Värdet av att ha en riktigt bra stoppsignal kan inte nog understrykas. I apporteringsarbetet (om vi ska vara petiga är det ju i dirigeringsarbetet men det ska ju också leda till apportering 😉 ) ska hunden kunna stoppas inte bara långt ifrån dig utan också när den är upptagen av svåra störningar. Det kan vara att den är i “jag ska hitta-mode” och den där fågeln eller dummyn ska in till varje pris, men kan även vara att den är upptagen av olika slags härlig vittring. Att stoppa en jagande hund när den är upptagen av att det luktar vilt överallt kan vara väldigt svårt. Men det behöver våra hundar kunna. Spanieln måste dessutom kunna tvärnita när en fågel flyger upp eller en hare springer iväg framför nosen på den. Snacka om störning!
Så vi lägger riktigt mycket tid och engagemang på att få bra stopp som funkar i alla lägen. Det är en process som så mycket annat förstås. När man tycker att NU kan min hund stoppa både på långt avstånd och i en utmanande miljö då är det alltid någon situation som dyker upp, gärna på en jakt, där stoppsignalen blir lite antitränad. Så det är också en träning som vi måste underhålla. Vi riskerar också att “blåsa sönder” signalen; vi använder den som en korrigering för att hunden är på väg fel, stoppar och skickar den rätt. Vissa hundar verkar tycka det är väldigt irriterande att bli avbrutna i arbetet (det kan man ju förstå! 😉 ) och om hunden inte tycker att det lönar sig att stoppa så slutar den att stoppa och så hamnar vi i en ond spiral där vi kanske börjar tjata och blåser flera gånger. Att se till att signalen blir belönad ofta och mycket är superviktigt. Och belöning kan såklart vara att få jobba vidare mot apporten, det måste inte alltid vara att vi kastar boll eller går och ger hunden godis. Men studera din hund! Stoppar den bra så har du belönat bra. 😉
Att stoppa upptagen av doftstörning är oftast en rejäl utmaning. I dagens lucka ska vi visa en film på hur Elsa och Keen jobbar i en mark där det precis vandrat iväg ett gäng fasaner. Otroligt svårt, sa Keen. Tänk på att vi har två svårigheter att laborera med; avståndet mellan dig och hunden samt hur svår störningen (doften i det här fallet) är. När det blir så här svårt går Elsa alltså jättenära för att nå igenom; i lätta miljöer kan Keen stanna på 200 meters avstånd. Detta är ofta det vanligast misstaget vi stöter på hos våra elever; att många tycker att “min hund KAN ju stoppa långt bort” och tänker inte på att en kraftig doft av vilt är oftast jättesvårt för hunden. Hjälp din hund att klara det genom att gå närmare, belöna storstilat och sedan kan du troligen komma ut på ditt “vanliga” avstånd relativt snabbt igen.
Vill du fila på stoppsignalen och få lite tips och inspiration till både hur du kan börja lära in den och sedan göra den mer och mer säker i olika situationer? Då har vi såklart kursen för dig! 😀 Spana in den här (finns både utan och med återkoppling):
När tycker din hund det är svårt att höra stoppsignalen? Vilken störning är svårast? Beskriv gärna det i kommentarsfältet. 🙂
Imorgon återkommer vi med nya tips på ett annat tema! Ses då!
Elsa & Lena
1 reaktion på ”Julkalender 2022: Lucka 5: Stopp upptagen av (vilt)störning”
Stor igenkänning på den här filmen! Tränade stopp och närsök igår och det är jättesvårt både för min hund och mig. Jag har målbilden tydlig men min hund har inte riktigt samma målbild. 😉
Jag vill ha stopp = vänd i steget, sitt, titta på mig med fullt fokus och glad uppmärksamhet, redo för nya direktiv. Min hund tycks tänka stopp = stanna och börja lukta efter apporten och gå in i min egen bubbla. Jättesvårt att jobba med tycker vi båda!
Idag tänker jag testa med en placeboard i närsöksområdet för där har hon verkligen snabba stopp med fokus mot mig. Vad tror ni om det som en liten stödhjulshjälp så att jag kan megabelöna just det stopp jag vill ha trots närsöksstörningen?
Allt gott!
/Anette och Cava