Målet: att jaga tillsammans

Här om dagen var det dags för avslutningen på den kurs som jag gått hos Jens Palmqvist på Line Up Gundogs under året – Från dummies till varmvilt. Lena har varit med som barnvakt och hedersretriever nästan alla gångerna och självklart var hon därför även med på avslutningen. (Lena bloggade även om ett av tillfällena som hon var med på tidigare i år, det hittar du här: På retrieverkurs med Seeker och Tassla). Kursen har varit väldigt pedagogiskt upplagd för att förbereda oss på jaktsituationerna och under jaktdagen var Jens med och förklarade vilka fåglar som var bra att skicka på direkt (för att de är skadade), bra placering av skytt och apportör, avfångning med mera. Även om jag varit med på flera jakter tidigare så har jag fortfarande mycket kvar att lära och då är det här upplägget verkligen helt perfekt. Det fanns hela tiden någon att bolla tankar med och även möjlighet att inte skicka ibland när hunden till exempel satte sig en halv meter framför istället för att behärska sig fullt ut. (Då skickade Jens sin hund istället så att Keen inte fick belöning för något som jag inte ville belöna.)

Jaktdagen blev verkligen en toppendag. Trevliga skyttar, fina marker och bra vilttillgång. Det allra bästa var att vi kunde jaga tillsammans – Lena sökte av viltremisserna med Kat och Tassla och Keen apporterade viltet som fälldes.

Fyra förväntansfulla typer (eventuellt är de just här mer sugna på Lenas macka än på den stundande jakten ;) )
Fyra förväntansfulla typer (eventuellt är de just här mer sugna på Lenas macka än på den stundande jakten 😉 )

Men vi börjar från början. Som tur var hade vi bestämt oss för att åka ner kvällen innan, och efter ett antal timmar i mörker och dimma kom vi fram till vårt lilla hus. Vi hörde änderna prata en bit bort, men såg inget alls på grund av mörkret och dimman. På morgonen låg dimman fortfarande kvar, men den försvann så pass mycket att vi kunde se lite grann i alla fall.

Vi började med ett fasandrev nere i skogen. Vi stod i en glänta där skytten hade väldigt lite tid på sig att se fåglarna innan de hade flugit in i skogen igen. Det blev en bra början för Keen – mycket tid att vänta och vara lugn, och sedan en fasan att apportera. Lena fick gå i drevkedjan och hjälpa till att driva viltet mot skyttarna.

Därefter stod vi i kanten av ett litet nerbetat fält med utsikt över ett snår och så gick drevet från andra änden av snåret så fasaner och harar sprang förbi oss (vi fick även se ett rådjur). När vi var på jakt för en månad sedan fick Keen apportera hare för första gången och det tyckte han var lite svårt, men den här gången var det ingen tvekan alls utan han tog den jättefint med en gång.

Sedan blev det transport till nästa ställe, en lång viltremiss med en hög stenmur i mitten. En spaniel på vardera sidan stenmuren sökte av marken och på varje sida fanns även en skytt med en apportör bredvid/lite bakom sig. Lena och Tassla sökte av marken på vår sida stenmuren och Tassla jobbade jättefint! I transporterna mellan såtarna var Keen het och ganska skuttig vid min sida (i koppel), men så fort kopplet åkte av tog han på sig den seriösa kostymen och gick väldigt fint och fokuserat vid min sida. Enda gången det blev för svårt var när en spanielförare bakom oss sa “ja” till sin hund – då tolkade Keen det som att det var till honom men han kom tillbaka med en gång när jag ropade på honom. Jag tror även det var första gången han gick bredvid en spaniel som sökte och först tittade han lite på dem men sedan struntade han i dem och fokuserade helt på sin nya favorit – skytten 😉 för att ha stenkoll på när det fanns något att hämta.

Efter lunchen var det dags för rapphönsjakt i låååånga viltremisser mitt i åkern. Två spaniels turades om att söka av remisserna och på vardera sida gick en eller två skyttar och apportörer. Den här gången fick Kat komma ut och söka och det gjorde hon med den äran. Det här var den roligaste jakten på hela dagen – spännande att följa spanielarnas och skyttarnas arbete och trevligt prat med alla under tiden. Dessutom jättebra möjligheter att träna på fotgåendet och att belöna bra fotgående och stadga med att få apportera – och mindre bra fotgående med att gå fot mot och förbi vissa fåglar som låg precis framför oss för att sedan vända oss om och skicka hunden att hämta dem.

Nu ska vi träna ännu mer dirigeringar så att vi kan starta på mock trial/walk up prov för det här tyckte både Keen och jag var väldigt kul 🙂 Dessutom var det väldigt kul att jobba tillsammans med Lena och hennes spanielar – precis så som spaniel- och retrieverjakten ska kombineras.

 

3 reaktioner på ”Målet: att jaga tillsammans”

  1. Pingback: 2018 – sorg, glädje, acceptans och ännu fler lärdomar - Apportering till vardag och fest

Vad tycker du om inlägget? Vi uppskattar kommentarer!

Varukorg