Det här att hunden verkligen, verkligen lyssnar på vad jag säger och inte gissar vad den tror att jag kommer säga, eller tar egna beslut utan att jag är inblandad, har blivit något av det viktigaste i min träning sedan jag fick Quling. Han tar väldigt gärna egna beslut, han ”kan själv” och löser gärna alla situationer på sitt sätt och utan mig. 😉 För ett år sedan tog jag en lektion hos en tränare och jag kommer ihåg hur jag sa ”det är egentligen bara en grej som är viktigt för mig och det är att han gör som jag säger inte som han tror att han ska göra.”
Ett sätt att träna det i det lilla – på vardagsrumsmattan – är att helt enkelt använda sig av alla ord – eller andra signaler – som jag vet att min hund kan och öka svårighetsgraden genom att låtsas att vi ska göra en viss grej men sedan ge ett helt annat kommando. Till exempel att lägga ut en skål med godis i och sedan be hunden lägga sig, snurra och komma in och göra en handtarget. Eller be den om fyra ”sitt” i rad och sedan be om ett ”stå”. Eller be den leka med leksaken i mina hand trots att jag lagt ut en leksak bakom den som den gärna vill ha osv.
Jag tror verkligen att hundar är smarta nog att generalisera den här träningen. Om jag tränar det på så många olika sätt jag kan komma på kan jag flytta ut konceptet i jaktträningen. Mina hundar måste vara öppna för att ta emot information från mig HELA tiden i jakten, där det händer massor, adrenalinet pumpar och hunden måste lösa viss saker självständigt (söket för spanieln tex) men andra i full kontroll på order från mig. Häftigt och svårt!
Det viktiga i inlärningen av det här konceptet är att det måste löna sig för hunden att göra som jag säger. Till det behöver jag bra belöningar. För mina hundar är en bra belöning mat och en annan är lek. Quling gillar också gos, medan Tassla nästan verkar ta det som en förolämpning om jag pillar på henne när vi tränar. 😉 Många av oss tror att bara min röst och lite klappar räcker som belöning men de flesta hundar jag mött tycker inte alls det är en särskilt bra belöning. Vill du jobba belöningsbaserat MÅSTE du utveckla bra belöningar, annars har du bara straff att ta till för att lära hunden något. Sedan, när de kan grunderna, belönar jag ju med arbete och jakt (hunden får apportera som belöning för att den suttit stilla osv) men det är ju ett något trubbigt instrument at jobba med när det handlar om grunder och detaljer. Något att fundera på är alltså: Vad är en belöning för din hund?
Grundstenen i det här konceptet är “engagera dig i det jag föreslår, så kommer du få göra det du vill”. I praktiken kanske inte hunden ALLTID får göra det den helst vill men den ska ha många erfarenheter av det, så att den sannolikt vill engagera sig i det jag föreslår.
Av de sju utmaningar jag gjort under de här dagarna, var detta den överlägset svåraste för mina hundar. Jag trodde att Tassla skulle kunna göra assvåra grejer för hon är rätt välutbildad (vi har tävlat i elitlydnaden bland annat) och en gång i tiden gjorde vi mycket sådan här träning. Men hon var HELT blockerad av att det stod en skål med godis på golvet! Hon kunde knappt apportera och hennes avlämningar föll samman. Hon har iofs blivit helt galen i mat sedan hon blev steriliserad för snart ett år sedan – men ändå. Totte var den som klarade det bäst. Han blev lite frustrerad vid något tillfälle men arbetade sig fint igenom det. Quling har gjort alldeles för lite sådan här träning men överraskade mig lite med att klara av att göra det jag ville. Dock är han en MÄSTARE på att komma ihåg var saker legat/kastats så han har svårt att släppa en tanke som han redan påbörjat. Det ser man både när han vill återvända till skålen igen och igen och när pipbollen kommer fram – hans favvoleksak.
Jag gör mycket av den här träningen i leken. Mitt kroppsspråk hjälper hundarna att göra rätt i den här träningen men målet är att jag ska kunna vara rätt neutral i kroppen och att hundarna gör rätt val ändå. I sista klippet med Totte ser ni hur jag försöker göra det svårare genom att stå helt stilla när jag säger “ta den” och ibland säger jag “apport” eller “varsågod”. “Ta den” betyder alltid “ta leksaken jag har i min hand”. “Varsågod” betyder “ta den utlagda leksaken”. Jag är lite inkonsekvent när jag också säger “varsågod” till en godbit i min hand – men där går hundarna på mitt kroppsspråk och den framsträckta handen.
Jag börjar den här träningen med att be hunden göra en sak, eller engagera sig i min lek, trots att den är sugen på att tex springa till en boll den gillar. Sedan lägger jag på att den ska göra allt fler saker innan den får göra det den helst vill. Jag har helst inte heller en alldeles för svår sak som hunden ska välja bort i början. Jag hade inte börjat med matskålen med Tassla om jag visste att hon skulle bli så blockerad.
Lång film kommer här men jag stöter på flera svårigheter och vill dela hur jag löser dem. 🙂
https://
Om du får inspiration så får du JÄTTEGÄRNA lägga upp en film eller ett foto på din träning i kommentarsfältet. Det har varit superkul att se det ni har gjort hitintills! 🙂
