Lucka 10: Varför variabel förstärkning är grejen

Igår skrev vikten av att inte låta belöningarna bli en napp för dig som förare. Vi fortsätter lite på temat variabel förstärkning idag.

Mer på temat variabel förstärkning: Du vet väl att de beteenden som belönas variabelt – alltså inte varje gång utan oregelbundet då och då – kan bli ruggigt starka? Därför hoppar Lenas Flippa upp på matbordet så fort någon skjuter bak sin stol och lämnar den. En gång, som valp, fick hon världens bästa belöning när matte – som satt ensam vid bordet – var tvungen att rusa ut ur köket. När matte kom åter efter några minuter stod valpen på bordet och tuggade i sig  hennes frukost – med mjölk, gröt och blåbär i hela ansiktet. Det tog säkert ett år och flera försök att få göra om denna härliga aktivitet innan hon lyckades sno en macka. Snacka om variabel – men även mycket kvalitativ – belöning. 😅 Träna på att belöna variabelt: Visa med kroppen, ögonen, munnen (le!) och ord att du är nöjd med din hund och belöna sedan med något hunden verkligen gillar. Sedan tar du helt enkelt bort den ”riktiga” belöningen – men fortsätter le osv – och ger bara den ”riktiga” då och då, tex när hunden klarat något riktigt svårt. Så går du vidare från grundträningens höga belöningsfrekvens till variabel förstärkning – och får dessutom ett ”provmässigt sätt att belöna på”.

Ha en fin december!
Elsa & Lena