I helgen har jag varit på agilitykurs med Fanny Gott med både Tassla och Quling – bra och rolig träning på alla sätt och vis. Urbra för samarbetet och rolig sport att nörda ner sig i när det inte är jaktsäsong. 😉 Jag är nybörjare och har väldigt roligt.
Den kanske viktigast insikten jag gjorde redan efter dag ett var hur mycket jag saknar min verktygslåda. Både Totte och Tassla är rätt omsorgsfullt grundtränade men av flera anledningar är inte Quling det.
För att kunna lägga bra grunder – oavsett vad jag vill göra med min hund – behövs en slags grund-grundträning eller ett fundament att ta avstamp ifrån. Både Totte och Tassla kan jag lära i princip vad som helst med hjälp av de grunder de har. Vi jobbar på liksom.
Till min stora glädje verkar Quling må bra nu – och det är liksom en grundförutsättning för att vi ska kunna träna. Han har haft problem med magen som jag tror till största del handlade om att han när han var valp hade en rad maskangrepp som behandlades i tät följd upprepade gånger. Det kraschade hans mage. NU verkar vi, peppar-peppar, ha fått ordning på den med rätt mat och mjölksyrebakterier.
Så nu ska jag ta tag i de där grunderna som jag känner att vi inte har.
Quling kan flera saker ganska bra – jag kan dirigera honom höger, vänster, bak och ut (på inte alltför långt avstånd), han kan närsöksignalen, han kan markera och apportera, han har faktiskt ett godkänt stopp, han har något slags fotgående – harkel, 😉 han kan vända bort från en markerad apport på kommando och han har en början till ett sök (ihop med mig) och kan vända på vändsignal hyfsat bra. Han är faktiskt hyfsat stadig – lite beroende på störning men ändå.
Men även om han kan det så känner jag att hans kunskaper inte alltid är så solida. Visst, han kan vissa saker som omvänt lockande som är min favorithjälp och som hjälper mig i alla möjliga situationer, han har en hyfsad handtarget och han har viss shejpingförståelse. Det är bra.
Men jag saknar massor saker i hans belöningsrepertoar. Han kan inte ens bytaleken – min favorit av favoriter!!! Och han skulle behöva kunna den eftersom han ibland drar iväg åt motsatt håll med apporten. 😉 Jag saknar träningssystemet som handlar om att han klarar av att gå från en uppgift till en annan. Han saknar uthållighet och motståndskraft för störningar. Det är egentligen flera småsaker men som är SÅ betydelsefulla för att träningen ska funka optimalt. Han har en rätt usel av-knapp i vissa situationer. Han är helt ovan vid att träna ihop med andra än vår bästa träningskompis i agilityn.
Jag saknar det som Fanny kallar att hunden är “öppen i huvudet” vilket innebär att de verkligen lyssnar på vad vi säger – inte gissar, inte tar egna beslut utan lyssnar och är öppen för att allt kan hända trots att det VERKAR som att något särskilt håller på att hända. Jag har tränat det lite grann med Quling – men begränsat. Den träningen gör att han har en otroligt bra “lämna”-signal (eller “leave it”) när han ska släppa en markering som han sett för att göra något helt annat. Det är bra. Men det räcker inte! Jag vill ha så mycket mer. Jag tror att Quling särskilt – som är en sådan het hund i grunden med mycket “kan själv” – måste alltid, alltid vara öppen för mina förslag. Annars är jag körd. Då kan jag lika bra gå hem så kan han jaga själv … 😉
Jag har tänkt på detta ett tag, när jag planerat för och längtat efter vårens träning, men det blev så otroligt tydligt i helgen.
Så kom jag på: Jag vet en bok! Där står det massor bra grundövningar som bygger både jaktarbetet men också träningsförmågan, träningssystemet och samarbetet. Så nu ska jag beta av den, sida för sida, tänkte jag, under den här våren och sommaren.
Vilken bok jag menar? Här har du den. 🙂 😉
PS: Och om du är det minsta intresserad av agility och grundträning MÅSTE du läsa Fannys bok Agility – från grunder till första start. Allt annat är tjänstefel. DS
