Kan du också känna ibland att dina belöningar är inget värda gentemot den där roliga störningen som hunden mycket hellre vill till? Jag tycker att en av poängerna i klickerträningen är att vi kan belöna med miljön när det passar. I vintras fick jag chansen att belöna med ett kaninhägn, det var väldigt roligt att se hur det funkade. 🙂
På min resa till Finland, som jag bloggade lite om i vintras, hängde jag litegrann utanför och i min kompis Annes fina kaninhägn. Tredje gången vid kaninhägnet var det mycket mer färsk vittring än gången innan. Kaninerna hade varit ute och spatserat och ätit morötter. Jag gick inte in i hägnet utan höll mig utanför och gjorde inkallningar och dirigeringar i ganska djup snö.
Denna gång var doftstörningen jättesvår för Qulan. Till och med det lilla A-barnet Tassla vände på nosen några gånger. 😉 Jag kastade en markering och skickade honom för att hämta. Han sprang tre meter – fram till hägnet – och satte sig med nosen pekandes in mot det. Han värderade också hur högt staketet var för att se om han skulle kunna hoppa. 😉 Men inte ens en väldigt spänstig kanonQula skulle klara det, vilket han insåg.
Jag hämtade honom och gick några meter närmre och skickade honom på ett litet linjetag. Då klarade han det. När han lämnade av dummyn belönade jag med ”varsågod” och han sprang direkt till staketet och vädrade. Efter en stund hämtade jag honom, gjorde om med exakt samma resultat och samma belöning. Tredje gången kunde han strunta i att springa fram till staketet innan apporteringen och jag belönade återigen med att han fick gå och nosa. Fjärde gången bröt han själv nosandet efter några sekunder och kom åter, redo för en ny repetition. Likaså de nästkommande repetitionerna.
Jag älskar när det händer! När ett mindre sannolikt beteende (springa rakt ut och in igen) belönas med ett mer sannolikt beteende (spring och nosa vid hägnet) vilket gör att det lägre värderade beteendet plötsligt blir mer värderat – till och med mer värderat än belöningen. Detta kallas i beteendeforskningen för Premacks princip och vill du läsa mer om det finns det massor att läsa eller kika på. Till exempel denna artikel skriven av Åsa Jakobsson: http://www.kelpiestuds.se/premacks-princip
Någon dag efter den här träningen hade kaninhägnets värde minskat lite grann (om man får gå och kika och nosa så blir det inte alltid lika roligt som när det är helt förbjudet). Då flyttade jag in i hägnet och fick till ett väldigt bra pass som Quling löste även om han tyckte det var svårt och behövde kolla in en liten kvisthög innan han hämtade apporten. 😉 Att han stannar till precis när jag skickat honom är för att jag flåsar så i pipan att den visslar lite, vilket han tar som stopp. 🙂
