Quling går i flax-skola, del 1

Quling har börjat i flax-skola! Det innebär att vi gått från de enklaste grunden i uppflogsträningen (kasta grejer, typ) till att han ska sätt sig när en fågel flaxar iväg.  Till min hjälp har jag Tomas Lindh på Knektagården och hans duvor. (Knektagården hittar du på Facebook). Tomas är en erfaren hundtränare, jägare och instruktör och har ett bra öga för vad som händer och sker och är bra på att spegla mig i vad jag gör. Jag kommer alltid med en plan till våra träningar, och sedan resonerar vi oss fram till hur vi ska göra i detalj. Tomas är bra på att säga till mig när jag är för mesig 😉 och vill hålla lite mycket i kopplet till exempel. Eller när jag gör andra helt onödiga och

ogenomtänkta saker. 😉 Men han är också väldigt bra på att se det som är bra. Vi har båda tanken att inte göra det för svårt utan stegra svårigheterna långsamt så Quling känner att han klarar det vi ber honom om att göra – och så jag kan belöna honom för att han gör rätt. Men vi har även båda tanken att ibland utmana honom lite och se vad som händer, och inte stanna för länge i det lätta. Vi har helt enkelt väldigt roliga träningsstunder där vi resonerar mycket om vad som händer och inte – den sortens träning som jag älskar! 🙂

Jag tänker blogga om Qulings-flaxskola den här våren och hur jag gått från att han frivilligt sätter sig på bollar som jag kastar tills han frivilligt (helst utan visselsignal) sätter sig på att en fågel flaxar iväg. Häng med! 🙂

Vi börjar i leken
Utmärkande för min träning är att jag vill att hunden ska vara “medskapare” i sin egen inlärning. Det innebär att jag arbetar mycket med att bekräfta frivilliga beteenden hos hunden som jag vill ha. Om jag vill lära hunden att sätta sig så belönar jag när hunden sätter sig. Har jag en bra belöning kommer hunden att upprepa beteendet eftersom den vill ha sin belöning.

Jag startar nästan all min träning i leken. Uppflogsträningen är inget undantag. Detta var den allra första uppflogsträning jag gjorde med Quling när han var valp:

https://

Här lär han sig att om han hejdar sig – och sätter sig – så får han det han vill, det vill säga springa efter bollen.

När han förstått denna lek gör jag den svårare och svårare. Jag vill att hans signal för att sätta sig är att något flyger iväg framför honom. I början är det en boll eller någon luddig eller fladdrig leksak.

Och så jobbar jag väldigt mycket med att befästa stadgedelen i beteendet. Så här ser det ut när jag kommit en bit:

https://

Efter ett tag kombinerar jag det här beteendet med stoppsignalen – som jag också har lekt in. Men mitt mål är att jag inte ska behöva vissla för att hunden ska sätta sig. Jag vill att den sätter sig på uppfloget/uppsprånget. Visselsignalen ska finnas där när situationen är riktigt svår och utmanande för hunden.

Flax betyder sitt
Nu har Quling fått göra många grundövningar och det är dags för honom att lära sig att flax betyder sitt. Förra året fick Quling testa att se några duvor flyga iväg och han var inte alls redo för det. Han var helt okontaktbar och kastade sig bara i selen, det var alldeles för svårt just då. Han var både omogen och hade lite problem med magen som ställde till det. Plus att han är världens jaktgalning, vilket jag ju förstås gillar. Även om det verkligen inte alls är så enkelt alltid. 😉 Nu har han mognat och mår bra så nu var det dags att testa igen. Under hösten har jag fortsatt med grundträningen att kasta saker och att han ska sätta sig på kast – så den leken känner han väl till nu.

Detta träningspass började vi med att jag kastade lite saker som jag brukar och han satte sig direkt. Sedan fick Tomas kasta några gånger och det var lite svårare. Särskilt när han lät som en kråka. 😉 Därefter plockade vi fram duvorna. Duvorna hanteras med stor varsamhet och flyger oftast in i sitt bo efter att de släppts upp.

Om Quling gör fel så säger eller gör inte jag något särskilt. Vi gör bara om, ändrar något litet i upplägget eller hur jag agerar så att Quling kan lyckas nästa gång. För mig är det väldigt viktigt att leta efter rätt saker att belöna. Jag jobbar inte med att hitta fel att korrigera. Jag vill helst ha så många rätt som möjligt att belöna, men det är verkligen inte hela världen om det blir fel och Kanon-Qulan till exempel springer efter nån gång. Det är bara att göra om och då lägga upp träningen så att han klarar att göra rätt.

Det här träningspasset pågick i 30 minuter och jag har nästan alla repetitioner med på den här filmen som är drygt fem minuter lång:

https://

Jag är jättenöjd med passet och hur Quling utvecklades. Jag är nöjd med hur jag kom ihåg att göra situationen efter att fågeln flugit iväg väldigt lugn och stadig. Han fick sitta länge efter varje flax. Jag belönar medvetet med djup röst och inte tjo och tjim. Jag rör mig lugnt. Jag låter också Quling få äta mat som belöning, ur en liten burk jag har. Det som blev tydlig för mig här var att den belöningen nästan störde honom. Han blev lite vimsig och rörde sig när jag gav maten. Antagligen är det belöning nog för honom att bara få sitta och titta på hur fåglarna flyger iväg. En viktig grej här var också att jag emellanåt släppte upp honom och gjorde en dirigering eller markering så att han fick springa lite. Jag tror inte på att bara lugna och lugna – det blir det bara en tryckkokare av.

Jag är lite irriterad på mig själv över att jag inte hade sele på honom. Jag vill inte att det ska bli ett ryck i hans hals om han kastar sig efter. Nästa gång kommer jag ha det.

Man ser också i filmen hur det utvecklas väldigt bra och sedan får vi plötsligt ett bakslag mitt i alltihopa (runt 3.30) – för mig var det ett klockrent tecken på att jag hållit på lite för länge utan att låta honom blåsa ur sig. Men sedan gick det fint igen. Det ska bli väldigt spännande att se hur det utvecklas.

Nästa gång har jag förresten lovat Tomas att jag ska ta av kopplet helt. 😉 Och jag vet redan hur det gick med den saken (cliffhaaanger! ;)) Fortsättning följer!