Förra helgen var vi på ett working test för retriever i Skåne, Koholma Open, arrangerat av LineUp Gundogs. Spaniels fick också vara med så inte bara Elsa och Keen var anmälda utan även Lena och Tassla. Det var allas debut – Lena har inte startat rertiever-working test och Elsa och Keen har inte startat tillsammans tidigare heller.
Ett WT har fem stationer och man går från station till station och startar. Det är ett väldigt socialt upplägg och väldigt roligt när man kan stå som publik och kika på rutorna – där det är möjligt.
Att starta ett WT är ett väldigt bra sätt att kolla av hur man ligger till i träningen. Det här WT:t var riktigt roligt, tekniskt svårt och klurigt och som vi ser det rätt “jaktmässigt” vilket Jens och Sofia som driver LineUp Gundogs utmärker sig med. Vi hade otroligt roligt och njöt av uppläggen även om vi inte plockade så många poäng denna dag.
Det var minst lika kul att sedan gå ut och titta på de andra klasserna. Vi hurrade och applåderade de megalånga linjetagen i elitklass och fick lov att publicera en film från Kola och Anette som gjorde denna linje på 140 meter, över ett dike, två murar och i brant uppförsbacke. RESPEKT! 😉
Vi skrev en liten snutt var om varje ruta, hur vi tyckte dagen var och vad vi tog med oss från dagen.
Förväntningar inför dagen
Elsa: Jag ville testa och se hur långt vi kommit i träningen och hur han fungerar i “hetare” situationer.
Lena:Jag hade inga förväntningar på dagen mer än att ha kul. Det skulle bli skoj att se hur Tassla tog sig an utmaningarna helt enkelt. 🙂
RUTA 2
Vi fick starta på ruta 2 för att undvika köer. Rutan började med ett fotgående på 20-30 meter och sedan en enkelmarkering ut på ett fält – med ett staket i vägen. Till vänster ett trästaket (tänk villastaket) och till höger ett orange snönät och vit eltråd (utan el så klart). Det gick att springa väldigt långt till höger och runt staketet, men det innebär förstås avdrag för störande av mark.
ELSA OCH KEEN
Fotgåendet gick bättre än väntat. Han var lite störd av alla dofterna och ville gärna nosa lite, så jag klappade mig på benet vilket jag så klart inte skulle gjort – avdrag för extra kommando.
Staketet misstänkte jag skulle bli svårt för honom för vi har bara tränat på att hoppa över staket en gång tidigare, sist när vi var på kurs hos Jens. Han tog en fin linje mot markeringen, men fastnade sedan vid staketet. Jag fick stopp på honom men han tog inte min push back över staketet utan jobbade sig runt det istället. Väl på rätt sida staketet lyckades han inte hitta dummien, så jag kallade hem honom. 0 poäng med andra ord.
LENA OCH TASSLA
Dagen innan vi åkte till Skåne sa Elsa till mig att det garanterat kommer bli en station där de kommer få hoppa över ett staket. Jag sa direkt att det kommer Tassla nog inte klara för det har jag aldrig lärt henne, och hon vågar nog inte hoppa utan att vi tränat det. Murar och så vidare går bra men staket har hon aldrig hoppat över helt enkelt.
Första rutan vi startade på var det med staketet. Tassla var på superbra humör och denna ruta var den enda som blev filmad, så jag låter er helt enkelt se vad som hände.
Jag är jättenöjd med hur hon tog mina signaler. Men hon såg verkligen ut som om vi lurat henne – hon såg dummyn där bakom men kom ju inte åt den. När jag kallar in henne sätter hon sig redo för att försöka igen – istället kopplar jag. Det var tydligen ett straff att inte hon kom åt den – det märktes i nästa ruta. Noll poäng såklart.
RUTA 3
Vi stod uppe på en liten kulle och skickade på en markering som landade bakom en stor sten på andra sidan ett djupt dike.
ELSA OCH KEEN
Den här stationen trodde jag han skulle klara bättre – men han var för sugen på den stora backen bakom stenen. Han övermarkerade och lyssnade inte på första stoppsignalen utan fortsatte upp i backen. Jag kallade ner honom igen och blåste en ny stoppsignal – som han lyssnade på mest bara för att de samtidigt sköt i rutan bredvid oss så han tittade till på det. Därefter tog han mitt högertecken och närsök fint. Jag var nästan sugen på att kalla hem honom utan dummien istället eftersom han inte lyssnat på stoppsignalen innan så ville jag egentligen inte belöna honom med att han skulle få hitta dummien. En nolla även här – man får inga poäng om man inte lyssnar på signalerna …
LENA OCH TASSLA
“Straffet” från ruta 2 hänger i och i ruta 3 springer Tassla ut med motstånd i hela kroppen, kanske 50% av hennes vanliga fart . Hon ska över ett dike och hämta en apport bakom en sten men börjar jaga vid diket och vill inte gå över. Diken brukar inte vara ett problem – visst kan hon falla ut i ett sök om det är mycket doft men har hon markerat så brukar hon bara springa igenom. Och hon markerade.
Jag TJATADE över henne. Tryckte ut henne med flera “ut” och dirigerade (såklart massor avdrag på poängen) men fick in den. Lyckades skrapa ihop 7 poäng trots virret kring diket och massor signaler.
RUTA 4
En enkelmarkering över ett dike och sedan över en stenmur.
ELSA OCH KEEN
Här kan jag inte vara annat än nöjd – superbra markering. Raka vägen ut, över dike och stenmur, leta lite och sedan snabbt in. 19 poäng. Jag antar att avdraget var för att han letade en liten stund.
LENA OCH TASSLA
Jag fick säga “apport” två gånger för att hon skulle gå ut överhuvudtaget (!) och nu var det omöjligt att få över henne, hela hon såg eländig ut. Jag bröt, noll poäng.
Hon tappade nog självförtroendet vid det där staketet helt enkelt. Så! Ny plan. Jag började leka med bollarna och busapportera (kort, precis intill mig, lät henne tjuva, belönade massor för att hon rivstartade osv). När svansen var glad och viftig gick vi in på nästa ruta.
RUTA 5
Enkelmarkering på andra sidan en väldigt hög stenmur med liksom en kulle av stenar mitt på, snett ut åt höger ut på en äng.
ELSA OCH KEEN
Det här var en sådan där spännande ruta där man såg dummien i luftet, men inte nedslaget och när hunden sedan kommit över stenmuren såg man inte heller hunden … Keen löste det iaf väldigt bra. Från dem som tittade på hörde jag att han kom ut i ungefär rätt område på ängen, var på väg förbi men vindade in den, tvärvände och plockade upp den. 17 poäng. Vet inte riktigt vad de drog poäng för, kanske hade önskat en rakare linje ut eller mindre sökande på ängen?
LENA OCH TASSLA
Den här rutan var jättesvår! Skytten stod rakt framför oss kanske femton meter ut. Jag är inte säker på att Tassla ens såg kastet där långt nere i gräset som hon satt 😉 hon är ju inte så stor. När jag skickade på en apport så sprang hon rakt mot skytten, vimsade runt lite och letade på fel sida av muren. Jag började dirigera även här för jag bedömde det som att hon inte skulle klara av att ta sig över själv. Med lite envishet från min sida där jag någon gång fick stoppa henne mitt på muren för hon var på väg ner fel igen, så kom hon över – och då löste hon det. Men hon var framför allt gladare och modigare och mer sitt rätta jag, även om den sista biten av hennes “jag ger mig aldrig” fortfarande saknades. Fem poäng, allt blåsande, obefintlig markering osv blev förstås avdrag.
Så mer lek och bus och kul innan nästa ruta och NU var hon på igen. Vilken seger att kunna vända hennes dåliga känsla till bra. Så nöjd med det!
RUTA 1
En markering ut i massor med vattendränkta tuvor. Dummyn landade med ett jätteplask och om den ligger under vatten kan den bli riktigt svår att hitta doftmässigt. Terrängen var dessutom lite kuperad.
ELSA OCH KEEN
Min plan var att få stopp på Keen i tid så att han inte skulle springa förbi markeringen, vilket jag hört att många andra hundar gjort på just den här stationen. Planen var jättebra – hade han sedan stannat när jag blåste stopp hade den fungerat perfekt. 😉 Nu stannade han inte utan drog rakt förbi ut markeringen och ut i det korta gräset, där han sökte väldigt stort. Han måste ha varit helt slut i huvudet för inga signaler alls nådde igenom, varken stopp eller inkallning. Efter ett par inkallningssignaler fick jag tillbaka honom mot mig, men då stannade han inte heller på stoppet utan fortsatte mot mig. Till slut stannade han och fick syn på skytten och kastaren, som hade varit där hela tiden … Jag fick till en snygg push back till helt rätt område, men stoppet ville sig inte. Då bestämde jag mig för att lägga ner och kalla in honom, men det gick inte så det fick bli en “walk of shame” och gå och hämta honom. En välförtjänt nolla fick vi på den stationen. 😉
LENA OCH TASSLA
Sista rutan var supersvår den med. Tassla sprang rätt först men sprang sedan förbi och jag missade att blåsa stopp för jag tänkte att hon jagar sig in mot den. Men det hade ju gått rätt många hundar innan mig, jag hade nummer 28, och väldigt många hade tagit stora rundor i terrängen så jag tror hon blev lite störd av den doften. Hon vände så småningom och jagade åter men sedan hamnade hon ändå fel, förbi dummyn åt andra hållet liksom, så jag började dirigera igen. Det bästa vara att hon gjorde riktigt fina dirigeringar här! Massor poängavdrag förstås men till slut fick hon in den. Och hon var glad och i arbetsmode hela tiden. Vi fick 12 poäng och gick av med flaggan i topp. 😉
Avslutande analys
ELSA OCH KEEN
Ömsom vin, ömsom vatten kan vi väl sammanfatta det hela med. 😉 På stationerna där han markerade bra och jag inte behövde blåsa något klarade vi oss jättebra. På stationerna där han inte markerade så bra och jag behövde blåsa gick det inte så bra. Jag är jättenöjd med att vi startade – och att jag valde nybörjarklass och inte öppenklass. 😉 Avlämningarna, stadgan och fotgåendet på stationerna fungerade jättebra, men hela situationen gjorde att han helt enkelt tog slut i huvudet och blev för trött så framförallt stoppsignalen fallerade.
Framöver ska vi jobba vidare på:
- stoppsignal och inkallning på riktigt långa avstånd och med skott, kast samt vittring från andra hundar som störning. Stoppsignalen trodde jag faktiskt skulle fungera bättre, men han orkade helt enkelt inte hålla ihop och vi har tränat för lite med så svåra störningar. Inkallningssignalen brukar fungera jättebra, men på slutet var han för trött för att reagera på den också
- fotgående mellan stationerna (det bedöms inte, men måste bli lugnare dels för att Keen ska spara lite energi och dels för att de ska bli behagligare för både mig och honom)
- hopp över staket
- uthållighet – jobba under lång tid även i svåra situationer och lyssna på signalerna även när han är trött.
LENA OCH TASSLA
Oturligt att vi fick starta på för henne den svåraste rutan som gjorde henne tveksam. Men bra av mig att vända hennes känsla efter ett tag. Med mig hem tar jag att vi ska:
- träna på att hoppa över staket
- förbättra våra push backs
- träna lite extra på att springa raka linjer över diken
- träna på att kunna vända för att söka åt mitt håll på signal när hon är för långt ut (hon var lite halvt ohörsam idag på den signalen) så hon inte springer för långt ut i ojagad mark
- träna på att kunna jobba i mark med massor störningsdofter av andra hundar (inte följa deras doft)
- jobba lite på lugnet i stoppsginalen – hon försöker lista ut vart jag ska dirigera henne vidare, det blir lite hetsigt
- förbättra stopp – närsök.
Det sistnämnda var jag inte ensam om att behöva förbättra. 😉 Många, många slarvade med att stoppa hunden när den kommit till rätt område utan blåste en flygande närsökssignal när hunden var i rätt område. Och det är ju fint om hunden kan det, MEN jag såg bara EN enda hund som kunde det bra – resten sprang som tokar över ett alltför stort område och sökte typ. Flera i ojagad terräng. Inklusive min egen hund ;). Sedan är det ju brasklapp på den om man har spaniel. De ska visa ett självständigt “apportsök” så länge de inte springer i ojagad mark ska de lösa det i möjligast mån själva. Men det är ju en bra färdighet att kunna tänker jag, även för spaniel, för att ta till i specifika situationer.
Jag fick otrolig träningsinspiration av att vara med på det här. Även om spanielns viktigaste arbete är innan skott, alltså innan apporteringen, så är det rolig träning. Jag har också lite svårt att motivera mig själv när det gäller träning av Tassla eftersom jag inte vet om jag ska starta fler prov och jakten funkar ju bra. Men det här kan jag göra bara för skoj! Jag är lite avis på retriever-WT:n som är så mycket roligare än de för spaniel. I alla fall när man börjat jaga med sin hund. Men Tassla får väl fortsätta sin resa som “förklädd retriever” så har vi något kul att träna mot. 🙂
