För ett tag sedan fick jag en fråga om hur jag lär hunden att inte byta apport, och jag tänkte dela med mig av svaret.
Jag tränar avlämningar, avlämningar, avlämningar så att det första hunden gör när den har något i munnen är att springa raka vägen in till mig. Jag börjar på nära håll med att låta hunden gripa dummien (eller en leksak) ur min hand, backar ifrån hunden och belönar den när den direkt vänder upp och kommer till mig.
Sedan lägger jag på störningar, till exempel att någon säger ”hej”, att det ligger en annan dummy på marken eller att det finns andra hundar i närheten, och fortsätter belöna hunden för att den struntar i dem och väljer mig istället. Skulle den göra fel, plockar jag bort störningen innan hunden hinner ta den (eller ännu hellre, har en medhjälpare som gör det) och gör ett nytt försök.
När det fungerar bra med störningar på nära håll ökar jag avståndet lite och börjar lägga på störningar där också. Jag kan till exempel göra så att jag lägger en dummy lite snett till höger om mig och kastar iväg en annan åt vänster som hunden får hämta (bara ett par meter första gångerna). På vägen tillbaka får den då nästan passera störningsdummien. Sedan flyttar jag störningsdummien närmre och närmre hundens väg så att den till slut springer rakt över den, men eftersom jag lärt den att den ska springa raka vägen in till mig för att få sin belöning så kommer den att strunta i störningsdummien och komma till mig istället 
.
Jag lägger också många föremål nära varandra, nästan i en hög, och låter hunden hämta dem ett och ett till mig. Hunden får välja själv vilket föremål i högen den vill ta, bara det går snabbt. Den får inte stå och vela eller börja välja bland föremålen utan den ska hugga ett och vända tillbaka med en gång. Gör hunden fel hämtar jag bara hunden genom att mjukt ta den i halsbandet och börja om. Eventuellt kan jag då behöva lägga föremålen längre ifrån varandra igen. I början står jag precis bredvid högen, men allt eftersom hunden blir duktigare backar jag längre bort från den.
Jag bygger med andra ord mycket värde för att komma till mig med saker och belönar det rikligt! Korv, mjukost, boll, kamplek, you name it. Allt som hunden gillar så att den lär sig att det verkligen lönar sig att komma till mig med det den har i munnen.
6 reaktioner på ”Byter apport, hur träna?”
SNYGG sida! Och massa bra träningstips 🙂
KUL att du tycker det Åsa, tack!
Nu är detta visserligen ett äldre inlägg, men jag undrar om inte apporten i hög kan krocka med vittringsapporteringen i lydnaden om hunden bara ska ta en snabbt? Jag vill att min framtida hund ska kunna hitta ”min” vittringsapport även om den ligger underst i en hög på träning så att det ska vara ”enkelt” i tävlingssammanhang.
Nu är jag visserligen fanatisk researchare inför mitt första hundköp där jag vill prova på allt möjligt, där både jakt och lydnad ligger högt på listan, så man kanske inte alls tränar vittringen så som jag tänker att man kan göra.
Vad roligt att du är på gång att köpa hund! Jag håller tummarna för att det blir en spaniel eller en retriever 🙂
Vittringsapporteringen kommer att skilja sig väldigt mycket från den här träningen när det är klart (vittringen: annat kommando, små pinnar, kortklippt gräsmatta, hopphinder, koner etc, apporteringen: vilt/dummies, skog, visselpipa osv.) så hunden kommer lära sig att skilja på dem. Om man tränar in dem samtidigt och inte gör tydlig skillnad på vad som är vad så kan det säkert bli lite förvirrat för hunden, men om man är tydlig med sina kriterier (vittringen: nu lönar det sig bara att leta efter pinnen med rätt vittring, apporteringen: nu lönar det sig bara att komma in med den du just hittade) och lägger upp träningspasset så att hunden har bästa möjliga chans att göra rätt och förstå vad den ska göra så tror jag inte att det är några problem. Diesel griper gärna allt hon hittar, så som momentrutin innan jag börjar träna vittringen låter jag henne lugna ner sig, leta efter ett par godisar och sedan frysa nosen mot rätt pinne (vi är alltså inte klara med vittringen utan håller fortfarande på att lära in den) – det gör att hon ”ställer in” hjärnan på vittringsträningen istället för att bara ta den första pinnen hon hittar.
Tack så mycket för det svaret 🙂 Det låter väldigt logiskt.
Och jag är just nu lite inne på cocker igen 😉 Jag är så kräsen och velig så det känns som att jag ratar ras efter ras efter ras.
Tack för en bra hemsida och blogg också. Väldigt informativ, jag håller just nu på att läsa igenom hela bloggen.
Tack, vad kul att du gillar den 🙂