Quling går i flax-skola, del 2

Så har Quling varit i skolan igen. 🙂 Det blev ett ganska långt hopp mellan gång 1 och 2 (en månad) så jag tänkte att vi kanske skulle få börja om från början igen. Men vi kunde snabbt avancera och Quling hade en väldigt bra stopptanke direkt. Väldigt roligt att se.

Jag hade ju också lovat Tomas att jag denna gång skulle ta av kopplet 😉 så jag var i mitt eget tycke väldigt modig och gjorde det direkt efter uppvärmningen. Uppvärmningen bestod för övrigt i lite fotgående, några dirigeringar, några markeringar där jag hämtade apporten och kast med dummy över hans huvud och framför honom för att få fram hans frivilliga sitt. Det var en strålande bra uppvärmning idag! Allt funkade.

Sedan när vi kom in i hagen (jag var dum och värmde upp utanför) så blev Quling dels väldigt sugen på hästbajs 😉 men också lite låg av stundens allvar tror jag. Han kan bli påverkad av att folk står och tittar eller om han märker att jag börjar ställa in mig på något och nu var Elsa och Seeker med och gick fotgående och Tomas stod och tittade. Antagligen skärpte jag till mig lite extra och blev lite, lite spänd– och han märker det OMEDELBART. Jag blev lite irriterad över att han blev sådan (för det har inte hänt på väldigt länge så jag trodde vi skulle slippa det beteendet) vilket såklart gjorde det 10 gånger värre. Men jag skärpte till mig och kunde jobba mig själv och honom ur den känslan och återfå den fina kontakten – DET var en seger faktiskt. Filmen börjar med att jag gör omtaget i hagen.

Sedan satte vi igång. Vi tränade 25 minuter och jag har klippt ner så att i princip alla repetitioner finns med på filmen men inte all ”dötid” emellan. Tänk på att vi ägnar väldigt mycket tid åt att Quling bara får sitta och vara lugn, allt finns inte med på film. Inte alla gånger jag ”släppte loss” honom mellan repetitionerna så han fick blåsa ur sig heller. Släppa loss betyder i denna situation att han får en annan uppgift där han får springa av sig lite (dirigering, markering osv).

NU ska ni få se ett fantastiskt roligt klipp på det här med tajming. I hundträning är tajming verkligen halva grejen. På slutet, när vi vill utmana honom lite mer, lyckas jag med konststycket att ge Quling kommandot för att springa i full fart ”spring” precis när Tomas släppt duvan. Och vad ska man säga? Han sprang. 😉 Både Elsa, Tomas och jag skrattade gott åt denna fenomenala tajming. Men det var som Tomas sa, han kanske hade sprungit ändå, för det var en svår situation och en väldigt svår och retfull duva. 🙂

Så här såg det ut:

https://

Jag är nöjd med hur Quling utvecklas. Han början verkligen förstå, han reagerar som jag önskar.

Jag har två läxor till nästa gång och nu behöver jag skärpa mig för det här såg jag redan gång ett.

1. Jag måste vara coolare i belöningarna. Du kan se hur jag liksom skyndar mig att belöna honom och gör en snabb sista rörelse för att han inte ska röra sig eller hoppa mot belöningen. Han är ju också dålig på att vara still i belöningen – men det är ju inte så konstigt för jag har i andra situationer låtit honom kasta sig lite över den för jag har velat uppmuntra hans mod och självsäkerhet. Det är dock kontraproduktivt just här. Och inte gör jag honom bättre på det genom att försöka ”skyla över” hans brist genom att belöna fort innan något händer. Så hem och öva på att han ska vara stilla i belöningen. Det är inte svårt, det handlar bara om att vara konsekvent.
2. Jag måste försöka att sluta hålla reda på honom. Tomas säger jämt det och jag VET att jag gör det och jag har en bra anledning, tro mig. Den här hunden ha ungefär två sekunders startsträcka från ”hänga runt mig” till ”nu är jag en kilometer bort”. Han jagar igång sig själv och är väck i ett nafs. han ÄLSKAR att springa – rakt fram, väldigt fort. Jag vill verkligen att han ska hålla reda på mig och jag jobbar på det dagligen. Viktigast för mig är att han inte får träna på att sticka iväg så jag måste tjata på honom. Jag ska kanske bara hänga på ett koppel när vi tar småpauser (förhindra att han gör fel) eller så måste jag aktivt träna hans pausposition i situationen.

25 minuter är lång tid när man tränar något svårt som kräver mycket självkontroll. Vi vet ju att självkontroll kostar. Egentligen hade hälften så långt varit optimalt. Men. Denna träning kan jag bara få till med hjälp och jag behöver köra en bit osv. Jag försöker kompensera med att Quling får blåsa ur sig emellanåt och att både han och jag är lite lösa och lediga då. Eftersom vi ändå kommer framåt så tror jag att vi håller oss på rätt sida linjen för hur svårt det är. Det ska vara lite svårt – men inte så svårt att inlärningen står still eller går bakåt.

Fortsättning följer! Nästa gång gör vi det ännu lite svårare. Det ska bli skoj. 🙂