För ett par veckor sedan var jag, Seeker, Lena & Tassla på skyddsjakt på duva. Det blev både nyttigt arbete och ett bra tillfälle för mig att se vad jag och Seeker stod i träningen. Seeker har svårt att hålla ihop sig när han ser andra hundar jobba och när han blir för uppvarvad. Men nu skulle det bara vara två hundar och de tidigare skyddsjakterna vi varit på har det inte fällts jättemycket vilt utan gått väldigt lugnt till – perfekt tillfälle att även träna på att ta det lugnt med andra ord.
Skyddsjakt på duvor får man göra mars–augusti här i södra Sverige om de orsakar problem för yrkesmässiga odlingar, och då behövs förstås även apportörer för att hämta in viltet. Skyttarna stod utplacerade i träddungar runt ett jääättestort fält och väntade på duvorna som kom in för att äta på fältet och jag och Lena stod vid varsin skytt för att se så bra som möjligt.
Ungefär i den blåa cirkeln är Lena och Tassla och jobbar. Det var väldigt svårt för både oss och hundarna att markera i säden eftersom det inte fanns några referenspunkter, men övning ger färdighet. 😉
Det var också ganska varmt, så vi såg till att vattna hundarna ofta och de duvor som hamnade nära hämtade vi eller skyttarna själva för att spara på hundarna. Vi försökte förstås undvika att gå i säden – den var lite torr och ledsen efter en svår sommar – och använde så gott vi kunde redan upptrampade spår (av vilt) eller traktorspår. Men ibland behövde vi ta oss ut en bit för att sedan skicka hundarna den sista biten.
Som jag hade hoppats blev det mycket väntan och Seeker slappnade av väldigt fint. Han kunde också vara hyfsat lugn och sansad och titta på när Tassla jobbade. Vi fick även jobba på fotgåendet när vi skulle gå runt nästan hela fältet för att söka av andra sidan.
|
|
|
Första fågeln Seeker skulle hämta visade det sig att han inte är så rutinerad. Då hämtade han en av bulvanerna (plastfåglar som ser ut som duvor och sätts ut på marken för att locka riktiga duvor att landa) innan han hämtade duvan jag hade tänkt att han skulle hämta. (Den duvan var död så den blev inte drabbad av hans orutin). Eller ja, han är ju Seeker 😉 så han hämtade inte bara en bulvan första gången – utan han fick naturligtvis inte två stycken i munnen samtidigt. 😀 Sedan fattade han grejen och kom på att riktiga duvor var mycket roligare att hämta – men lite svåra! De släpper nämligen väldigt mycket fjädrar, så hundarna måste vänja sig vid det.
|
|
|
Totalt sett var jag väldigt nöjd med Seeker – han höll ihop, hade inga tankar på att ta vägen någon annanstans med fåglarna utan det var raka vägen in. Han lyssnade på alla tecken och signaler och fotgåendet var bra (dvs han gick vid min sida och jag kände att vi faktiskt hade kontakt, inte att jag lika gärna kunde varit ute och gått själv 😉 ). I början tyckte han det var svårt när duvorna släppte så mycket fjädrar, men han vande sig snabbt och efter ett par duvor hade han väldigt fint grepp.
Det känns bra att vår träning resulterat i att vi kan vara till nytta. Båda hundarna gjorde ett bra jobb (Tassla fick sitta på en liten kulle för att kunna se ut över säden 😉 ) och alla kändes nöjda och glada när uppdraget var slut.
