Dag 2: Fotgåendediagnosen

Något Lena och jag brukar utmärka oss med är att vi vill träna på det som är viktigast just nu för att nå det resultat vi vill. Det gäller på våra kurser, med våra privatelever och inte minst i vår egen träning. Vi har till och med ett antal övningar som vi kallar för “diagnosövningar” av just den anledningen – de berättar massor för oss och utifrån det kan vi skapa en träningsplan.

Börja därför med att göra din egen fotgåendediagnos. Jag rekommenderar att du gör den på två sätt, ett praktiskt och ett teoretiskt.

Om du säger ditt jaktfotskommando till din hund, hur länge kan den då gå i rätt position vid din sida när du går rakt upp och ner med händerna vid dina sidor, utan godis i händerna? Räkna antal steg eller minuter där det fungerar utan att du behöver påminna den.

Fundera över vad du behöver jobba på med ditt fotgående – vad fungerar? Vad vill du ska bli bättre? Hur ser det ut? Vilka miljöer fungerar det i? Vilka störningar fungerar det med?

Med Keen såg min fotgåendediagnos i början av hösten ut som följer:

• Sätter sig snett och långsamt vid min sida när jag stannar – jag vill att han ska sitta rakt och sätta sig direkt när jag stannar.
• Går snett framför mig, ibland så långt fram att bara svansen är vid mitt knä och så långt bort ifrån mig att det får plats två hundar mellan oss – jag vill att han ska gå nära mitt vänstra ben med bogen i nivå med mitt knä.
• Klarar av störningar bra, men hoppar gärna fram ett steg om det till exempel skjuts precis när vi ska stanna – jag vill att han ska stanna och sätta sig direkt när jag stannar, utan att smyga framåt.
• Hoppar och skuttar fram och tillbaka in och ur position när han är för uppe i varv – jag vill att han ska hålla en jämn position vid min sida.