldrig någonsin hänt förut faktiskt. 0 poäng. När jag kopplat frågade jag domaren varför han förbjöd mig att vissla, och han sa att det var för att han ville bedöma markeringsförmågan ”och börjar du vissla så kan jag inte göra det”. Jag tackade för mig och tog sedan upp det med provledaren. För jag tror bestämt att den här domaren fått något om bakfoten. Jag vet att domaren ska dra poäng för varje vissling men det är ju standard att man försöker rädda sig från nollan genom att styra hunden. Nåväl.

Den tredje markeringen som inte gick så bra var en station som började med ett fotgående med bomskott, därefter mer fot och sedan en markering kastad över en mur. Markeringen kastades nära muren och det blev det svåra för Stomp som tog i och sprang en bra bit ut på ängen. Jag såg inte henne så här kunde jag inte vissla även om jag velat. Stomp flöt ut i ett ganska stort sök på ängen bakom muren och hon höll på ganska lång stund – så pass länge att jag tänkte nu avbryter domaren oss. Men tillslut hittade hon faktiskt dummyn och kom in med den och gjorde en perfekt avlämning. Jag trodde nästan att hon hade börjat gräva sork på andra sidan för det kan hon kan drabbas av när hennes hjärna tar slut (detta var sista stationen för oss). Just på den här ängen har vi haft ett sork-trauma förut dessutom, haha. 14 poäng.

Förutom att jag alltså behöver jobba med Stomps markeringar så hade vattenarbetet en del övrigt att önska. Eller jag var egentligen ganska nöjd med det: Det var andra gången hon var i vattnet sen i höstas och hon är ju tokgalen i vatten och jag har fått jobba jättemycket med att balansera henne vid vatten. Min inställning var lite ”rädda det som räddas kan” just nu. Vid alla de andra stationerna så gjorde jag en konstpaus efter att domaren bett mig skicka, för att visa vilken bra stadga hon har. Vid vattnet var Stomp på väg att knalla när domen viskade att jag skulle skicka så jag slängde in mitt ”FETCH” jättesnabbt. Hon var helt klart övertänd. Kastade sig glatt ut i vattnet. Det var en ganska lång uppgång på kanske 25 meter och hon höll dummyn som en cigarr. Jag såg också på henne att hon var trött och insåg att den här avlämningen kommer nog inte bli vacker … Domaren stod så att Stomp kom fram till honom först och jag såg hur hon tänkte släppa dummyn hos honom, så jag blåste raskt en liten inkallning och fångade nästan dummyn i luften, host, host. 18 poäng blev det ändå, det kändes generöst.

Den femte rutan, som vi gjorde som nummer tre, fick vi 20 poäng på. Stomp var lite trött efter en lång väntan där hon kanske blivit lite loj men också hela tiden spanat på allt runt omkring, så hon hade inte riktigt den fart jag är van vid. Men hon gjorde exakt vad hon skulle. Gick fint fot, stannade till vid bomskottet, gick vidare fot mot skottet, satt och väntade på skott och kast, sprang ner och upp ur ett djupt dike (med härligt badvatten på botten – där höll jag lite andan på vägen tillbaka – skulle hon välja att bada, fniss?) men nädå hon kom upp så fint och lämnade av exemplariskt. Lilla skruttan, så fin hon är. <3

Nu ska vi damma av alla markeringsövningar vi har i biblioteket och klura lite kring dem. Sedan blir det nytillvänjning av vatten också. Och så anmäler vi raskt till ett nytt WT och hoppas på en ny julaftonsupplevelse (även om jag ville reklamera ett av paketen här ;)).

Varje gång jag står inför ett nytt WT så känner jag mig verkligen som ett barn på julafton. Det är SÅ lyxigt att få allting sådär fint serverat och idel glada och vänliga funktionärer som ser till att allt flyter på. Provledaren höll ett litet brandtal om att vi alla måste hjälpas åt att vara funktionärer och jag ska verkligen försöka få till det. Man vill ju ”betala tillbaka” till dem som är funktionärer för mig när jag går prov liksom! Och det är ett jättebra sätt att lära sig på också. Så, vill du lära dig om WT – anmäl dig som funktionär.

PS: Vill du också starta på prov? Vill du komma framåt i träningen, lägga bra planer och träna på det du verkligen behöver och inte bara det du och din hund kan? 😉 Häng med på vårt gratiswebinar tisdagen den 21 april klockan 19! (Kan du inte den tiden så anmäl ändå för du får en länk till inspelningen efteråt i så fall.)

https://klickerforlaget.se/op/gratis-webinar-optimera-din-apporteringstraning

Vad tycker du om inlägget? Vi uppskattar kommentarer!