Vi går in för landning med Stomp; vi närmar oss vår första provstart – alltså officiella start, i nybörjarklass på B-prov. Vi har ju redan startat ett inofficiellt WT och vi ska ut på fler för det var ju en sådan skojig provform! Detta med WT alltså. SÅ kul! Vi har ju inget motsvarande i spanielvärlden (det finns WT men de är ovanliga och det är inte alls som i retrievervärlden med fem stationer och så vidare).

Prov för mig är två saker; ett mål att träna mot och ett sätt att stämma av hur min träning gått. När jag väl är på ett prov tänker jag aldrig på prestation. Det enda jag tänker på är att sopa banan för hunden så hen kan göra sitt allra bästa. Ju mer erfaren jag blivit desto mer kan jag förvisso ta beslut i stunden som hjälper hunden och räddar poängneddrag, men det är underordnat att hunden ska ha en chans att göra det den kan så bra som möjligt. Skulle jag någon gång trilla dit och tänka prestation och börja ”tävla” så går det åt pepparn. 😉

Jag vill dock alltid komma vidare – målet är alltid högsta klassen. Jag tänker att det bara blir roligare och klurigare för varje klass, och det är kul när det blir klurigt. Sedan blir det ju inte alltid som man tänkt sig men sånt är livet. Det är mycket som ska stämma. Exempelvis ska ju hunden var frisk … och du själv …

Nu är det nytt för mig med retreiverprov men jag har lärt mig massor på att starta prov med spaniel och kan ta med många lärdomar därifrån. En superviktig grej som både Elsa och jag alltid hållit på med är provträning. Det har vi tagit med oss från tävlingslydnaden – där vi båda kommer ifrån från början. Det innebär att vi riggar situationer som är så provlika som möjligt och utför uppgifter i ”provlik” miljö – och då belönar så mycket vi behöver för att göra hunden trygg och van vid allt ”konstigt”. Vi tränar på att gå prov helt enkelt.

Därför gick jag Elsas WT-kurs i våras med Stomp. Så bra med nya, färdiga upplägg varje gång där vi gjorde de anpassningar som behövdes och belönade det som behövdes och så vidare. Det var inget som överraskade mig åt ”fel håll” utan det kändes tvärtom som att mycket är på plats. Stomp är dock fortfarande oerfaren och inte heller särskilt uthållig, hon behöver mogna in i varje ny uppgift. Men när hon får tid att göra det går det oftast rätt bra. 

När vi gör träningsprov så stöttar jag henne där jag vet att det är svårt. Och där jag vet att hon är rätt trygg och bra på uppgiften stöttar jag mindre – då är jag bara där med min närvaro och försöker utstråla lugn och glädje och att jag vet vad jag håller på med. Det är det svåraste, haha, för min stress är oerhört lättväckt. Men jag kör stenhårt med ”fake it ’til you make it” och försöker se glad och lugn ut både för att påverka henne och mig själv. 

Jag vilar i vårt fotgående. Det verkar Stomp också göra så jag känner mig trygg i det. Men jag vet att när vi är på väg MOT något som till exempel en kastare, ett område där det skjutits och så vidare kan hon tycka det är svårt. Nu var det länge sedan men som yngre kunde hon bara rivstarta från min sida för att hon bara var tvungen kolla in det där spännande där framme … Hon är lite av en FOMO-hund (fear of missing out) och vill ha koll på sin omgivning. Så i träning och även på ett träningsprov belönar jag hela tiden bakåt, mot hennes matskål, och det har funkat bra att bryta hennes förväntan så.

Även om Stomp kan verka cool (till exempel för att hon har ett lugnt fotgående) så är hon i grunden het och har mycket jakt i sig. Både jag och min man Lars tränar henne och vi har jobbat en del med dels stadga i olika situationer men också att hon behöver lyssna på oss för att veta vad hon verkligen ska göra. Vi är rätt oförutsägbara i träningen, många kast men sällan att hon får apportera bara sådär. Istället går vi fot mot apporten, vänder bort, jobbar åt ett annat håll och så vidare. Men jag har alltid sagt att hon skulle kunna bli en hund som knallar. 😉 Och ja, efter hennes andra kast och skott i livet så knallade hon på det tredje. Så skott och markering får hon inte träna så mycket på – mer än stadga och vända bort från det roliga mot annat roligt bakåt.

I filmen är vi på Elsas working test-kurs. Vi har fått ett upplägg med fotgående efter skytt, skott och markering och sedan dirigering åt ett annat håll. Sedan har vi fått välja helt hur vi vill utföra upplägget, hur mycket vi vill belöna och så vidare. Utifrån vad jag beskrivit ovan så bad jag om skott och markering först, sedan skott mot dirigeringen. Därefter skickade jag på dirigeringen och sedan på markeringskommando mot markeringen. Så här gick det:

https://

Efter det här passet fick vi göra om stationen. Eftersom Stomp kändes het så vände vi bort från skott och kast och gick fot en stund, sedan skickade jag mot ett nytt ställe på dirigeringen. Hon var lite trött tror jag, men fotgåendet var jättefint och lugnt och hon hade inga problem med att vända bort.

Så, vi är på gång med lite av varje och jobbar vidare med att komma till nya miljöer och göra det vi kan där. 🙂 Fortsättning följer! 

Vill du ha någon som håller dig i handen inför provstart, ser till att du tränar på rätt saker och ger dig tips och idén om upplägg med mera? Hoppa på Elsas onlinekurs Coaching inför start på WT – du kommer få MASSOR bra där. Eller, om du vill göra något ännu lite mer utmanande så kommer Elsa även hålla en kurs IRL som innehåller kluriga, lite svårare upplägg, läs mer här om den: Efterfesten – kluriga apporteringsupplägg och roliga analyser.