Dessa härliga galenpannor!

Innan jag började med hundar och hundträning för drygt 20 år sedan så red jag och tränade hästar i 25 år (ja så gammal är jag haha, fast jag började rida när jag var 5 år 😉 ). Mina hästar ”råkade” alltid vara de lite mer udda, lite ”galna”, ganska vilda och lite ostyriga. När jag senare började rida andras unghästar inför premiering och ibland red till äldre hästar som inte funkade helt med sina ryttare, så var det även dessa lite halvvilda eller bara lite udda hästar jag drogs till. Jag ville verkligen förstå dem, jag ville hitta nycklarna till dem och nå fram till dem så att vi kunde få till det där som jag hade tänkt att vi skulle göra. Ofta blev det en kompromiss såklart – de hade åsikter och idéer som jag behövde lyssna på för att det skulle bli bra. De var ofta stora personligheter – och ja de var ju verkligen stora i ordets rätta bemärkelse 😉 – och inget gick direkt på räls. (För övrigt önskar jag att jag då visste det jag vet nu om inlärning och klickertänket … min verktygslåda var verkligen begränsad jämfört med nu).

Alltså har det inte varit en överraskning att de hundar jag blir mest nyfiken på och som liksom fungera lite magnetiskt på mig, är de som är de udda fåglarna. De som inte verkar ha någon avknapp, de som inte klara för många intryck, de som liksom ”tappar det” och ”ballar ur”. De som är briljanta på sitt eget sätt men lite udda och de som man inte bara kan göra hur som helst med, det krävs ständiga anpassningar, ett nyfiket utforskande och en del klurande. De som gör en gråhårig ibland men även till en bättre tränare … 😉

De dyker ju upp när jag minst anar det – plötsligt på en kurs står de framför mig, inte sällan med en frustrerad förare som inte förstår varför hens hund inte är ”som alla andra”. Med åren har mina tentakler blivit allt längre och känsligare och ofta kan jag – i en ny grupp – på bara några minuter identifiera den udda fågeln. Ibland drabbar dem mig med full kraft och jag kan känna både ledsenhet och sorg (ja faktiskt!) och frustration eller bara en stor stress – och jag tror inte det är jag som är ledsen eller frustrerad utan hundarna. Och såklart rätt ofta ägarna med. Men jag kan också känna skrattet bubbla i mig ibland! Som att något är tokroligt liksom. 🙂

Vissa har varit privatlelever som jag fått följa en längre tid och andra har jag bara mött en helg, sett och bekräftat – och skickat med mina tankar och några verktyg till matte eller husse. Inte sällan har dessa hundförare nästan gråtit av lättnad och glädje i slutet av kursen. (Eller ja, en del har faktiskt gråtit …) Plötsligt är de inte det svarta fåret på kursen. Plötsligt är det någon som ser något annat än en ”ouppfostrad slyngel med koncentrationssvårigheter” som en elev sa. Plötsligt har matten/hussen fått några nya nycklar till sin hund och kan betrakta den – och därmed träna den – lite annorlunda. Och plötsligt blev hundträningen roligare igen! Någon gång har det också lett till en slags acceptans, tror jag mig se och höra, där föraren slutar ”kämpa emot” sin hunds olika egenheter och faktiskt accepterar att ”detta är den hund jag har” och gör det bästa av det.

Jag har också haft en galenpanna i min egen hundflock. Inte den värsta sorten dock, men definitivt en udda fågel och kanske även en som man skulle kunna beskriva som högkänslig … men det är en annan historia. 🙂 De har hur som helst lärt mig massor de med förstås!

Jag älskar mitt arbete när jag får lösa problem och när jag tillsammans med hundförare kan tänka bredare, djupare och utanför den berömda boxen! I våras startade jag min första Galenpannakurs IRL, den pågår fortfarande och vi får se var vi landar, men det är roligt och spännande och härliga hundar och modiga mattar.

Nu startar jag även en kurs online, för dig som har en galenpanna som du vill förstå, och komma vidare med. Var du landar när kursen är slut det kan ingen veta 😉 men jag tror att det kan bli en spännande process, med övningar som kan hjälpa dig och din hund att bli ert bästa jag ihop. Kursen har ett coachande förhållningssätt (jag är certifierad coach och har arbetat med att handleda grupper och individer i mitt ”icke hundliv” i över 20 år) och kortfattat innebär det att jag tror på att du har en hel del svar själv på hur och vad du ska göra och inte. 🙂 Du får frågor att fundera över och jag ställer följdfrågor och ger infallsvinklar på det du beskriver och så vidare. Så kursen består av en blandning av ”fundera över detta” (som handlar mycket om förhållningssätt och träningssätt) och ”testa de här övningarna” (som helt enkelt är konkreta övningar). Kursen är inte öppen för observatörer och du förväntas vara aktiv i gruppen, som är en privat grupp på Facebook. (Kursen kommer så småningom läggas ut på vår hemsida för dig som inte har Facebook, men denna omgång går endast där).

På kursen hittade vi en avknapp som jag inte visste fanns. Den känslan var magisk! Vi fick lära oss mer om hur galenpannor funkar och varför, blandat med övningar och verktyg att ta fram i olika situationer. Framförallt hur man kan tänka kring vad som händer när till exempel ljud uppstår. Lena brinner för den här typen av hundar och det märks verkligen. Det gör att jag förstår min hund lite bättre men även får en djupare förståelse för problemen. Enda nackdelen är att kursen inte varar för alltid. Min favoritdag på veckan! En superviktig kurs. Grunden till ALLT!
Christina Willén med Skye, deltagare i Galenpannakurs IRL

Jag ser fram emot att få ”träffa” dig och din galenpanna och hoppas vi kommer få några spännande månader ihop!

Hälsningar Lena Gunnarsson