Ända från början var det en valp som utmärkte sig lite extra på alla filmer uppfödaren skickade i vår lilla valpgrupp på Facebook. Det var den bruna med vita tassar.
Den var först att gå, först att ta sig utanför valphagen, först att hitta trapporna och lära sig att springa i dem, den klättrade oförskräckt omkring i valphagen full av skrammel och prylar. Och jag tänkte ”den valpen ska jag INTE ha. Den är underbar och härlig men jag ska inte ha den. Jag ska ha en mild, enkel medelvalp som inte utmärker sig men har allting lagom mycket.” 🙂
Veckorna gick och mina ögon fortsatte hänga kvar vid den bruna med vita tassar – den var ju också otroligt söt med sina vita tassar. Fast hela kullen var otroligt fin med trygga och nyfikna valpar i en massa olika färger. Så när det var dags för uppfödaren att se till att rätt person fick rätt valp öppnade hon ändå dörren för lillsockan, som hon kallades, och jag tänkte en halv dag och sa sedan ja. Som det kan bli … 😉
Nu sitter jag i gräset och tittar på min lilla valp och tänker på alla färdigheter hon redan har, vad otroligt det är egentligen att man kan se så mycket i dem när de bara är nio veckor. Denna hund är trygg, kavat, tillitsfull, kaxig och lekfull. Här hemma går hon under benämningen ”terrorvalpen”, haha, i alla fall framåt kvällen då kvällsrycket kommer.
Hon är så liten! Jag har inte haft en sådan här liten valp på sju år – då Tassla kom till mig – för Quling var 15 veckor på grund av importregler för EU-länder när han kom för tre år sedan.
Det är väldigt mycket bebis över henne. Hon äter, sover, busar, bajsar. Vi bondar. De andra hundarna försöker hämta sig från chocken att det flyttat in en ganska äcklig valp.
Vi hämtade Flippa i Umeåtrakten och skulle bara köra en timme till hotellet i Örnsköldsvik första kvällen. Jag tycker inte om själva hämttillfället för jag känner mig elak som tar valpen från mamma och syskon – allt som är känt för den. Hon pep, nästan ylade, hela vägen till Ö-vik. Klättrade och rev på mig, och verkade nästan få lite panik. Vi stannade några gånger och då lugnade hon sig direkt. Men jag tänkte lite oroligt på de kommande dagarnas resa på en si sådär 120 mil.
Det hade jag dock inte behövt oroa mig för. Nästa dag såg vi till att hon var rejält trött och det blev hon ju av alla intryck i en stad – bussar, en lastbil, bilar, människor, cyklar och dessutom fiskmåsar lika stora som hon är. Och allt är nytt, vi är nya, ny hundfamilj, nya ljud, nya upplevelser hela tiden. Så efter fem minuter av lite upprört pipande kan hon lugna sig med lite hjälp och lägger sig i buren. Och efter varje paus blir den tiden kortare och kortare – mot slutet av dagen gick hon rakt in i buren och lägger sig direkt.
Vi stannade några dagar i Dalarna hos min syster och Flippa anpassade sig helt otroligt bra efter situationen. Dygn två lyckades jag få Quling att leka med henne. Jag vet att han är världens snällaste med massor bus i sig och han kommer bli lekfarbrorn förr eller senare. Jag lekte igång honom som jag brukar med att göra lekinviter mot honom och när han svarade så svarade Flippa honom och så kunde de ta över leken. Jag ville dock att leken skulle var lugn och inte innehålla tokspring eftersom det är en rätt stor skaderisk när valpen är så liten och Quling förhållandevis stor. Quling var så duktig med henne och lyssnade även på mig när jag bad honom lugna sig. Och jag lyckades fånga lite på film:
Annars har jag mest ägnat mig åt att lära henne sitt namn. Jag passar på när hon är på bushumör och när det är dags för mat – så får hon en del av maten som belöning. Det första passet fick jag också på film:
Det går mest av allt ut på att koppla ihop namnet med något positivt; ”Flippa” = mat och gos och glad matte. Hon svara väldigt fint på sociala belöningar och på min röst.
I övrigt är det mycket fixande och trixande för att hålla alla hyfsat nöjda. Det var bra att vi började med att vara hemifrån för Tassla har vissa ställen hon gärna vaktar hemma och det vill jag inte att valpen ska utsättas för. Väl hemma har jag delat upp huset med kompostgaller. De stora hundarna kan röra sig ut och in som de vill medan Flippa är i köket där det även finns en bur som hon kan gå in och lägga sig i om hon vill sova ostört.
Ingen av de vuxna hundarna gillar valpen även om Quling mjuknat lite. Tassla stelnar till lite om valpen insisterar på att vara nära henne eller nosa på henne och Flippa är otroligt bra på att förstå hundspråk och de små signalerna. Det är jag väldigt glad för. Jag vill inte att Tassla ska behöva ta i och jag vill inte att Flippa ska utsättas för Tasslas utbrott. Jag har dem isär en del så jag inte behöver ”vara med” hela tiden.
Totte ha precis kommit hem från en veckas kollo hos vänner vid havet. Han nosade igenom valpen och har sedan försökt ignorera henne så mycket det går. Hon har försökt att flirta lite med honom men han har bara sagt ”nej tack”. Det märks dock att ha inte har så mycket pondus – Flippa respekterar inte honom alls lika väl som Tassla. Jag får hjälpa honom lite ibland och avleda valpen.
Jag tycker de vuxna är lite tuffa och tråkiga – stackars Flippa kommer från lek dagarna i ända till tre mer eller mindre avvisande hundar utan humor. 😉 Mitt hopp står dock till Quling – jag vet att han kommer mjukna. Han är också väldigt påverkad av situationen – han har ju alltid varit ”den lille” och han är oftast väldigt nära mig. Nu verkar han lite vilsen. Jag försöker få stunder med bara honom och efter några nätter kom han och sov hos mig som han brukar, trots att valpen också sov där. Nu följer en period av att vänja sig för alla inblandade, så är det ju. Jag får inte så mycket annat gjort just nu, det är en sak som är säker. Men den här valptiden brukar gå rasande fort – plötsligt är de stora och man undrar vad som hände.
Träningen av valpen blir en naturlig del av vardagen. Vi leker, hon kan sitt namn, jag belönar jättemycket för kontakt (gosar, förstärker med rösten, ger en godbit när hon sätter sig framför mig och så vidare) och jag har börjat busapportera lite med henne med en boll. Hon kampleker som en tok. Sedan kommer jag stegvis börja lära henne saker som är viktiga för hennes framtida liv som jakthund.
Givetvis har jag en lång lista på saker som jag vill lära henne, grund-grundfärdigheter som hon kommer ha nytta av i fortsättningen. Jag ser fram emot att, så fort våra rutiner i vardagen satt sig lite mer, börja lära henne lite småsaker som att komma in med grejerna, stanna på signal, sitta kvar, men även gå i koppel och inkallning förstås. Och de tidiga, roliga dirigeringsövningarna med matskål till hjälp! Och självkontroll! Det finns massor skojiga, lekfulla grunder som jag ser fram emot att börja lägga snart.
Har du också valp? Jag tänker starta en coachinggrupp online, på Facebook, för dig som har en fågelhundsvalp mellan 2 och 5 månader. Under tolv veckor följs vi åt och lägger en grund för en bra vardag och träning av den apporterande fågelhunden. Jag kommer posta ett tema i veckan, med förslag på uppgifter att tänka kring eller göra med valpen, vi resonerar ihop och ger varandra tips, och jag ger återkoppling på filmer som du – om du vill – postar i gruppen. Kursen startar 21 augusti och slutar 13 november. Du kan gå med i gruppen fram till 31 augusti, sedan stängs den.
Efter den 13 november har du tillgång till gruppen i ytterligare en månad, men jag kommer inte vara aktiv i gruppen efter det.
Läs mer och anmäl här:
https://klickerforlaget.se/butik/valpcoaching-for-fagelhundar/
