För ungefär tio år sedan, när vi skrev första utgåvan av Apportering till vardag och fest, var inte frågan “HUR mycket kan man träna en valp?” utan snarare “BÖR man träna en valp?”. Men tack och lov lär vi oss alla med tiden och nu hör vi väldigt sällan den frågan längre. De flesta av oss vet att en hund lär sig hela tiden och fångar vi inte upp den när den är liten lär den sig en massa skräp som vi inte vill ha istället. 😉 Urdumt ju.

Och det handlar ju inte om timtal av träning utan mer att fånga upp sådant vi gillar och belöna det, och förhindra att valpen självbelönar sig med fel aktiviteter. Det sker hela tiden i vardagen med valpen, vare sig vi tror det eller ej, att vi tränar den. Bli medveten om vad du vill ha och inte, så kommer din samvaro och fortsatta träning med valpen bli så mycket enklare. I denna vardagliga samvaro gör vi lekfulla övningar som ökar samarbete och kontakt, gärna när vi är ute och går en sväng med valpen.

Utöver detta att stärka samarbete och kontakt samt “fångandet” av bra saker som valpen gör i vardagen så tränar vi våra valpar – alltså har organiserade träningspass – några minuter varje dag, kanske ett par gånger om dagen. Beroende på valp handlar den träning om lite olika saker men mycket handlar såklart om att vardagen ska funka. Förutom det där vanliga som alla behöver som exempelvis att valpen lär sig sitt namn, inkallning och vänta på sin mat så är vi förtjusta i att få några grunder på plats som underlättar den fortsatta träningen. Några viktiga grunder som vi har högt på vår lista för en valp är:

1. Belöningsutveckling
2. Föremålsintresse
3. Självbehärskning
4. Avlämningar

Det säger ju sig självt att om du som vi jobbar belöningsinriktat så måste du ha bra belöningar. Alltså BRA belöningar som HUNDEN gillar! Och belöningar kan utvecklas. OM hunden inte är jättesugen på att äta behöver vi bli kreativa i inte bara vad vi ger den som godis utan också hur vi levererar godbitarna. Vi tycker även att leken ihop med oss är praktisk och rolig som belöning och även den kan du utveckla, inte minst hos en liten valp som är så “oförstörd”. Leken hänger ihop med föremålsintresset dessutom – vissa valpar kan du behöva leka igång föremålsintresset hos. Lek är relationsskapande och vi lär in SÅ mycket genom leken! Det har ni som läst Apportering till vardag och fest och även Valpträning till vardag och fest såklart redan förstått. Nästan allt kan läras in med hjälp av lek. Alltså behöver vi den där leken – att den är kul och att valpen verkligen vill gripa och dra i leksaken, jaga bollen osv.

Självbehärskning är OFTAST något som ligger högt på vår lista men notera att det finns inga absoluta “så här gör vi alltid”. En blyg och försiktig hund som inte vågar så mycket skulle vi inte börja träna självbehärskning med. Tvärtom. Vi skulle träna upp självförtroende “ta för dig” och våga. Men oftast, som sagt, är självbehärskning väldigt, väldigt användbart för valpen som senare ska jaga fågel och/eller apportera fågel. Lär valpen från början att det lönar sig att ” hålla sig” så får du så mycket gratis senare.

Avlämningar kan tyckas ambitiöst att börja med en åttaveckorsvalp men ju fortare de är på plats desto bättre! Anledningen är att vi ju leker in så mycket av hundens färdigheter och ofta är alltså leksaker inblandade. Och vi vill ha de där leksakerna ska komma in till oss – inte att valpen ska dra iväg och göra 15 ärevarv och sedan lägga sig tre meter bort och tugga på den. För det vi tränar på blir vi bra på och just DET vill vi inte att valpen ska bli bra på, av förklarliga skäl. 🙂

Vi är nyfikna på vad DU prioriterar med en ny valp! Beskriv det gärna i kommentarsfältet!

Under hösten blev Lena och hennes man Lars lite oväntat, men inte desto mindre väldigt välkommet, med valp. Jaktcockern Vide var fem månader när han kom till oss och efter en månad fick vi köpa honom. Vi började direkt undersöka vad han var för en filur. En av de första saker jag (Lena) gjorde var att leka med några olika föremål för att se vad Vide “hade med sig”. Han var inte apporteringstränad tidigare. Vide sprang glatt efter alla föremål, grep dem och kom tillbaka. När han närmade sig mig så släppte han antingen föremålet lite innan han kom fram eller så tog han en liten vända runt mig för att sedan mysa med mig, lite bortvänd från mig. Så bra! Jag fick alltså veta att han gillar saker, kanske kan tänka sig att behålla dem själv men inte så mycket att han behöver dra iväg med dem. 😉 Jag fick också veta att han hade ett fint fast grepp, utan tugg. Så då började min kampanj att det alltid är trevligt att komma med saker till mig OCH att få honom att börja tänka att han ska lämna av i min hand. Så dels gjorde jag mysapportering och dels övade vi handtaget, först utan föremål och sedan med.

Vide hade inte jättelätt för handtargeten men efter några veckor började han medvetet putta på min hand. Då försökte jag kombinera handtargeten med att han höll ett föremål i munnen. Som 99,9 % av alla valpar jag möter så släppte han glatt föremålet så fort han såg handen i början. 😉 Jag tyckte dock det pågick lite väl länge och funderade hur jag kunde ändra något i träningen. Det första jag gjorde vara att växla mellan olika föremål. Vissa vill valpen hålla lite mer i och verkar lättare att hålla i. Med min Quling (som nu är 7 år) var det byte av föremål som gjorde att hans förståelse för att hålla i föremålet trillade på plats. Så blev det med Vide också. När hans gamla matte skickade hans älskade bläckfisk som han fått som liten valp, så verkade den ligga perfekt i munnen – stor, mjuk och liksom lite rund – och då höll han kvar föremålet hela vägen in i handen. Jag gjorde tre saker som fick honom att “trilla över i förståelse”:

1. Jag slutade med mysapporteringen (tack vare Elsa som kikade på hans avlämningar och sa att hela han liksom inriktad på mys långt innan avlämningen och gick och svajade med hela kroppen och gick så in i myskänslan att avlämningen var inte längre på kartan)
2. Jag bytte föremål
3. Jag lät honom gripa föremålet på väg mot mig istället för att kasta det en bit, för även om jag bara kastade en halv meter kom han in i lite i buskänsla och drog gärna ett varv innan han kom in.

Jag lyckades filma den där repetitionen då både han och jag förstod vad som behövde göras. Så här såg det ut:

https://

Har du också valp nu? Häng med mig på onlinekursen “Träna valp ihop med Lena” som är en fullspäckad kurs med 16 lektioner där vi lägger grund-grunder för en blivande apporterande fågelhund (alla fågelhundsraser är välkomna) och dessutom får du följa min träningsdagbok och både mina “hurra” och “hoppsan”. Kursen går över fyra månader och alla övningar individanpassas såklart utifrån ålder och färdigheter hos din valp. Varje fredag får du en ny lektion men du kan göra den när som helst, skicka in frågor och om du vill även små filmer på din träning när du vill, som jag ger återkoppling på. Låt oss upptäcka våra valpar ihop!

Här anmäler du dig:

I skrivande stund finns second bird (alltså rabatterade platser) kvar. 🙂

Imorgon kommer ett tips på ett tema som många brottas med, inte minst med unga hundar! Ses vi då?

Elsa & Lena

Grattis till vinnaren av lucka 2 som gjorde ett långt och ambitiöst rim för att blidka tomten (som är väldigt svag för rim ;)):

Tyra Johanna Löfqvist – mejla oss på info@klickerforlaget.se och ange din adress samt telefonnummer så vi kan skicka böckerna till dig <3. Här är Tyras rim:

Vi hade gärna velat vinna er bok, 
För att bli lite extra klok 
Till min sambo med unga tollaren Pyr
Så deras geniknölar glöder som en fyr
Detta är hans första hund
Och med en unghund har man inte en tråkig stund
De hade uppskattar era videos för att hjälpa dom lära
Och sedan får vi se vart deras vingar ska bära 
Målet är att de ska vara med på jakt
Även om det ibland är svår att hålla unghundens takt 
Ser fram emot att följa dom på sitt äventyr
Och med denna klapp under granen kommer det vara svårt att hålla fingrarna i styr 
Kompisen som ska få dela denna klapp
Har precis fått en sin första lilla skatt
Detta i form av en liten fluffig retrievervalp
Som var så söt att hjärtat smalt 

Lucas Westerberg Jennifer Erlandsson