Lära tillsammans

Jag har tillbringat tre helger i Danmark sedan förra sommaren, och hållit kurs för instruktörer som vill vidareutbilda sig i att hålla kurs utifrån boken ”Apportering till vardag och fest”. Det har varit väldigt roliga helger som även gett mig mycket. När jag undervisar utbildare får jag alltid tänka ett varv till på hur och varför jag gör saker. Jag får såklart även nya idéer och ibland tänker jag till exempel ”så där brukade jag göra förr, varför har jag slutat med det?”.

Instruktörsutbildningen är uppbyggd i tre faser. I fas ett går eleverna vår grundkurs i små block. Det är lite av teater – när de går kursen är de elever och vi pratar inte alls om hur man undervisar utan de tränar hund som om de vore vilka elever som helst. De är naturligtvis väldigt skickliga hundtränare allihopa så de är på så vis lite orealistiska elever 😉 men jag låtsas som att de är som vilka elever som helst.

Efter att de gått grundkursen och gjort några övningar, till exempel kring apporteringen, så bryter vi. Sedan går vi in och startar det vi kallar metanivån, fas två. Då pratar vi om vad vi gjorde, vilka svårigheter som kan uppstå, vilka utmaningar mina och Elsas elever brukar ha när vi undervisar dessa övningar och bra saker att tänka på.

Därefter är det dags för fas tre. Nu parar de ihop sig i smågrupper med tre personer i varje. Gruppen har tre roller som de turas om att ha; instruktör, elev och observatör/tidtagare. ”Instruktören” undervisar sedan i en av övningarna under några minuter. Därefter tar man en kort paus då eleven berättar hur det vara att bli undervisad, instruktören pratar om hur det kändes att undervisa och observatören berättar vad hon såg. Sedan gör man samma sak en gång till. Därefter byter alla roller så att alla övningar är testade i den lilla gruppen.

Detta är en väldigt rolig och smart utbildningsform som jag älskar – och det gör eleverna med. 🙂 Lärandet sker på så många nivåer. Jag går runt och hjälper till, talar om vad jag ser, kommer med extra tips om övningar och så vidare. Det är en lyxig roll för jag lär mig ju såklart också och fångar upp små detaljer i utförandet av övningarna eller tankar som gruppen har kring olika övningar.

Senaste helgen, som var den sista av tre men tack och lov har de beställt tre till så denna roliga resa fortsätter 😉 hade vi tid över till att de fick ”provinstruera” valfri övning. Jag filmade när Mette tränade Mille och hennes valp/unghund Pippi i stadga. Det blev så fint att jag fick lov att dela den med er.

Lägg märke till hur klar och tydlig Mette är i sina instruktioner. Inget onödigt tjafs. Hur hon fångar upp något litet som behöver ändras i Milles träning och hur hon varsamt tar dem vidare så de lyckas väldigt bra med övningen.

Lägg också märke till hur Mille klickar och belönar mycket så här i början. Att ge hunden mycket information om vad som är rätt snabbar såklart på inlärningen för det blir väldigt tydligt för Pippi vad som är rätt beteende. Jag gillar särskilt att Mille klickar även när hon böjer sig ner för att ta upp dummyn som hon precis lagt ut – det är ju ofta en svår störning för en hund som håller på att lära sig stadga.

I juni börjar vår instruktörsutbildning i Sverige. Det finns några platser kvar fortfarande. Vi har bestämt oss för att öppna den även för er som inte har någon instruktörserfarenhet men däremot har en pedagogisk erfarenhet från annat håll, men som vill börja instruera hundekipage. Vi gör ett urval av de som anmäler sig för att få bästa möjliga sammansättning i gruppen.

Om du är intresserad kan du göra en icke-bindande anmälan innan den 28 februari, läs mer här: