De sju dödssynderna

När vi hade kommit en bit på väg med boken roade vi oss med att sammanfatta den lite under rubriken ”De sju dödssynderna”. Tyvärr fick texten inte plats i den tryckta versionen av boken, så nu publicerar vi den på bloggen istället. Vi är väldigt nyfikna på att höra vad ni har för lösningar och erfarenheter av ”dödssynderna”, så kommentera gärna!
I jaktprovsvärlden finns många saker hunden ska göra. Och så finns det vissa saker som den absolut inte ska göra. Detta är en kort sammanfattning av våra lösningar på problem som i viss mening är att betrakta som spanielns och retrieverns dödssynder. Om detta händer på ett prov har domaren rätt att avbryta, och då är nollan ett faktum.

Otillfredsställande sök

Hunden ska så effektivt som möjligt söka av området och komma in med viltet. Att söka vidare med vilt i munnen, att byta vilt, eller att vägra plocka upp vilt är inte effektivt. En spaniel som inte stöter viltet anses dessutom ha otillräcklig jaktlust.

Att inte söka vidare med vilt i munnen eller att inte byta vilt lär vi hunden genom att träna den på att alltid komma raka vägen in till oss när den har något i munnen, trots störningar i form av annat vilt. Vi lär alltså hunden vad den ska göra istället – avlämningar.

Vissa hundar är spontant intresserade av vilt, medan andra inte är det. Om hunden inte är intresserad jobbar vi upp intresset på nära håll och låter hunden bära viltet vid vår sida mycket innan vi lägger ut det på ett sök. Det kan du läsa mer om under Vilthantering här på bloggen, och under ”Gripa & hålla fast” samt ”Sök” i boken.

Hårt och skadande grepp

Vi vill att hunden ska bära viltet med ett fast grepp, så att den inte tappar det. Den får dock inte hålla så hårt att viltet blir skadat, det vill säga bli så hård i munnen att den knäcker viltet.

Ofta uppstår problemet när hunden är för pigg och när tempot är för högt. Vi börjar då med att ta ett föremål som vi vet att hunden bär bra, belönar hunden för att bära det ett par gånger och presenterar sedan det svårare föremålet. Det skriver vi också mer om i kapitlet ”Gripa & hålla fast” i boken.

Svårkontrollerad upphetsning

När vi kommit en bit med träningen tycker hunden oftast att det är fantastiskt roligt att apportera. Då finns det risk för att hunden blir så upphetsad att den börjar pipa eller gnälla.

Det viktigaste att tänka på då är att inte låta hunden jobba om den piper, utan bara när den är tyst. Genom passivitetsträningen lär vi hunden att slappna av och att hamna på rätt aktivitetsnivå inför arbetet. Läs mer om det under Passivitetsträning.

Skotträdsla

Det förekommer många skott på en jakt, och då får hunden inte bli så rädd att den inte vill jobba. Skottet ska istället få hunden förväntansfull för då är det snart dags att jobba.

Om hunden är skottberörd, var noga med att inte utsätta den för situationer där den blir berörd eller rädd. Var så pass långt ifrån skotten att du kan belöna hunden under och efter skottet och på så sätt lära hunden att skott betyder roliga saker.

Ovilja att gå i vatten

De flesta spanielar och retrievrar älskar vatten och simmar gärna, men det finns också de som helst skrotar i vattenbrynet och bara plaskar runt. Tänk på att ge valpen positiva upplevelser av vatten, och tvinga inte i den så att den blir rädd. Ta det istället lugnt, bada tillsammans med valpen och låt den upptäcka vatten i sin egen takt.

Okontrollerbar hund

Hunden ska hela tiden vara kontaktbar så att du kan skicka den dit du vill. Under ett jaktprov prövas stadgan och samarbetet väldigt mycket. Hunden får inte knalla, det vill säga sticka från din sida när skottet går utan att vänta på ditt kommando. Den får inte heller gå ur hand och bli så uppslukad av något att den inte går att kalla in, dirigera vidare eller förmås att arbeta i rätt område. För spaniel innebär det också en direkt säkerhetsrisk med otillräcklig stadga. Om den springer efter viltet den just stött upp riskerar den att bli skjuten.

För spaniel är det även en ”dödssynd” att stöta vilt utom skotthåll. Spanieljakt sker med hagelbössa, och maximal räckvidd för en hagelbössa är ungefär 30 meter. Om hunden stöter vilt längre bort än cirka 15 meter så har skytten mindre chans att träffa viltet (eftersom skytten måste hinna reagera och skjuta).

För att få stadga jobbar vi väldigt mycket med olika störningar så att hunden alltid inväntar vårt kommando. Om hunden ändå knallar ser vi till att plocka bort det roliga till exempel genom att en medhjälpare lyfter upp föremålet eller genom att vi har koppel på hunden. Läs mer om det i bloggen under rubriken Stadga.

Vad gäller att gå ur hand, det vill säga att hunden inte lyssnar och är okontaktbar, så är vi alltid väldigt noga med att bara låta hunden jobba då den har rätt aktivitetsnivå och är kontaktbar. Om hunden skulle gå ur hand går vi lugnt och hämtar den, funderar över varför det gick fel och försöker igen så att hunden får lyckas. En väl intränad och positiv stoppsignal som hunden alltid lyssnar på är A och O, läs mer om det under Stoppsignal.

För att få hunden att arbeta på rätt avstånd lär vi den att vara följsam, att hålla koll på oss som förare och belöna den då den håller rätt avstånd.

Aggressivitet mot annan hund

På jakt måste hunden kunna arbeta samtidigt som flera andra hundar. På retrieverjaktprov (B-prov) arbetar två hundar samtidigt i öppen- och elitklass, medan hunden arbetar själv i nybörjarklass förutom under första momenten då en kopplad hund står en bit bort. På spanielprov kan parsök förekomma både i öppenklass och i segrarklass, även om det är vanligast i segrarklass. Lär din hund redan från början att arbeta med dig trots att det är andra hundar i närheten. Börja som vanligt i leken. Lek i närheten av andra hundar, och fortsätt sedan med andra övningar: Handtarget, avlämningar, tricks, fotgående och så vidare. Se till att din hund får många goda upplevelser av andra hundar i olika sammanhang, både då den är i arbete och då den är ”ledig”.

Det här är naturligtvis endast en summarisk genomgång av vad din hund inte bör göra på jaktprov och vi vill helst fokusera på vad den BÖR göra. Men ibland får man syn på vad som är viktigt att göra genom att först kika på vad man vill undvika… I boken har vi så klart fördjupat varje ämne rejält – och försökt att vara väldigt konkreta. Men vi hoppas att den här texten kan få dig att fundera över om du har ovanstående teman på plats, eller om du behöver utveckla några av dem. Kommentera gärna!