Fler avlämningsövningar med valpen

Det är så härligt med valptiden! Och den är så kort…

Tassla har mycket energi och är oförställt entusiastisk till allt vi hittar på, vilket ju är en bra egenskap. Jag försöker ta vara på den här tiden till att skapa goda vanor så att jag sedan slipper träna om en massa saker för att hon fått göra fel saker som valp. Du blir ju som bekant bra på det du tränar på och det gäller även små valpar.

Den allra första tiden går också en hel del tid till att studera valpen. Vem är hon? Vad verkar hon ha lätt för och vad vill jag fånga redan nu genom att förstärka och uppmuntra det? Vad verkar hon ha svårare för som jag behöver utveckla så det inte ska bli problem senare?

Jag tycker att det är väldigt lätt, med en ny valp, att börja träna sådant som jag har haft problem med med min förra hund, lite oreflekterat, istället för att verkligen kika på hur just den här individen funkar.

Mycket handlar så klart om att få vardagen att fungera på ett bra sätt men när det kommer till sådan träning som är kopplad till senare prestationer så börjar jag med den så fort valpen kommer hem till mig. Jag är ju fram för allt en lydnadsnörd och mycket av min grundträning kan kopplas till lydnaden. Men det finns faktiskt många gemensamma nämnare med grundträning inför jakten. Ett väldigt viktig moment i båda världar är så klart apporteringen.

Tassla apporterar glatt allt jag presenterar även om hon initialt kan behöva peppa sig själv att våga :0) (hon var tvungen att skälla på metallapporten innan hon tog den). Hon kommer också i full fart till mig med föremålen. För några veckor sedan märkte jag att hon gärna släpper det hon har i munnen en liten bit ifrån mig för att sedan glatt fortsätta hela vägen in utan apporten (som nästan alltid är en leksak på det här stadiet). Jag hade också förstärkt just det där genom att leka lekar som handlar om att gripa och släppa föremål på klick och på kommando. Ett litet tag slutade jag därför göra saker som innebar att hon skulle komma in med leksaker till mig – för då skulle hon ju bara få träna ännu mer på att släppa dem en bit ifrån mig.

Istället satte jag mig ner och funderade. Vilka grundfärdigheter behöver hon kunna för att klara av att komma in hela vägen och släppa leksaken i min hand? (Detta skrev jag ju lite om i mitt förra inlägg om avlämningar, men det tål att fördjupas!)
– Gripa leksaken
– Bära leksaken
– Komma mot mig med leksaken
– Handtarget (att trycka nosen i min handflata)
– Handtarget MED föremål
– Följa efter mig när jag backar
– Släppa på klicket (inte helt nödvändigt just här)

Gripa, bära och komma mot mig är inga problem. Handtarget kan hon också MEN den är inte så “magnetisk” som jag vill att den ska vara. Jag vill ju att hunden ska kasta sig mot min hand så fort de ser handflatan – den ska vara HÖGT värderad.

Handtarget med föremål funkade alltså inte alls in detta läget. Hon släppte så fort handen kom fram. Jag ville också förbättra hur hon följde efter mig när jag backar för att få mer tryck i det, hon ska vilja komma ikapp mig och i förlängningen liksom be mig om att ta leksaken genom att trycka den mot mig.

Så under ett par veckor lekte vi lekar som gick ut på att dutta med nosen i min hand och få massor rolig förstärkning för det, lekar som gick ut på att jag backade när hon fått vinna leksaken i en dragkamp och så fortsatte jag leka när hon kom efter mig.

Jag fortsatte även att belöna när hon kom till mig hela vägen in med grejer, det händer ibland att hon kravlar upp i mitt knä när hon hittat något kul som hon vill gnaga på. Det sista jag ville göra i det här läget är att börja trassla med att hon inte kommer in, till exempel tjata och “hetsa” henne att plocka upp föremålet igen osv. Hon visste inte än vad hon skulle göra utan behövde mer information om vad som var rätt så då får jag se till att ge henne den infon!

(En liten parantes; jag har börjat se tendenser nu att hon ibland vill behålla vissa saker för sig själv när jag närmar mig. Därför har jag varit extra noga med att inte ta saker från henne – om jag inte måste och då byter jag med något smaskigt. Häromdagen hade hon tagit ett nedfallet äpple och låg och åt på. Jag tänkte att det nog inte är så bra om hon äter upp det, så jag gick lugnt och satte mig hos henne och klappade henne medan hon åt. Först spände hon sig lite och såg ut som att hon tänkte sticka men eftersom jag inte brydde mig om äpplet så låg hon kvar. Efter en stund tog jag äpplet, lät henne gnaga på det medan jag höll och slutligen så gav jag henne lite godis samtidigt som jag lugnt avlägsnade äpplet.)

Efter ett par veckor med lekträningen som jag beskrev ovan tog jag så fram en liten bärvänlig leksak, ett rosa gummiben, och lät henne gripa det medan jag höll i det. Samtidigt som hon grep så började jag backa ifrån henne, släppte leksaken och satte fram handen. Nu var jag verkligen nära henne, bara några decimeter, och BINGO – då kom nostrycket.

Därefter har jag kunnat slänga leksaken eller apporten flera meter, och hon har fortsatt att komma hela vägen in. Jag jublar och belönar storstilat så fort hon trycker föremålet hårt mot min hand, men belönar även (lite mer lågmält) när hon “bara” släpper det i handen. Senare kommer jag höja kriterierna till att jag verkligen vill att hon trycker. På så vis får vi ju säkra avlämningar.

En valp är ju ett oskrivet blad. Det är så roligt att få vara med och skriva på det där bladet. Jag tycker jag har fått otroligt mycket gratis i den här hunden men det gäller ju att ta vara på hennes förmågor på ett sätt som passar för det vi ska göra i framtiden. Den delen i hundtärningen tycker jag är allra, allra roligast!