Anna Lindholm, spanielförare och uppfödare, vann Spanielmästerskapen 2017 tillsammans med sin Wildphoebes Nighthawk ”Penny”. Hon fick även pris för bästa svenskuppfödda hund och blev ”Spanielmästare”. Det sistnämnda innebär att hon och Penny korades till mästare över både springer och cocker. Sist men inte minst fick hon även pris som ”Gun’s choice”, det vill säga den hund som skyttarna ansåg vara bäst att jaga över under SM.
Anna har fyra jaktcockrar: Phoebe 10 år (som har ett 1:a pris i dåvarande lydnadsklass 3 och 1:a pris i jaktens elitklass – nuvarande segrarklass) som är mamma till Esther, 4 år och Penny 2 år. Dessutom finns Ruby, 5 år, i familjen.

Kennelns hemsida: www.jaktcocker.se
Företagets hemsida: www.vinstahundcenter.com

Vem är du, Anna?

Jag är 43 år, bor utanför Stockholm tillsammans med mina två barn och mina hundar och min familj består även av en särbo som har två barn och ett gäng springer spaniels.
Jag är egen företagare och driver sedan 2001 Vinsta hundcenter med tre hunddagis med åtta anställda, lite kursverksamhet och försäljning av hundfoder. Jag är utbildad till både hundpsykolog och instruktör av Hundens Hus.

2013 startade jag min kennel Wildphoebes. Jag känner mig inte som en ”riktig” uppfödare, jag har än så länge bara tagit två kullar på Phoebe. Jag startade först kenneln för att jag ville själv ha en valp efter Phoebe eftersom hon har all de egenskaper som jag tycker en jaktcocker ska ha: Hon en miljöstark individ, hon har aldrig visat några rädslor i hela sitt liv. Hon har också en enorm samarbetsvilja och hon är frisk. Och så har hon förstås en jättestor jaktlust.

Beskriv Penny!

Penny föddes 2015. Hon är väldigt lika sin mamma, Phoebe. Det som skiljer dem åt är att Penny är en mjukare individ. Hon är extremt lyhörd för mina signaler – mer än sin mamma. Hon är minst lika miljöstark och kanske ännu mer samarbetsvillig. Och så har hon en jättestor jaklust. Hon är typiskt cockrig i sitt sök och hon jobbar ganska tight. En springer spaniel rör sig mer från höger till vänster i större slag framför föraren men Penny gör som cockrarna brukar, “korvar” eller slingrar sig lite mer fram. Hon blir väldigt effektiv i att täcka marken på det viset. Hon missar ingen fasan eller kanin som trycker. Men i marker som är väldigt tuffa med till exempel hög vass och där det inte finns så mycket vilt där är hennes sökstil kanske inte lika effektiv.

Förra året när hon bara var ett år vann hon Unghundsderbyt. Det var hennes första provstart. Hennes andra start fick hon ett 1:a pris och blev uppflyttad till segrarklass. Och nu vann hon SM.

Av sin mor har hon även ärvt ett spontant stopp i uppflog. Många jaktspaniels har nog den egenskapen som unghundar men man får inte missa att befästa den, då försvinner det. Man får ju ta alla möjligheter att belöna det när det dyker upp, även om hunden bara hejdar sig en sekund först.

Vad utmärker ditt träningssätt?

Från början när jag köpte Phoebe så tänkte jag ha jakten som en aktiveringssyssla eftersom jag ju faktiskt köpt en jakthund – men jag höll mest på med lydnadsträning. Jag hade ingen aning om vad jaktträningen av en jaktcocker skulle innebära. Jag kastades in i jaktspanielvärlden och blev helt förskräckt över vad jag såg. Träningen gick väldigt ofta ut på att provocera hundarna att göra fel för att sedan korrigera dem. Att använda det som inlärningsmetod – det är så emot allting jag står för. Mina hundar är familjemedlemmar, inga redskap. Att utsätta hunden för saker som gör att den blir lurad att få stryk – den filosofin är så konstig eftersom det finns så många andra sätt att lära hundar på. Det är helt idiotiskt.

Jag resonerar som så att det aldrig är hundens fel om den inte gör så som jag har tänkt mig. Det är alltid mitt fel. Det är jag som ska lära mig att lära min hund, på ett trevligt sätt. Tycker inte hunden om det sätt jag försöker lära den saker och ting på så är det inget bra sätt. Det ska var positivt för både mig och hunden att träna tillsammans.

Vad gör du när det blir fel?

Då försöker jag fundera på varför hunden inte gör som jag vill. Varför förstår inte hunden? Har jag inte varit tillräckligt tydlig med att tala om det jag vill att den ska göra? Måste jag göra det lättare så hunden kan förstå?

Hur belönar du hunden när den gör rätt?

Om hunden gör det den ska göra så följer det alltid en belöning. Belöningar är tacksamt att jobba med på alla sätt och vis. I jakten kan förstås belöningen vara att få fortsätta att jobba.

Jag använder ofta godis eller mat som belöning när jag ska lära mina hundar något, för det har en lugnande effekt. Jag aktar mig ganska mycket för att använda kampleksak eller jaktlekar för det behövs oftast inte läggas på mer stress i jaktsituationen. Med den lilla valpen kan jag leka såklart, för att få igång den i jakten på ett lekfullt sätt.

Sedan använder jag ofta godisskålar i dirigeringsövningar och i söket kan jag jobba med externbelöningar. Jag lägger till exempel ut en kanindummy bakom mig innan vi börjar söket och när hon söker fint får hon springa och ta den på kommando.

Vad tycker du är det absolut viktigaste att tänka på när man tränar en spaniel?

Relationen är det viktigaste. Skaffa först en bra relation med din hund. Få hunden att vilja samarbeta med dig. Du får mycket gratis i och med att en jaktavlad spaniel har sin jaktlust från början. Uppmuntra hundens naturliga egenskaper genom lek – uppmuntra hunden att leka med dig. Få hunden att förstå att den kommer få den där belöningen – att jaga efter fasanerna för att stöta dem – men den kommer få den tillsammans med dig, ni upplever liksom belöningen ihop.

Få jaktspaniels föds utan jaktlust. Men jag tycker att vi i aveln får fram många individer som har väldigt stor jaktlust men för lite samarbetsvilja. Det måste finnas en vilja att samarbeta från början.

När du kommit så långt att du har ett bra samarbete och en bra relation, lägg ner jättemycket tid att få hunden att söka nära dig. Låt den söka högst två till tre meter ifrån dig, allt kul den hittar ska vara nära dig. Gör det länge. Även när ni kommer ut på mark med viltvittring. För hunden kommer ta ut svängarna, det kan du lita på.

Lär hunden skillnaden på att söka ihop med dig och ”promenadsöka”. För en jaktspaniel söker förstås jämt, även när vi går på promenad och hunden får springa lös. Jag tycker hunden ska få springa lös och göra av med energi men skillnaden ska vara tydlig på när de söker jaktsök ihop med mig och när vi är på promenad.

Sedan är det det här med stadgan. Lägg mycket tid på att träna så hunden förstår vad du vill; lär den att avbryta en aktivitet för att slå ner rumpan i backen. Bekräfta att det är rätt att inte dra efter saker.

Hur var det att vinna SM?

Det kändes som att det inte var på riktigt! Men det var en fantastisk bekräftelse på att all träning – egentligen med alla mina hundar som ju gett mig den erfarenhet jag har idag – har funkat. Alla mina hundar har lärt mig saker som gjort att jag lyckats vinna SM.

Jag är stolt för jag känner att jag fick bevisat för mig själv att mina träningsmetoder och mitt sätta att träna mina hundar på fungerar – även i dessa svåra jaktliga situationer som spanieljakten innebär.

Hur ser framtidsplanerna ut för dig och dina cockrar?

Eftersom provsäsongen snart är slut så kommer den närmaste tiden handla om grundträning. Kanske någon jakt i januari. Hundarna behöver vila och bygga fysik så att de håller i kroppen också. Jag simmar med dem på Haninge hundsim på vinterhalvåret. På längre sikt kommer jag försöka meritera Penny till jaktchampion. Och ännu längre fram är planen att Penny ska få valpar. Men det handlar om 1–2 år fram i tiden. Då börjar förhoppningsvis resan med min nästa stjärna.

Berättat för Lena Gunnarsson

På sista fotot ses domare Mark Stewart, Anna Lindholm, Elisabeth Persson, domare Mick Finglas. 1. Anna med Penny 2. Elisabeth med Acke 3. Elisabeth med Tessa 4. Elisabeth med Debbie (Ja, Elisabeth tog alltså tre placeringar med sina hundar!!)