Här i söder har våren nästan kommit. Det är hyfsat varmt, snön är borta, kvällarna börjar bli ljusa och fåglarna sjunger som tokar. Med vårkänslorna ökar lusten för träning och jag som har ägnat vintern åt lydnadsträning och tävling (inomhus) blir som en kalv på grönbete när jag får komma ut med Tassla. Det blir Tassla med – fast det blir hon i och för sig av vad vi än tränar och var vi än gör det. 😉
Jag jobbar just nu med att påminna Tassla om vad hon kunde innan vintern – innan vi tog ett jaktträningsuppehåll. Jag tycker alltid det är lika intressant att se vad som händer när jag tar ett uppehåll i träningen. Min erfarenhet är absolut att många saker verkar mogna när de får ”ligga till sig” och plötsligt funkar saker som jag inte riktigt nådde hela vägen fram med innan pausen.
Men så finns det sådant som går åt andra hållet. Huvudfokus för oss just nu är sitt vid uppflog. Det kan Tassla rätt bra. Jag använder väldigt sällan pipan, hon sätter sig på kast eller på skott. Med undantag för om det är sådana där låga ”kaninliknande” kast som viner i full fart genom luften tätt över marken. De är SÅ svåra, säger Tassla och har väldigt svårt att stanna och vara stilla i det läget just nu.
”Men hon kunde ju det för några månader sedan, hon vet ju vad som gäller” skulle man kanske kunna invända nu. Med min och Elsas träningsfilosofi så resonerar vi dock inte så. Visst, detta kunde Tassla i höstas men uppenbarligen kan hon ju inte det nu. Så vad göra?
Som vanligt förstås! Tillbaks till grundträningen! Och detta är inte ett misslyckande eller en besvikelse. Det är bara bra information till mig om vad vi behöver träna på. Hon kan inte det tillräckligt bra. Punkt. Slut.
Idag var Elsa, Åsa och jag ute och tränade några timmar innan mörkret föll. Elsa och Åsa flankerade mig och Tassla när vi sökte av ett område och de kastade svårare och svårare ”fåglar” och ”kaniner”. Tassla kände förstås igen övningen och var fort med på noterna. Lite väl svårt blev det när tennisbollar kom flygande bakifrån oss, längs marken, bara några decimeter från Tasslas nos. Men till slut gick det också. Och det bara genom att belöna alla bra beslut Tassla tog under söket (tvärnita och sätta sig) eller i fotgåendet då hon bara skulle strunta i allt som hände runtomkring och gå fot med mig.
Vi avslutade med den svåra ”flyende kanindummyn” som man skjuter iväg med hjälp av en lång gummilina och därmed får upp värsta farten längs backen. Inte heller här behövdes pipan. ”Det här kan jag” sa Tassla och tvärnitade.
Två träningspass tog det att få tillbaka den nivå som vi hade i höstas. Det är det som är det fina när något moment i träningen går bakåt: Gå tillbaks till grunderna ett litet tag (så långt bak som det behövs – behövs första grund-grundnivån så gå dit!) för att påminna hunden om vad som gäller och återvänd sedan ganska snabb till den lite svårare nivån.
Det blir verkligen en win – win. Både hunden och jag var nöjda och glada efter att ha gjort många bra repetitioner där vi sakta men säkert höjde svårigheterna. Jag tror vi kände oss rätt duktiga helt enkelt. 🙂 Alltid en trevlig känsla.
6 reaktioner på ”Vi gör som vanligt – tillbaks till grunderna”
Första jag blir o kolla är… Hur sjutton kan ni ha 7. mars (2014) när det är bara 6e idag… hmm…
Jättebra inlägg med att ge oss alla en påminnelse om att gå tillbaka några steg när man tränar nåt man inte tränat på en längre stund. Va är inte bättre än att det blir en “win-win” situation som du skriver. <3
Teknikens uuunderbara värld! 😉
Jag har kikat runt på hemsidan, provläst boken och känner mig kanske intresserad att börja träna enligt era metoder, har en nioveckors jaktgolden som jag hoppas kunna lära sig ett och annat. 🙂 Fast det finns ju många andra böcker… Och en del författare har mer meriter, jaktchampionat osv. Så jag undrar varför jag ska köpa just er bok? 😉
Hej Erik!
Vad kul att du har hitta hit!
Vi skrev den här boken för att vi själva hade velat ha den när vi skulle grundträna våra hundar. Att träna på det här viset är ju inget nytt påfund, många av Sveriges och världens bästa hundtränar i tex lydnad och agility tränar på det här viset. Inom retrieverjakten finns det ekipage som tränat ungefär enligt dessa principer som är champions. Men vi tror att du kan få en jaktchampion med många olika träningssätt. För oss är det väldigt viktigt att hundträningen är lustfylld för både oss och hunden och att den är etiskt försvarbar, och vi går in mer på det i boken, och därför vill vi träna så här. (Uppenbarligen vill väldigt många andra det också – läs recensionerna av boken så får du ett hum om det).
Vi kan tyvärr inte garantera att du kommer få en jaktchampion – oavsett vilken träningsmetod du använder. 😉 Fast det tror vi inte heller att du tror. Du vet antagligen lika bra som vi att det ska till mycket för att få en champion – bra hundmaterial, hyfsade träningsfärdigheter, tålamod och envishet och många timmars träning. Oavsett metod. När det gäller vilken bok eller vilket träningssätt du ska praktisera så vill vi nog mest ge dig ett råd: Följ ditt hjärta! Gör det du känner mest nyfikenhet och lust inför, så blir det säkert bra för dig och din vovve. Lycka till!
Erik says:
Jag har kikat runt på hemsidan, provläst boken och känner mig kanske intresserad att börja träna enligt era metoder, har en nioveckors jaktgolden som jag hoppas kunna lära sig ett och annat. 🙂 Fast det finns ju många andra böcker… Och en del författare har mer meriter, jaktchampionat osv. Så jag undrar varför jag ska köpa just er bok? 😉
klickersmart says:
Hej Erik!
Vad kul att du har hitta hit!
Vi skrev den här boken för att vi själva hade velat ha den när vi skulle grundträna våra hundar. Att träna på det här viset är ju inget nytt påfund, många av Sveriges och världens bästa hundtränar i tex lydnad och agility tränar på det här viset. Inom retrieverjakten finns det ekipage som tränat ungefär enligt dessa principer som är champions. Men vi tror att du kan få en jaktchampion med många olika träningssätt. För oss är det väldigt viktigt att hundträningen är lustfylld för både oss och hunden och att den är etiskt försvarbar, och vi går in mer på det i boken, och därför vill vi träna så här. (Uppenbarligen vill väldigt många andra det också – läs recensionerna av boken så får du ett hum om det).
Vi kan tyvärr inte garantera att du kommer få en jaktchampion – oavsett vilken träningsmetod du använder. 😉 Fast det tror vi inte heller att du tror. Du vet antagligen lika bra som vi att det ska till mycket för att få en champion – bra hundmaterial, hyfsade träningsfärdigheter, tålamod och envishet och många timmars träning. Oavsett metod. När det gäller vilken bok eller vilket träningssätt du ska praktisera så vill vi nog mest ge dig ett råd: Följ ditt hjärta! Gör det du känner mest nyfikenhet och lust inför, så blir det säkert bra för dig och din vovve. Lycka till!