Jag har börjat introducera skott i träningen av Quling nu. Jag hade gärna gjort det tidigare – mycket tidigare – men eftersom han inte varit helt kry och det satt sig på hans psyke har jag inte velat sätta igång med något som eventuellt kan bli lite läskigt.
Han har hört skott förut och inte brytt sig, tittat lite men inte mer. Och för en månad sedan fick han för första gången koppla ihop skott med apportering. Jag lät honom apportera nästan direkt då vi började skjuta och kasta – eftersom jag märkte av en liten, liten berördhet i just den situationen..
Så var det med Tassla också – hon var ännu mer berörd innan hon fattade att skott leder till kul. Sedan dess är hon helt cool med skott. Däremot är hon rädd för champagnekorkar – tur då att jag inte skjuter så många om året. 😉
Detta att skott leder till kul är ju dock en grej som jag verkligen försöker vara försiktigt med. Så fort Quling kom över sin första tvekan så har jag slutat låta honom apportera efter skott. För redan andra gången vi tränade med skott, på en kurs, knallade han alla fyra gånger som han fick skott och kast ihop … Kul blir lätt FÖR kul med andra ord.
Så nu få han kanske apportera var tionde skott – om ens det – och ENDAST om han är i perfekt känsla och jag ser att han inte har för hög förväntan på att springa.
Idag fick jag hjälp (det är ju helt nödvändigt särskilt i början tycker jag, att ha någon annan som skjuter så jag kan fokusera på hunden) och det blev riktigt bra träning.
Åsa, som är en av Qulings favoritmänniskor, stod på träningsplanen i ena hörnet och sköt (med lösa skott) bort från oss. I andra hörnet, kanske 40 meter bort, stod jag och tränade med Quling. Jag lät honom apportera, leka med sin boll, göra linjetag osv. Åsa sköt lägligt (det har vi pratat om innan) när han till exmepel var på väg in med apporten eller precis gripit sin boll osv. Han var precis som vanligt, jobbade på fint och glatt och verkade inte tryckt.
Så då flyttade vi Åsa närmare oss. Hon fick stå och skjuta OCH kasta 15 meter bort och innan dess hade jag kastat några dummies i motsatt riktning. Quling fick titta på när hon sköt och kastade, sedan vände vi oss om och så fick han en dirigering bort från Åsa.
Quling har ett väldigt bra ”lämna”-kommando och det visade han verkligen idag. Fast det satt och ryckte i honom och han var som ett spänt gummiband som ville skjuta iväg mot skottet, så vände han jättefint, släppte störningen och jobbade åt andra hållet. Jag stod också placerad nos mot näsa med honom så han hade Åsa på ena sidan och mina utlagda dummies på andra. Och så dirigerade jag honom åt vänster bort från skotten.
Efter att ha gjort så några gånger satt han som gjuten. Han var lugn, fokuserad och han hade inga tendenser till att knalla eller få för sig att lösa situationen utan att lyssna på mig först. Då fick han hämta en av ”skottapporterna” hos Åsa.
Sedan gick vi åter till att jobba bort från skottet.
Quling gick inte ner sig men jag märkte att han var rejält trött efteråt. Antagligen var det jobbigare än vad jag trott. Men om han eventuellt kände lite press så verkade han komma över det.
Nu ska jag fortsätta att hålla balansen kring hans förväntan och inte låta honom hämta särskilt ofta. Han får inte hellre jobba varje gång utan vi kan sitta och kika på skott och kast – och inget mer händer.
Vissa hundar kan känna en press bara av att behöva sitta och lyssna på skott – men han visade inga sådan tendenser. Det var till och med som att han faktiskt skärpte sig lite grann och blev ännu bättre på att göra det han skulle än vad han brukar vara. Bra start på skottträningen!