Keen har en fantastisk näsa – och jättesnabba ben. Det är inte alltid en optimal kombination 😉 Framförallt inte när det gäller närsöket. Därför har jag fokuserat extra mycket på närsöket på sistone, framförallt på den där växlingen mellan att springa supersnabbt och sedan sakta ner och börja jobba noggrant. Den andra svårigheten för honom är sedan att ligga kvar i området och verkligen leta tills han hittar något istället för att ta till benen igen och utöka området alldeles för mycket.
Eftersom han är så snabb så är min plan att i princip alltid stoppa honom först, låta honom andas några sekunder och sedan blåsa närsöksignal (ingen regel utan undantag – märker jag att han har föremålet i näsan blåser jag närsök med en gång).
Grunden har förstås varit att gå tillbaka till början – sätta honom i området, backa ifrån honom och sedan blåsa närsök. Det har jag gjort både med kända och okända områden, med och utan vittring, med och utan störning. Då letar han jättefint. Du kan läsa mer om hur vi börjar inlärningen av närsök här:
Sedan har jag successivt lagt på mer fart – springa till området, blåsa stopp och sedan närsök. Då blir det svårare 😉
Där har jag framförallt använt två olika metoder som är helt olika varandra:
- “Spring då” (så får du se att det inte lönar sig): Blåsa stopp, blåsa närsök och låta honom lämna området och springa av sig. När han kommer tillbaka till rätt område blåser jag stopp igen och sedan närsök. Så fortsätter jag så tills han hittar föremålet.
- Väldigt uppstyrt: Blåsa stopp, blåsa närsök och så fort han är i utkanten av området och på väg ut, blåsa stopp och sedan närsök med sidotecken in i området igen.
Man kan ju tycka att de är så olika att de motverkar varandra, men jag har upplevt att de snarare kompletterade varandra. Den första gav honom lite aha-upplevelser i att jag ska nog lyssna på henne där och inte springa runt hela kommunen. Springandet har alltså minskat, han kommer tillbaka till rätt område snabbare och framförallt så lämnar han inte området lika snabbt. Den andra gav ett ännu tightare närsök och en uthållighet i att lyssna på signalerna – även om jag kände mig tjatig. 😉 Hade jag börjat med den mer styrda varianten med en gång tror jag han hade lagt ner fullständigt för det har tagit ett tag att bygga upp hans uthållighet när det gäller att lyssna på många signaler efter varandra.
Första gången jag gjorde den styrda varianten tog det nog fem minuter och 40-50 signaler att övertyga honom … Han var helt inställd på att han istället för att leta noggrant där jag sa skulle sticka 40 meter åt vänster och hämta en dummy som stod där. Väldigt tjatigt, men jag upplevde att när jag väl hade övertygat honom (och han lyssnade på alla stoppsignaler – annars hade jag inte fortsatt) så trillade polletten verkligen ner – det lönar ju sig att lyssna och leta noggrant.
Tyvärr har jag ingen film på det första träningspasset, utan jag har en film på tredje träningspasset. Man ser honom inte jättetydligt hela tiden tyvärr, men det som händer är att jag skickar honom till ett område som han såg när jag la ut dagen innan. Där finns två nergrävda tennisbollar och det hade regnat under natten så det var inte jättemycket vittring kvar. Han försökte lämna området en gång så jag fick stoppa honom och skicka tillbaka honom, men sedan hittade han en boll.
