Nu känns det ungefär som när man var barn och det var några dagar kvar till julafton – gånger tio.

På torsdag kommer boken att landa i mitt vardagsrum, typ. Vi förbereder oss på att göra ett jätteutskick på flera hundra böcker som är förbokade (boka nu så lär du få den innan jul om inte posten fullständigt skulle göra bort sig!) Häromdagen damp några hundra emaballage ner på trappen och fraktavtalet med firman som ska se till att ni får era böcker är undertecknat.

Alla de närmast sörjande hjälper till så gott de kan. Idag hade Tasslas och Tottes husse skrivit ut en väldans massa adressetiketter ur vår specialinköpta etikettskrivare. Så här ser den ut:

Söt, eller hur?

Det tyckte Tassla med. Hon stod med den långa cockernosen väldigt nära och följde intresserat hur etikett efter etikett spottades ut ur skrivarens lilla mun. Sedan lade husse alla etiketterna på vardagsrumsbordet (i lagom cockerhöjd). Och åkte hemifrån.

Behöver jag säga mer? När vi kom hem fann vi alla etiketterna sönderrivna och ihoptrasslade på golvet. “Det KAN ju ha varit Totte” föreslog jag. Tills husse tog upp Trassel i famnen och hennes ena öra totalt avslöjade henne…