En blöt men härlig historia

Nu är årets sommarläger gjort!

Vi har nästan lite post-sommarlägerdepression efter en maxat intensiv långhelg på vackra Sjöön utanför Borås. Det är dagar som kräver massor planering och fix innan och när de pågår är vi som instruktörer helt och fullt ockuperade av att möta 24 ekipage precis där de är för att ihop med dem lösa utmaningar och komma vidare i träningen.

Vi börjar alltid lägret på torsdagskvällen för att samla ihop gruppen och på så vis skapa lite trygghet och sammanhållning i de fyra grupper som sedan följs åt under helgen.  Då står oerhört seriösa 😉 övningar för föraren på schemat – i tävlingsform. Vi övar träningsfärdigheter med glimten i ögat – och nej det är inte så himla lätt att kasta en dummy så den hamnar i en hundgård 20 meter bort eller bli dirigerad till olika områden där det ska apporteras. 😉 Vann gjorde spanielgruppen som fullkomligt utklassade de andra  – särskilt när det kom till övningar som gjordes på tid. Förklaringen var att ”vi måste ju vara snabba när vi har så snabba och smarta hundar” 🙂

På fredagen fick vi alla testa våra regnkläder i det minst sagt omväxlande vädret. Vi instruktörer (Elsa, Lena, Åsa och Lisa) hade varsin ”station” som vi höll till på och under dagen passerade alla fyra grupper förbi och tränade bland annat på avlämningar på land och i vatten, fotgående och tävlingsträning. Det är fantastiskt roligt att få möta alla 24 ekipage under första dagen och sedan få återse dem under helgen och då se hur mycket som händer med dem. För det gör det nämligen!

Det är också väldigt roligt att träffa ekipage på så många olika nivåer. Alla möjliga variationer finns med; alltifrån den krispiga åttamånaders valpen till den salta öppenklasshunden och allt däremellan. Vissa har höga ambitioner för jakt eller jaktprov, andra har en önskan om att få göra roliga saker ihop med sin hund som kanske leder till ett prov – eller inte. Kort sagt är det en salig och härlig blandning!

Och givetvis är det också en gigantisk utmaning som instruktör att möta 24 ekipage – på olika nivåer – under en dag och vara närvarande och skärpt hela tiden. Vi jobbade som små illrar på det men skärpan var så klart lite suddig emellanåt. Min bästa var när jag inte kunde räkna till tre övningar som jag skulle gå igenom med en grupp – de blev lite mystiskt fem istället. Fast hellre åt det hållet än tvärtom väl? 😉 Eller när jag skulle fånga en boll med ena handen, det var bara det att jag höll en dummy i den handen redan som jag smällde med full kraft i huvudet på mig själv … Men bortsett från lite sådana missöden avlöpte lägret i stort sett väl.

Lördagen började med skyfall till frukost. Men som ett mirakel slutade det i princip till klockan nio och vi kastade oss ut i nya teman som stoppsignal och dirigeringar. Återigen mötte vi alla 24 ekipage under dagen.

Man kan säga att våra läger är oerhört träningsintensiva och folk är faktiskt så trötta att på kvällarna är det ofta helt tyst och tomt utanför huset klockan tio. Alla har stupat i säng 🙂 Men på lördagen var det några av oss som satt uppe och pratade hund några timmar till – och det var såklart väldigt trevligt. Att vara i den totala bubblan med folk som är lika nördiga som en själv är ju bara stor lycka!
Söndagen bjöd på åska, regn – och sol! Vi tränade på med stor medvetenhet om att både hundar och människor var lite slitna men alla kunde krama ut den sista droppen energi och vi lyckades till och med ha en apporteringstävling som är väldigt galen och väldigt rolig som en av dagens teman.

Sista passet på söndagen fick alla välja vad de ville träna och vi delade upp alla i nya grupper utifrån det. Jag fick ett blandat och väldigt roligt gäng som tränade på temat avlämningar, att gripa och hålla fast, sök trots störningar av andra hundar och stoppsignal. Grymt impad av hela gruppen och inte minst av hundarna som bara jobbade på och vi lyckades få utveckling hos alla ekipagen även detta sista pass. Otroligt!

Nu har vi haft lägret i så många år att ungefär hälften av deltagarna har varit med förut.
Alla utom fyra hade gått kurs för oss tidigare. Jag tror att de flesta som kommer till sommarlägret gör det för att vi har ett träningssätt som de gillar och att man vill umgås med likasinnade – eller få inspiration till att träna på ett delvis nytt sätt. Vi tränar ju belöningsbaserat och klickermässigt vilket innebär att vi delar upp allting i små delar och tränar mycket på att få stabila grunder innan vi sätter ihop allting till färdiga ”moment”. Vi försöker också pränta in i alla våra elever att de ska ta ansvar för sin träning och om hunden inte gör det den ska är det förarens fel och inte hundens.

Därför var nog det allra häftigaste i år att vi hade ett otroligt ansvarsfullt och klokt gäng som la upp sin träning jättefint och som inte såg det som ett misslyckande att gå tillbaks till grunderna igen och igen när det behövdes. Tvärtom gjordes så många fina analyser av vad hunden – och föraren – behövde att vi som instruktörer blev alldeles lyckliga. 🙂 Att kunna prata ”samma språk” är också väldigt häftigt i ett så stort gäng.

Nu gläds vi åt att detta kändes som vårt bästa läger hitintills – det säger vi varje år 😉  – vilket väl betyder att vi också utvecklar konceptet och att vi blir bättre för varje år, hoppas jag. Och så hoppas vi fä träffa många av alla er härliga människor och hundar igen nästa år! Till dess: träna på och ha KUL!!!