Hallå, vem har vi här då?

Det bästa med valp är väl ändå att få lära känna en helt ny hundindivid; att få upptäcka valpens personlighet och egenskaper och fundera över vad det månde bliva av en sådan här liten goding? Nu har Quling bott hos oss i tre veckor och jag har ägnat vår första tid tillsammans att studera honom. Och skratta åt honom. Och gosa järnet, förstås. 😀

Allt detta bus som ryms i en sådan liten kropp! Det tog tre dagar innan jag förstod att denna valp går inte att stänga in med kompostgaller. Han är som en liten apa och klättrar
oförskräckt över alla galler eller trycker sig igenom dem där det
finns en springa – häromdagen lyckades han knuffa undan två rätt rejäla boklådor som skulle funkar som stopp. Att gallret välter bekommer honom inte.

Han är alltså envis. 🙂 Bra när man ska trycka sig genom taggiga snår som jakthund, tänker jag glatt!

Och överlag är han väldigt trygg. Han är inte orolig när han gör det här – han ska fan bara ut till mig. För att han vill. 😉

Och så är han väldigt gosig. Varje gång jag hämtar en valp tänker
jag “hur ska jag kunna älska den här hunden lika mycket som
mina andra väldigt stora personligheter till hundar?”.
Men kärleken räcker till och det tog inte många dagar innan denna härliga, lugna men samtidigt helt vilda lilla valp kröp in innanför skinnet på mig.

Och så har vi förstås alla hans förmågor. Han är som sagt modig och envis men lyhörd och uppmärksam. Han har en underbar apportering som alltid slutar i min famn. Han är både föremåls- och matintresserad och han tycker mycket om sociala belöningar. Och han har noll och inget resursförsvar – HURRA!

Men han kastar sig glatt över allting (mat och grejer) helt utan
minsta tanke på behärskning – han snor gärna grejer ur
händerna på mig …

Nu ska jag snart börja göra några små träningspass med
honom och testa lite grund- grundövningar, men hitintills har jag bara haft två små organiserade träningstillfällen hemma på gräsmattan. Men vi tränar förstås vare dag – det gör man ju helt omedvetet. Han får alltid belöningar för att han kommer när jag ropar till exempel. Han tränar på att vara avgränsad (en liten utmaning med tanke på hans ap-egenskaper).
Han åker med mig till kompisar och hälsar på människor och
hundar och lär sig slappa i nya miljöer. Han har fått gå i koppel
några gånger men – hahaha – det ska vi nog ta tag i och träna för det går inte så bra, det är lite för mycket av studsboll i snöre om man säger så …

De två små träningspassen vi hade har handlat om självbehärskning. Jag vill trots allt inte ha en hund som med full kraft kastar sig över min mat när jag sitter och äter.
😉 Så lektion ett och två blev förstås en lektion i min favorithjälp – omvänt lockande. Om han är smart? GISSA om! Antagligen smartaste valpen i världen. <3

Under tiden som jag gått runt och kikat och funderat på vad det
månde bliva av denna lilla stjärna har jag tänkt massor på vad jag vill göra med honom både nu och sen. Nu för att sen ska bli bra! För både utifrån egna erfarenheter och i mötet med många elever har det genom åren blivit tydligt att jo, vi kan faktisk göra (i alla fall mer) rätt från början. Visst, misstag kommer vi alltid göra, det hör liksom till och är en viktig del av lärandet. Men det känns ändå som att vissa saker är väldigt smarta att ha med sig och lära valpen redan nu – för att SEN ska bli bra.

Om jag bara tänker till litegrann så kan jag lägga en bra grund
som FRÄMJAR det jag vill göra med min hund när den blir lite äldre. Och om jag inte gör det tankearbetet och de övningar som går att göra med en valp för att främja det – jag då är risken rätt stor att jag gör saker som motverkar det vi sedan vill göra. Och det är då det blir lite besvärligt.

Alltså. Nummer ett är att STUDERA min valp. Och utifrån det börja nysta lite i vad jag behöver göra med just MIN individ för
att vi ska få ett kul liv i hop.

Så. Jag startar nu en valpkurs online tar avstamp i just
DINA studier av just din valp och sedan letar sig vidare till rolig,
bra och balanserad träning för just din valp.
Om den kursen kan du läsa mer här.