Ibland får vi höra olika varianter av historier där folk ondgör sig över någon som stått och gett sin hund godis när personen som sett det tycker det är HELT GALET att hunden får godis just då. Ganska ofta får personen ifråga MED EMFAS in ordet GODISAUTOMAT i meningen också. Det verkar vara det nya att reta sig på när det gäller missförstånd och myter kring belöningsbaserad träning. 

Surprise! Det finns – precis som inom alla olika träningsinriktningar och utförare av olika metoder – belöningstränare som är kassa på att hantera sina belöningar.

Och! Det kan också vara så enkelt att du inte förstått syftet med träningen föraren gör, för den ligger långt ifrån ditt träningssätt.

Men är det verkligen så mycket att bli upprörd för? 

Jag tycker det finns andra saker som vi borde bli mycket mer upprörda över. Några exempel:

• Hundförare som tvingar sina hundar att gå in i koppelsnaran för att sedan rycka hårt/alternativt strypa länge i den stackars hunden som såklart kryper ihop inför vad som komma skall.
• Hundförare som när hunden inte stannat där den ”borde” springer efter sin hund och släpar den i öronen (oftast spaniel) eller halsskinnet till platsen där föraren blåste stopp. 
• Hundföraren som kort och snärtigt slår sin hund i huvudet när den håller på att gå ur position i fotgåendet. 
• Hundföraren som slår hunden med visslepipebandet eller kepsen när den går ur position i fotgåendet.
• Hundföraren som sparkar till hunden när den inte sätter sig där hen vill.
• Hundföraren som går fram och nyper sin hund i örat när hen tycker att den inte lyssnar.

Eller det kanske inte är så farligt som att ge (för mycket) godis (eventuellt) vid fel tidpunkt?