Ludde har vandrat över regnbågsbron

För snart en månad sedan var vi tvungna att ta det svåraste beslutet en hundägare kan fatta – att låta sin älskade hund somna in. Ludde var min första hund och läromästare i hundvärlden. När jag köpte honom visste jag bara att jag ville ha en vit golden och att jag skulle gå någon kurs. En kurs blev flera. Blev ett stort intresse för hundträning; apportering, spår, lydnad mm. Blev en instruktörsutbildning. Blev en hund till. Blev en bok. Blev ett förlag. Blev ytterligare en hund. Blev oerhört många fantastiska upplevelser och resor. Blev mängder med möten med nya människor – hundälskare, träningskompisar och kursdeltagare.

Och hela tiden fanns Ludde där. Nu finns han inte längre och han fattas mig så mycket. Han blev nästan 13.5 år gammal.

Ludde kom till mig när han var drygt 6.5 månad gammal. Inte bara ledde han in mig på min hundträningsresa – han lärde mig också vikten av att anpassa sina förväntningar efter sin hund. Jag insåg ganska tidigt att jag ville mycket mer än Ludde träningsmässigt. Därför köpte jag ytterligare en hund – som ville träna lika mycket som jag. Ludde var nöjd med att vara lekfarbror, bara hänga med, göra lite bus, sno lite mat och träna ibland. Jag är väldigt glad både för att jag hade möjlighet att ha en hund till och att jag insåg att det var det bästa för både mig och Ludde. Ingen av oss hade trivts eftersom vi hade så olika uppfattning om vad vi ville göra. Istället fyllde han platsen som goshund på sitt alldeles egna sätt. På Facebook bad jag folk skriva hur de mindes Ludde – och fram kom minnen och berättelser om hunden som älskade att ta av folks strumpor, som snodde mat när de vände ryggen till, som gjorde allt i sitt eget tempo och som helt enkelt var Ludde <3 Så älskad, och så saknad!

Ludde 6.5 månad gammal